Höga flöden i Västernorrlands länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuell vädervarning.

Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Ett sydväxtberg och en urskogsartad tallskog blir två nya naturreservat

Höga tallar sträcker sig mot himlen i dimman i skogen.

Storbergets naturskog är belägen intill länsgränsen till Västerbotten i nordligaste hörnet av Västernorrland. Området består till stora delar av en storslagen tallnaturskog. Foto: Kristin Lindström, Länsstyrelsen Västernorrland

Den 27 mars 2024 fattade landshövdingen Carin Jämtin beslut om att inrätta naturreservatet Storbergets naturskog i Örnsköldsviks kommun samt Höglandsbergets naturreservat i Timrå kommun.

Syftet med de nya reservaten är att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer. Mer specifikt så rör det sig om en brandpräglad, urskogsartad barrnaturskog samt ett sydväxtberg med rik flora och intressant snäckor, säger Kristin Lindström, reservatsbildare vid Länsstyrelsen Västernorrland.

Nästan orörd brandpräglad gammal tallskog

Storbergets naturskog är belägen intill länsgränsen till Västerbotten i nordligaste hörnet av Västernorrland, ett stenkast från Björnlandets nationalpark. Precis som nationalparken är skogen på Storberget starkt präglad av forna tiders skogsbränder. Skogarna i området består i huvudsak av starkt brandpräglad storslagen tallnaturskog med spår av upprepade bränder. Toppen av Storberget, på cirka 500 meter över havet, består däremot av gammal höghöjdsgranskog.

Skogarna på Storberget har bara fåtaliga spår av mänsklig påverkan i form av dimensionsavverkningar från förra sekelskiftet. Därför finns det kvar många gamla träd, torrakor och silverfuror samt liggande död ved, det vill säga urskogskvaliteter som är mycket ovanliga för länet. Många träd i området är omkring 200-300 år och det är inte osannolikt att några av de gamla, grova, bredkroniga tallarna kan vara så gamla som uppåt 400 år. En av dessa grova tallar är nästan en meter bred i brösthöjd. Ett stort antal rödlistade arter knutna till den här typen av gamla skogar har påträffats i reservatet. Exempel på dessa är rosenticka, tallticka, doftskinn, stor aspticka, blackticka, fläckporing, kristallticka, lappticka, ostticka, rynkskinn, borsttagging och doftticka.

För att gynna naturvärden knutna till brandpräglad skog, kan naturvårdsbränningar komma att genomföras i området i framtiden, säger reservatsbildaren Kristin Lindström.

Sydväxtberg med karga berghällar och frodiga lövlundar

Höglandsberget ligger i Ljustorp, Timrå kommun. Reservatet omfattar 34 hektar och utgörs av en hällmarkstallskog med sydvända rasbranter och lövrik barrskog vid bergsfoten - ett sydväxtberg.
Sydväxtberg är ett karaktärsdrag i Västernorrlands starkt kuperade och varierade landskap och erbjuder mycket gynnsamma förhållanden för många djur- och växtarter.

Den branta bergssidan erbjuder ett skyddat läge mot kalla, uttorkande vindar samtidigt som de under soliga dagar magasinerar värme. Den magasinerade värmen avges sedan under den kallare delen av dygnet. Det gör att faran för nattfrost minskar och den frostfria vegetationsperioden förlängs. Näringstillgången är också god tack vare att näringsrikt vatten sipprar längs branten. Vanligtvis har kulturpåverkan i form av bete bidragit till de höga naturvärdena. Skötselåtgärder är därför ofta nödvändigt för att bibehålla den lundartade vegetationen och hålla undan granen. Sydväxtberg är vanligen mycket artrika och här lever både växt-och djurarter som annars har en sydligare utbredning.

Närbild på en spolsnäcka som en person håller i handen.

Närbild på en norrländsk spolsnäcka. Foto: Kristin Lindström, Länsstyrelsen Västernorrland

Vid foten av Höglandsberget är marken bördig och mullrik med frodig vegetation och en lundartad flora under en variation av olika lövträd. Förutom asp och vårtbjörk finns även lönn, rönn, sälg, hägg och gråal. Här finns en mängd olika violarter, däribland den sällsynta bergviolen, även kallad Sundsvallsviol då den har sin största förekomst i Sundsvallstrakten. Den är också en av länets ansvarsarter av just den anledningen. Här finns också trolldruva, blåsippa, ormbär, hässlebrodd, vårärt, bergslok och strutbräken. Örtrikedomen och den stora andelen lövträd i sluttningen har gjort att snäckfaunan är ovanligt rik för våra breddgrader. Här finns till exempel fynd av norrländsk spolsnäcka och busksnäcka.

Längre upp på berget står lövrik grannaturskog med typiska gammelskogskaraktärer som gamla träd, död ved och en mängd vedsvampar som rosenticka och ullticka. Vidare upp mot toppen av berget blir jordmånen allt magrare och större delen av reservatet består av hällmarkstallskog med knotiga gamla tallar och kala hällar med bergglim växande i sprickorna.

För att hålla lundartade partier luckiga och lövdominerade och på så vis gynna floran och snäckfaunan i området, kan viss fällning av gran ske vid foten av berget. Större delen av området ska emellertid få utvecklas fritt efter naturliga processer, säger Oskar Norrgrann, reservatsbildare vid Länsstyrelsen Västernorrland.

Mer information om länets numera 229 reservat finns under fliken Besöksmål på vår webbplats samt i Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur.

Besöksmål

Kartverktyget Skyddad natur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Kontakt

Kristin Lindström

Naturvårdshandläggare

Dela sidan:

Landshövding

Carin Jämtin

Besöksadress

Nybrogatan 15 och Pumpbacksgatan 19

Postadress

871 86 Härnösand

Organisationsnummer

202100-2445

Följ oss