Bråtabergen naturreservat

Djupt in i kolmårdsskogarna ligger Bråtabergen. Troligen syftar namnet på den bråte av sten, klippblock och sprickor i berget som utgör Bråtabergen. Den som trots de dramatiska formationerna tar sig upp på berget blir belönad med milsvid utsikt över landskapet.

Svårbrukad och brandgynnad

Namnet passar också in eftersom branten nedanför berget är full av timmerbråtar. Några av de döda träden som ligger i branten är gamla. Men många av dem är granar som fallit efter torka och angrepp av granbarkborre.

Branten är vänd mot nordost. Det gör att den håller en hög fuktighet. Flera sällsynta lavar och mossor trivs i denna fuktiga miljö. Broktagel är en liten oansenlig lav med risigt utseende. Den sticker rakt ut från brantens lodräta ytor. Broktagel har fått sitt namn av att grenarnas bas är svarta medan spetsarna är mörkbruna till grå. Den växer ofta tillsammans med den betydligt vanligare näverlaven och den mer krävande skuggblåslaven.

Trots sin svårtillgänglighet har skogsbruk förekommit även i dessa avlägsna delar av Kolmården. Bråtabergen ingår i en allmänning som delades av bönder i Lösings härad. Ända in på 1950-talet brukades skogen i allmänningarna genom att många bönder for upp i Kolmårdsskogarna på vintern för att avverka sin utmärkta del. De lite mer lättillgängliga delarna av naturreservatet avverkades. Men på bergknallarna fick skogen stå kvar. Den fuktiga och plana dalsänkan, så kallade ”kjusan”, som sträcker sig från norr till söder i området avverkades omkring andra världskriget. Idag växer en hög granskog här tillsammans med blåbär och mossor.

Ovanför dalsänkan finns torra och magra tallhällar med renlavar, ljung och lingonris. Här och var sticker bergknallar upp och på dessa höjder står många, gamla tallar i 200-årsåldern. Tallar som stått länge och utsatts för sol, vind och ibland eld. De har med tiden fått en grov, skrovlig bark. Den som tittar noga på barken kan ibland se en lite mörkare skiftning på stammen där kolflarnlav växer. Den här laven trivs bäst på grov bark, nära trädbasen. Den sitter gärna på sådana tallar som har påverkats av eld, kanske i samband med ett blixtnedslag.

Tallar med sin tjocka bark klarar sig oftast bra från att eld slickat stammen. Bränder var vanliga förr i skogslandskapet. Många av de sällsyntare arter som finns i Bråtabergen gynnas av den ljusöppna, soliga och varma miljö som skapas efter bränder. Därför är naturvårdsbränning en skötselmetod som passar för att bibehålla naturvärdena på hällmarkerna i naturreservatet.

För dig som besökare

I Bråtabergens naturreservat finns ingen parkering. Här finns inga anordningar för besökare.