Risk för skogsbrand i Norrbottens länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuellt meddelande.

Möt våra medarbetare

Här berättar några av våra medarbetare om hur det upplever sin anställning hos oss. Hur är det egentligen att jobba på Länsstyrelsen?

David Berggård

"Om inte vi gör vårt jobb, vem skulle göra det då?"

Foto: Per Bäckström

David Berggård har arbetat på Länsstyrelsen i tjugo år, och tycker att arbetsplatsen blir alltmer stimulerande ju fler år som passerar.

– Om du jobbar med en viss typ av arbetsuppgifter under lång tid kan du dem väldigt väl till slut. Samtidigt slutar jag aldrig lära mig. Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet. Och då vill jag lära mig mer. Arbetsuppgifterna som ingår i mitt jobb förändras hela tiden, mer än om jag hade kommit till en ny arbetsplats.

När David Berggård arbetar med tillståndsärenden ser han till att ta tillvara det allmänna miljöintresset som finns i samhället.

–Vi ställer krav på företag på åtgärder som ska minska deras miljöpåverkan och förbättra deras säkerhetsarbete. I mitt arbete handlar det om att sammanställa och företräda alla intressen i tillståndsprövningsärenden. Jag är spindeln i nätet, som företräder kollegorna som gett synpunkter. Min roll att företräda dem i de områden som berörs. Det ställer krav på att vara intresserad av olika frågor och att behärska dem.

– I tillståndsprövningar är vi som en motpart, en åklagare. ”Har ni gjort det ni ska göra? Varför inte? Vi kräver att…”. Vi får argumentera mycket för vår sak. Det är påfrestande, intressant och utmanande.

– Vi driver också frågor inom miljö och säkerhet, frågor som vi ser är viktiga för samhället. Ibland behöver vi få rättspraxis och ett slutligt avgörande på principiella frågor. Exempelvis vilka ämnen som får släppas ut till luft och vatten, och hur mycket. Dammar ska vara säkra och hållbara. Företag ska driva ett bra säkerhetsarbete. Det är slutligen mark- och miljödomstolen lämnar beslut om tillstånd. Länsstyrelsen utövar också tillsyn genom att kontrollera att företag håller sig till lagar och bestämmelser, och att de följer de tillstånd och föreskrifter som reglerar deras verksamhet.

Det låter som ett komplext jobb?

– Ja, det gäller att sy ihop något som tillgodoser alla sakområden från enhetens egna kärnfrågor, vilket är miljö, till reningsteknik, dammsäkerhet, skydd av områden, rennäringsfrågor, kulturmiljöer och hur vatten och mark påverkas, för att nämna några. Det gör att jag kommer i kontakt med en stor spännvidd av sakkunskaper här i huset, genom kollegor som besitter dessa sakkunskaper. Vi frågar oss hur dessa olika områden påverkas av vissa verksamheter och åtgärder.

David Berggårds specialområde är miljö- och säkerhetsfrågor inom den stora och tunga industriella gruv- och stålverksamheten i Norrbotten.

– I Norrbotten har vi Europas största koppargruva, Sveriges största malmgruva och Sveriges största stålverk. Det är verksamheter med stor klimatpåverkan där vi strävar efter att nå hållbarhet och god säkerhet.

Vad menar du med säkerhet?

– Tänk att du blir stoppad i en poliskontroll, och det visar sig att du kör bil utan körkort. Det gör väl inget, tänker du, du har ju inte krockat? Där är vi som polisen, vi arbetar efter försiktighetsprincipen. Vi ska förebygga och förhindra att miljö- och säkerhetsolyckor träffar, både på kort och lång sikt.
– För att göra det försöker vi titta bortom kurvorna, dit ingen ser. Ibland är kurvorna långa och vägen krokig.

I Davids jobb ingår även att tillvarata riksintressen och se till att kommande generationer ska kunna ta del av dem.

