Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Invasiva främmande arter i Sverige och EU

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2 000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel mördarsnigel (tidigare spansk skogssnigel), jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Förbud kring invasiva främmande arter

EU listar vilka djur och växter som inte får introduceras i, spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Det är också förbjudet att ha, sälja, byta och importera dessa arter.

På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa om vilka invasiva arter som är av särskild betydelse i Sverige och vilka arter som EU listar med förbud. Listan uppdateras regelbundet med nya arter. Naturvårdsverket ansvarar för information om de landlevande arterna och Havs- och vattenmyndigheten för de vattenlevande arterna.

Invasiva arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Sök främmande arter, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Lista över invasiva främmande arter med EU-förbud, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Fastighetsägarens ansvar

Den som äger en fastighet har ett eget ansvar att vidta åtgärder om det finns EU-listade invasiva främmande arter vid den egna fastigheten. Landlevande ryggradsdjur och vattensköldpaddor är undantagna. Ansvaret gäller för alla som äger fastigheter, det vill säga:

  • privatpersoner
  • kommunala och statliga fastighetsägare
  • bolag som äger fastigheter.

Rapportera fynd av invasiva främmande arter

Kunskap om var arterna finns är grunden för arbetet med invasiva främmande arter. Det är därför mycket viktigt att fynd rapporteras in. Alla inrapporteringar hamnar till slut i Artportalen.

Artportalen, SLU Länk till annan webbplats.

Rapportera EU-listade arter, blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros

Rapportera EU-listade arter och arterna blomsterlupin, parkslide, sjögull och vresros som skapar stora problem i Sverige.

Rapportera invasiva arter på webbplatsen invasivaarter.nu Länk till annan webbplats.

Rapportera landlevande ryggradsdjur

Rapportera landlevande invasiva främmande ryggradsdjur och vattensköldpaddor via Svenska Jägareförbundet som ansvarar för åtgärder för dessa arter i Sverige. Rapportera på telefon 070-339 93 26 eller genom e-post till tipsaframmandearter@jagareforbundet.se

Rapportera vattenlevande arter

Rapportera arter som är vattenlevande via Rappen hos Havs- och vattenmyndigheten.

Rappen – rapportering av vattenorganismer, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

För kommuner och myndigheter

Uppdragsportalen är Länsstyrelsens IT-stöd för kommuner och myndigheter. I Uppdragsportalen går det att både rapportera in och att ta del av åtgärder som planeras och som har utförts för att ta bort och hindra spridningen av främmande invasiva arter.

Uppdragsportalen Länk till annan webbplats.

Länsstyrelsen samordnar och genomför tillsyn

Länsstyrelsen samordnar länets åtgärder mot de invasiva främmande arterna som finns listade i EU-förordningen. Det innebär att vi beslutar om åtgärder och ansvarar för att åtgärderna genomförs. Vi ansvarar också för att återställa ekosystem som har skadats av bekämpningsåtgärder och genomför tillsyn så att förbuden i EU-förordningen följs. Det innebär till exempel att vi kontrollerar att växtarterna inte tillåts växa eller odlas i trädgårdar, skogar eller annan mark och inte heller finns till försäljning. Länsstyrelsen har därför rätt att bekämpa invasiva arter även på annans mark för att förhindra att de sprids. I första hand är det dock fastighetsägaren som ska vidta åtgärder för att bekämpa invasiva främmande arter.

Andra aktörers ansvar

Arbetet med invasiva främmande arter involverar flera aktörer. Kommunen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är några av dem.

Kommuner är ofta fastighetsägare för till exempel parker och allmänna ytor och är i den rollen ansvariga för att bekämpa invasiva främmande växter som finns med på EU-listan. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har där en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett rätt sätt.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ansvarar bland annat för vägledning, nationell samordning, kunskapsunderlag och hanteringsåtgärder för vissa arter med stor spridning i landet.

