Ny nationell förteckning över invasiva arter – Länsstyrelsen växlar upp arbetet

Regeringen har beslutat om en ny nationell förteckning över invasiva främmande arter samt en ny förordning som träder i kraft den 15 maj. Beslutet är en del av ett stärkt arbete för att skydda svensk natur, biologisk mångfald och samhällsekonomiska värden från arter som riskerar att orsaka stor skada.

Den nationella förteckningen kompletterar EU:s regelverk och gör det möjligt att agera mot arter som är problematiska i Sverige, men som inte omfattas av EU:s lista. Totalt omfattas 25 arter – både land- och vattenlevande.

För Länsstyrelsen innebär förändringen ett fortsatt och fördjupat uppdrag. Myndigheten har en central roll i att omsätta de nya reglerna i praktiken – genom att informera, vägleda och stötta fastighetsägare och andra berörda aktörer.

– Vårt uppdrag är att göra det lätt att göra rätt. Med de nya reglerna kommer vi att fortsätta arbetet med rådgivning och stöd så att åtgärder kan sättas in i tid och på rätt sätt, säger Amanda Wännman, marinbiolog och samordnare för invasiva arter i akvatiska system hos Länsstyrelsen i Södermanlands län.

Förbjudet att importera, odla, föda upp och släppa ut i naturen

Den nya förteckningen innebär att fler arter nu omfattas av åtgärder. För vissa arter kommer särskilda hanteringsprogram att tas fram av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Samtidigt väntas vissa undantag införas, både för enskilda arter och för specifika situationer.

För de arter som listas blir det i stort sett förbjudet att bland annat importera, odla, föda upp, transportera, sälja eller släppa ut dem i naturen. Syftet är att minska spridningen och begränsa de skador som invasiva arter kan orsaka på ekosystem, infrastruktur och näringar.

Bland de arter som nu omfattas finns exempelvis blomsterlupin, vresros och kanadensiskt gullris på land, samt sjögull, vattenpest, svartmunnad smörbult och puckellax i vattenmiljöer.

Länsstyrelsen kommer nu att arbeta aktivt med att sprida kunskap om de nya bestämmelserna och ge stöd i hur bekämpning och hantering ska gå till.

– Det här är ett viktigt steg för att stärka skyddet av vår natur. Ju tidigare vi agerar, desto större möjlighet har vi att begränsa skadorna, säger Amanda Wännman.