– Låt oss ta rennäringen som exempel. Ett företag och en sameby kan vara överens om ersättning i samband med företagets påverkan på rennäringen. Det kan förstås verka bra. Men företagets planerade verksamhet kan orsaka att renskötseln inte kan fortsätta i kommande generationer. Här tar vi sikte på scenarion hundra år fram i tiden.

– Det blir ofta polariteter, säger David, antingen är man för eller emot en gruvetablering. Det vi gör kräver mycket arbete, är tidsödande och svårt men ingår i vårt uppdrag. Det är klart att företag upplever att vi motarbetar deras planer, medan vi endast arbetar för att hitta de minst dåliga lösningarna, med bästa möjliga teknik.

– Samtidigt är det många som värdesätter vårt arbete. De flesta är intresserande av god miljö och säker miljö. Många väljer att bo här, med vår fina natur. Vi känner ofta att vi har stort allmänt stöd.

Vad är det bästa med ditt arbete?

– Att vi gör skillnad. Vi tror att vi kan göra skillnad genom att vara engagerade för att få säkrare dammar, minskade utsläpp och bättre miljöer för människor. Vi uppnår inte allt omedelbart men vi gör det på sikt.

– Det är också givande att vi kan hjälpa folk genom att berätta och förklara. Ibland efterfrågas vi till möten med människor som bor här, som påverkas av företagens verksamhet och som vill veta mer. Ena dagen kan det vara en renskötare med sina problem, en annan dag någon som tycker att bullret från fabriken har börjat störa nattsömnen och ibland är det en fiskare som frågar varför fisken ser ut som den gör i en viss älv.

Hur skulle du förklara med en mening varför länsstyrelsen behövs?

– Om inte vi gör vårt jobb, vem skulle göra det då?

Varför har du valt att jobba här?

– Innan jag började här 1998 jobbade jag som konsult en kortare tid och skrev en del tillståndsansökningar. Jag visste att Länsstyrelsen hade många olika sakområden och frågor, och jag anade att man kunde åstadkomma något här.

– Det visade sig stämma. Det är få arbetsplatser som spänner över så många olika väsensskilda sakområden. Det närmaste man komma är regeringskansliet med sina departement.

Inte många identifierar sig med att vara kvar länge på samma arbetsplats, säger David Berggård. Själv har han arbetat på Länsstyrelsen i tjugo år, och tycker att arbetsplatsen blir alltmer stimulerande ju fler år som passerar.

– Vårt jobb är som ett jättestort skrivbord dit det kommer nya grejer hela tiden. På andra arbetsplatser jobbar man med en liten skrivbordslåda. Jag trivs att gå till jobbet, jag trivs med kollegorna, och jag jobbar ständigt med nåt nytt, eller kommer på ett nytt sätt att angripa ett gammalt problem.

Vad har du för dolda talanger?

– Jag är nog lite galen. Det är väl en talang? Jag har grunnat på vilken diagnos jag har. Rätt vad det är kommer jag på en galen idé – det händer både på jobbet och hemma – men oftast är det inte så galet ändå. Det är kreativitet.

– Det kan synas rörigt och splittrat i min tillvaro, men jag inbillar mig att jag har jättebra koll. Jag hade travar med papper på mitt kontor, men nu tvingades jag byta rum och då blev det ganska normalt, haha. Jag har en förkärlek för ”kan vara bra att ha”-dokument. Jag är som en ekorre, som sätter kottar här och där. Fast en del kottar glömmer man.

  • Titel: Miljöingenjör
  • Enhet: Miljöskyddsenheten
  • Utbildning: Högskoleingenjör, civilingenjör, LTU
  • Mest intressanta minne: Vid en studieresa till våra nordiska grannländer för tio år sedan fick jag se skillnaderna vi jobbar under. I miljöerna utanför en del industrier i Murmansk växte inga gröna löv, allt var grått och dött. Ett dystopiskt scenario som man bara ser på film. Det som inte får inträffa hade hänt, bara 60-70 mil härifrån.
  • Motto: Försök se möjligheterna och det som är positivt, med små steg framåt.