Mikrosvampar sprider smittsam sjukdom till groddjur

Sjukdomen Chytridiomycosis (chytridsjuka) som drabbar grodor, paddor och salamandrar finns i södra Sverige och det finns risk för att den sprider sig norrut. Sjukdomen är en av de allvarligaste hoten för grodarter någonsin och den sprids av två invasiva främmande arter – mikrosvamparna Batrachochytrium dendrobatidis (Bd) och Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal).

Lagar och förordningar om invasiva främmande arter

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. Det finns också en svensk förordning om invasiva främmande arter.

Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. De EU-listade invasiva arterna omfattas av förbud att bland annat importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta och släppa ut de invasiva arterna.

EU-förordningen om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Föreskrifter om hantering av signalkräfta Länk till annan webbplats.

Förordning om invasiva främmande arter Länk till annan webbplats.

Miljöbalken Länk till annan webbplats.

Invasiva främmande arter i Norrbottens län

I Norrbotten finns det i dagsläget sju arter av de 66 listade EU-arterna. Enligt lagstiftningen ska dessa arter utrotas i norr:

  • bisam
  • jättebalsamin
  • jätteloka
  • mårdhund
  • smal vattenpest
  • tromsöloka
  • ullhandskrabba.

Förutom dessa EU-arter finns det ett antal andra arter som Sverige också måste försöka utrota eller bekämpa. Några välkända och vanliga invasiva främmande arter som finns i länet, och som inte är med på EU-listan, är blomsterlupin, vresros, parkslide, mink och mördarsnigel.

Invasiva främmande arter i Norrbottens län som måste bekämpas enligt EU:s lagstiftning

Fakta om bisam:

  • En stor vattenlevande gnagare som kan bli 70 cm lång med svans och nå en vikt på två kilo.
  • Finns i kustområden och i näringsrika sjöar och lugna åar som inte blir bottenfrusna under vintern.
  • Livnär sig av vattenväxter, bland annat fräken och starr inklusive deras rötter. Den tar också en del fisk, kräftor och grodor och kan äta stora mängder sötvattensmusslor.
  • Bygger ofta upp till meterhöga, bäverliknande hyddor av vegetation, men kan också gräva ut bon i strandbrinkar.

Bisam, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om jättebalsamin:

  • Upp till 2,5 meter hög växt.
  • Blomfärgen varierar från mörkrosa till vitt.
  • Fröna sprätter iväg mer än 5 meter vid beröring.
  • Ettårig och förökar sig bara med frön.
  • Du får inte odla, sälja eller sätta ut jättebalsaminen i naturen.
  • Har du den på din mark ska du ta bort den. Slå eller ryck upp stänglarna innan blomning och frösättning.
  • Jättebalsaminen ska inte komposteras utan förbrännas. Fråga din återvinningscentral om det tar emot växtavfall för förbränning.

Jättebalsamin, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om jätteloka och tromsöloka:

  • Jätteloka och tromsöloka är två mycket lika högvuxna arter, de kan bli 3 respektive 4 meter i höjd.
  • Grova växter med en stjälk som kan bli 10 centimeter tjocka, upp till 0,5 meter breda blomhuvuden och 1 meter respektive 2 meter långa blad.
  • Jättelokan tillväxer under två till fem år innan den blommar en gång och därefter dör den, och är därför beroende av fröproduktion för sin lokala överlevnad.
  • Tromsölokan är perenn och kan blomma flera gånger och förökar sig både med rotskott och med fröer.

Jätteloka, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Tromsöloka, Artdatabanken, SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om mårdhund:

  • Ett hunddjur som blir cirka 45 centimeter lång och med en vikt på upp till 6 kilo.
  • Kan finnas i alla miljöer men föredrar våtmarksområden.
  • Mycket duktig simmare som lätt kan ta sig mellan öar i skärgården.
  • Allätare men favoriter är fågelägg och groddjur.
  • Populationen är begränsad till Norrbottens län.
  • Mårdhunden kan ha mycket stor negativ påverkande på markhäckande fåglar och groddjur. Den är också en effektiv spridare av rabies och andra sjukdomar när de finns.
  • Mårdhunden bekämpas sedan 2008 i länet av Svenska Jägareförbundet med stöd av Naturvårdsverket.

