Tjolöholm

Tjolöholmshalvöns bergskullar och de nedre delarna av bergen nordost om halvön utgörs av ekdominerad ädellövskog. Detta är ett av få bevarade kustnära ädellövskogsområden i Halland som brukats kontinuerligt och här finns flera hundra år gamla ädellövträd.

Sett till ytan kustnära ädellövskog är Tjolöholm länets främsta område. I skogarna lever många arter av lavar, mossor och svampar som gynnas av det fuktiga kustklimatet som Tjolöholm kan erbjuda.

Trycket på västkusten har sedan länge varit stort, både för uppodling och exploatering. De äldre kustnära ädellövskogarna finns bara kvar som spillror vid Tjolöholm, Särö och Hördalen.

I Tjolöholms ädellövskogar hittas en lång rad rödlistade arter av allt från fåglar till fladdermöss, insekter, kärlväxter, mossor, lavar och svampar.

Tjolöholms landskap har präglats av betesdjur under lång tid. Dels godsets egna betesdjur, dels betesdjur tillhörande de torp som var belägna nordost om halvön.

I Storeskogs östra delar, vid Fasankullen och vid de nedre delarna av Stuteribergen hittas de tydligaste trädklädda betesmarkerna med stora hagmarksekar och på halvön, väster om slottet, finns spår av bete på alla skogsklädda bergskullar.

I skogarna finner man murar på bergkullarna. Dessa användes troligtvis för att avdela betet mellan de lättare djuren (får och getter) på bergens höglänta delar och de tyngre djuren (kor och hästar) i de nedre delarna av bergen.

Bergskullarna på halvön var förut något mer öppna än idag och hällmarker och ljunghedar var vanligare. På grund av att betesdrift inte förekommer längre har skogarna förtätats. Utmed nästan hela halvöns stränder finns smala remsor av havsstrandängar med en stundtals artrik flora.

Ekhagmarker är beroende av naturvårdande skötsel för att inte växa igen och förlora stora delar av sina naturvärden. Ekarna behöver mycket ljus för att överleva och de insekter, lavar, växter med mera som är knutna till ekhagmarkerna trivs också bäst när krontaket släpper igenom en del ljus.

Idag betas inte så stora delar av hagmarkerna så röjning av uppväxande sly och buskar är nödvändig för att hagmarkerna inte ska bli för täta och slutna.

Det nuvarande slottet ritades av arkitekt Lars Israel Wahlman och byggdes av makarna Dickson vid sekelskiftet 1800–1900 i elisabetansk stil. Samtidigt byggdes och anlades slottsträdgården, slottsparken, grindstugan, arbetarbyn och kyrkan. Både Wahlman och makarna Dickson var mycket inspirerade av Arts and crafts-andan som bejakade närheten till naturen, hantverket och omsorgen om detaljer. Bland annat harmonierar slottets granitväggar med de intilliggande bergen, slottsträdgården övergår mjukt i den omgivande naturen och naturens element samspelar med trädgården.

Blanche Dickson anlade cirka sju kilometer stensatta stigar och trappor på Tjolöholm. Stigarna är spridda över Tjolöholms ägor och bildar på många ställen sammanhängande stråk som bildar rum i landskapet. Dessa rum kläs bland annat av snirkliga gamla ekar, dramatiska bergytor, grottor och gamla gravar. Stigarna ansluter dessutom ofta till vackra utsiktsplatser.