Jimmy Rova

"Det bästa med mitt jobb är att jag kan påverka"

Foto: Pär Bäckström

Redan under studietiden jobbade han statligt. Efter femton år på Luleå kommun, först som GIS-ingenjör/IT-samordnare och därefter GIS-samordnare, återvände Jimmy till statlig tjänst för att få något nytt att bita i. Det nya stavas ”informationssäkerhet”.

– Det bästa med mitt jobb är att jag kan påverka, säger Jimmy Rova. Att det finns många nationella nätverk och grupper där jag kan framföra vad Länsstyrelsen i Norrbottens län har för interna behov.

Det finns även nationella uppdrag Jimmy kan ta sig an, och massor med utvecklingsmöjligheter inom det nationella jobbet han utför idag.

– Alla möjligheter kräver förstås behärskning. Allt är så spännande och kul. När jag väl kom in tänkte jag – shit! Det finns hur många grejer som helst att välja på om jag vill byta spår. Ja, om chefen tycker att det är ok förstås.

Du är IT-, GIS- och informationssäkerhetssamordnare. Vad innebär det?

– Bildligt talat har jag tre hattar på mig. GIS-hatten innebär att stötta och hjälpa alla på Länsstyrelsen i Norrbottens län som producerar geodata, alltså digitala kartskikt, så att de kan göra sitt jobb på ett bra sätt. Det kan handla om planeringsunderlag som kommunerna ska förhålla sig till när de gör sin planering. Saker att förhålla sig till är exempelvis riksintressen, naturreservat och annat.

– Jag har det där tråkiga pekfingret – ”visst har ni kvalitetssäkrat det här?”. Det gäller alla mina tre hattar, fast jag försöker inte vara så pekfingerförmyndaraktig. Då vill ingen vara med mig.

Informationssäkerhetshatten handlar om att se till att all information vi har, analog och digital, är korrekt och tillgänglig för alla som ska ha del av den och skyddad när det behövs. Det handlar om systematiskt och riskbaserat informationssäkerhetsarbete, fast det låter så töntigt och nördigt när jag säger det.

Är det töntigt och nördigt?

– Nej, inte alls! Det är ett viktigt jobb. Jag samordnar arbetet och ser till att medarbetarna kommer in i rätt tänk. Extra viktigt är det nu när allt ska digitaliseras. Där får vi gasa och bromsa om vartannat. Det gäller ju att tänka efter så det blir rätt även i det långa loppet.

När Jimmy sätter på sig IT-hatten fungerar han som en övergripande brygga mellan verksamheten och centrala IT-avdelningen. Han har också hand om tekniska och strategiska problem som uppstår inhouse – ska vi ha ett bättre wifi i huset? Ska vi byta ut datorer?

Varför har du valt att jobba här?

– Jag ville ha nåt nytt att bita i. Jag jobbade på Luleå kommun i 15 år, och utvecklades där med, men det här med informationssäkerheten lockade.

Tror du att du blir kvar här i femton år?

– Jag har jobbat här i ett år, och inte hinner jag färdigt med allt jag vill göra på fjorton år. Utvecklingen pågår ju hela tiden.

Om Länsstyrelsen vore geodata, hur skulle det se ut?

– Vi finns på kartan, och det har vi gjort långt innan geodata fanns.

Hur skulle du förklara med en mening varför länsstyrelsen behövs?

– Vi är statens förlängda arm i Norrbotten och vårt uppdrag är att säkerställa att riksdagens och regeringens beslut får så bra effekt som möjligt, utifrån förutsättningarna i länet.

Vad ville du bli som barn?

– Jag ville vara polis, och hålla ordning och reda.

Finns det några liknelser med det i ditt nuvarande jobb?

– Haha, ja, det var ju det där pekfingret – jag ser till att andra har ordning och reda.

Enligt uppgift har du jobbat statligt tidigare. Hur känns det att återvända till statlig tjänst?

– Va, har jag jobbat statligt? Hm… Nu förstår jag! Det här är ett misstag, men ett ganska roligt misstag. När jag sökte det här jobbet skulle jag bocka i en ruta om jag hade varit statligt anställd tidigare. Och det hade jag ju – jag extraknäckte på Systembolaget under studietiden. Så jag har dragit omkring med den statliga värdegrunden ända sen dess, haha.