Mårdhund, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

  • Vattenlevande växt.
  • Växer som gröna långa slingor som kan bilda ”buskar” som täcker botten.
  • Centimeterlånga blad som sitter i täta kransar längs stjälken.
  • Arten blommar från juli till september. Blommorna är vita eller ljuslila, ca 4 mm breda och sitter på ett långt skaft som ofta når ovanför vattenytan.
  • • Har varit en vanlig damm- och akvarieväxter i Sverige.

Smal vattenpest är tyvärr vanligt förekommande i Norrbottens havsvikar. Den trivs i lugnt vatten och på mjuka bottnar. Smal vattenpest kan också växa i sjöar och i vattendrag, men spridningen i dessa miljöer är dåligt känd.

Smal vattenpest sprider sig genom att växtdelar bryts av, flyter iväg och bildar nya plantor. Arten kan bilda stora bestånd som tränger bort all annan växtlighet och förändrar livsmiljön för vattenlevande organismer. Den kan även skapa besvär för båttrafik och badgäster.

Misstänker du att du hittat smal vattenpest? Fotografera växten och rapportera in fyndet. För all bekämpning av smal vattenpest, kontakta Länsstyrelsen i Norrbottens län för rådgivning.

Smal vattenpest, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Smal vattenpestFörstora bilden

Smal vattenpest. Klicka för att förstora bilden.

Än så länge finns det bara några enstaka fynd av ullhandskrabba i Norrbotten, i kustvatten. Arten kan inte föröka sig här.

Ullhandskrabban är en EU-listad art vilket bland annat innebär att den är förbjuden att ha i akvarium och dammar, sälja eller sätta ut i naturen.

Kinesisk ullhandskrabba, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Andra invasiva främmande arter i Norrbotten som också bör bekämpas

Fakta om blomsterlupin:

  • En välkänd växt som kan bli upp till 120 cm hög.
  • Blomfärgen är oftast blå eller rosa, men vita och violetta blommor förekommer också.
  • Blomsterlupinen sprider sig framför allt genom att frön explosivt kastas ut från frökapslarna flera meter bort från moderplantan. Fröna kan överleva i marken i upp till 70 år.
  • Det finns ännu inget förbud mot att ha blomsterlupin. Eftersom den allvarligt hotar andra arter är det ändå en stor fördel om man kan ta bort den där den växer i naturen.

Blomsterlupin, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om kanadensiskt gullris:

  • Flerårig ört på ca 50-200 cm som blommar med gula små blomkorgar i september till oktober.
  • Den sprider sig via frön och små fragment av jordstammen. Varje planta producerar flera tusen frön.
  • Kanadensiskt gullris växer i täta bestånd. Den kan konkurrera ut inhemska arter och hindra tillväxten hos andra växter genom sitt gift.
  • Den kan växa i allt från fuktiga strandskogar till torra sandytor. Den är dock vanligast i vägkanter, på banvallar, övergivna fält och i andra miljöer som är tydligt påverkade av människan.
  • Arten är mycket lik höstgullris, båda växterna bör undvikas.
  • Det finns inget förbud mot att ha kanadensiskt gullris. Eftersom den allvarligt hotar andra arter är det ändå en stor fördel om man kan ta bort den där den växer i naturen.

Kanadensiskt gullris, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om mördarsnigel:

  • Mördarsnigel, tidigare kallad spansk skogssnigel, kom till Sverige på 1970-talet och är nu mycket vanlig. I Norrbottens län finns dock än så länge bara enstaka fynd.
  • Arten trivs i de flesta människoskapade miljöer som parker, trädgårdar, jordbruksmarker, parker och gräsmarker.
  • Det här är en stor, vanligen rödbrun, snigel som kan bli upp till 14 centimeter lång. Övervintrar som små unga sniglar.
  • Rapportera väldigt gärna in om du hittar den i länet.

Mördarsnigel, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om parksallat:

  • Parksallat är en storväxt flerårig ört, som blir 100–150 centimeter hög.
  • Den blommar från juli till september med bleklila blommor, likt växten cikoria.
  • Parksallat kan på kort tid bilda stora bestånd som ofta kväver annan växtlighet.
  • Den sprider sig både med frön och med hjälp av underjordiska utlöpare och bildar täta bestånd.
  • Ofta återfinns den i bostadsområden, längs med vägar/gångvägar, lekplatser, skogsdungar och utanför villakvarter.
  • Det finns inget förbud mot att ha parksallat. Eftersom den allvarligt hotar andra arter är det ändå en stor fördel om man kan ta bort den där den växer i naturen.

Parksallat, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om sandlupin:

  • 60-70 centimeter hög.
  • Liknar blomsterlupin men har blåvita blommor på en förgrenad stjälk.
  • Växer helst på sandig grusig mark vid vägar och på öppna marker som hyggen.
  • Inte lika spridd som vanlig blomsterlupin, finns för nuvarande mest i Pajala kommun.
  • Omfattas inte av något förbud som medför att bekämpning måste ske.

Sandlupin, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om svarthuvad snigel:

  • Snigeln känns igen på sitt svarta huvud och i övrigt gråaktiga kropp. I form och storlek är den ungefär som en åkersnigel och kan bli upp till 45 millimeter lång. De vuxna djuren verkar dö sent på hösten så endast äggen övervintrar.
  • Arten kan bli ett problematiskt skadedjur på trädgårdsväxter och grödor, och det finns tecken på att arten tränger undan andra snigelarter.
  • Arten är i ett tidigt invasionsskede och precis som för andra invasiva främmande arter så är bekämpning som effektivast ju tidigare man startar.

Svarthuvad snigel, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om vattenpest:

  • Vattenlevande växter.
  • Växer som ljusgröna långa slingor som kan bli flera meter långa.
  • Centimeterlånga blad som sitter i täta kransar längs stjälken.
  • Blommar sitter i toppen av stjälkarna med små (cirka fyra millimeter breda) vita eller bleklila blommor från juli till september.
  • Vanliga damm- och akvarieväxter i Sverige.

Vattenpest, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Fakta om vresros:

  • Vresrosen kan bli storvuxen, upp till 2 meter hög.
  • Den blommar med stora, väldoftande, mörkt rosa eller vita blommor.
  • Nyponen är röda, stora och delvis luftfyllda vilket gör att frukterna flyter och kan spridas med vatten.
  • Den skjuter talrika rotskott som snabbt bildar ogenomträngliga snår.
  • Vresrosen är en mycket vanlig trädgårdsväxt som fortfarande säljs i handeln.
  • Det finns ännu inget förbud mot att ha vresros. Eftersom den allvarligt hotar andra arter är det ändå en stor fördel om man kan ta bort den där den växer i naturen.

Vresros, Artdatabanken SLU Länk till annan webbplats.

Bidrag från LONA och LOVA till utrotning och begränsning

Det är möjligt att söka LONA-bidrag för åtgärder mot invasiva främmande arter och LOVA-bidrag för åtgärder mot invasiva främmande arter som är kopplade till vattenmiljöer. Bidrag kan beviljas både för bekämpning, utrotning, metodutveckling, inventering, informationsinsatser med mera.

Det finns undantag för arter som är reglerade via EU-förordningen om invasiva arter, exempelvis jättebalsamin, jätteloka och smal vattenpest. För åtgärder mot EU-reglerade arter går det inte att söka LONA- eller LOVA-bidrag riktat mot utrotning och bekämpning, eftersom utrotning och bekämpning av dessa arter är lagstadgat. Det är dock fortfarande möjligt att söka bidrag för inventering, metodutveckling och information även för de EU-reglerade arterna.

Lokala naturvårdssatsningen (LONA)

Lokala vattenvårdsprojekt (LOVA)

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Lotta Finstorp

Besöksadress

Stationsgatan 5, Luleå eller Industrivägen 10, Jokkmokk

Postadress

971 86 Luleå eller Box 105, 962 23 Jokkmokk

Organisationsnummer

202100-2478

Följ oss