Var det dina statliga erfarenheter som gjorde att du fick jobbet?

– Nä, det var nog mina femton år på kommunen och den vansinnigt långa titeln på min utbildning.


  • Titel: IT-, GIS- och informationssäkerhetssamordnare
  • Enhet: Avdelningen för verksamhetsstöd, på enheten Ekonomi och service
  • Utbildning: Teknologie magister med huvudämne geografisk informationsteknik
  • Roligaste minnet: Första dagen på Länsstyrelsen – det var starten på nåt nytt och spännande
  • Motto: Allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid

Lina Segerlund

"Vi får bäst resultat genom att lyfta fram medarbetarna"

Foto: Pär Bäckström

Länsstyrelsen i Norrbotten är en liten men bred myndighet som är verksamhetsnära med korta beslutsvägar och tydlig inriktning på samhällsnytta. Det tilltalar Lina Segerlund, jurist i grunden, men nu chef på enheten för social hållbarhet.

– Här får jag verkligen vara med och utveckla, och se direkta effekter av det i länet.

Fjorton personer arbetar på enheten för social hållbarhet. De ansvarar bland annat för utvecklingsarbeten inom integration, jämställdhet, mänskliga rättigheter och folkhälsa. Lina Segerlund arbetar som chef på enheten. Som chef uppskattar hon öppenhet och hennes övertygelse är att en verksamhet styrs bäst genom delaktighet.

– Mina medarbetare sitter på kunskaperna och min roll är att vara chef och ledare. Jag tror att vi får bäst resultat genom att lyfta fram medarbetarna, som sitter på expertkunskaper. På min enhet driver medarbetarna bland annat olika utvecklingsarbeten i länet. De kanske ser mig som den där tråkiga personen, som tjatar om att tidrapporteringen ska vara inne och att det är dags att ha ekonomisk uppföljning. Men en viktig del av min roll är att hålla i ramarna, eftersom det i sig också skapar goda förutsättningar för medarbetarna att bedriva sitt arbete.

Det är inte bara ett jobb – vi som statstjänstemän har ett stort ansvar i de uppdrag vi har, hur vi agerar och vad vi agerar på. Det gäller både mot våra kunder i samhället och internt. Medarbetarna tycker kanske att jag maler, men jag tycker att den statliga värdegrunden är en viktig grund för oss.

Vad har du gjort tidigare?

– I grunden är jag jurist, och började min karriär som jurist på Brottsoffermyndigheten i Umeå. Därefter arbetade jag drygt tio år på Kronofogdemyndigheten, som både jurist och chef.

Vad fick dig att kliva över till Länsstyrelsen?

– Jag är väl insatt i den statliga världen och jag trivs med den, kanske främst för samhällsnyttan som jag får se en stor del av. Länsstyrelsen i Norrbotten är en liten men bred myndighet som är verksamhetsnära med korta beslutsvägar. På Länsstyrelsen kan man arbeta både med myndighetsutövning, men också utvecklingsfrågor.

Jag har själv arbetat med myndighetsutövning under en lång tid av min karriär. Att nu få arbeta mer med utvecklingsfrågor är både spännande och givande. Att jag dessutom få vara med och se effekterna av det ute i länet är extra roligt.

Varför behövs Länsstyrelsen?

– Utan Länsstyrelsen skulle distansen mellan människorna och staten bli lång.
Som barn ville Lina bli polis. När hon blev lite äldre fanns drömmen kvar, men då kanske mest för att poliser har en tydlig roll i samhället och en otroligt viktig samhällsfunktion. Jag tänker inte byta karriär men fortfarande kan jag känna en viss åtrå till polisyrket. I mitt nästa liv, kanske?

Finns det några likheter med jobbet som polis i ditt nuvarande jobb?

– Ja, framför allt samhällsnyttan. Att få vara del av en myndighet som Länsstyrelsen och samtidigt vara med och bidra till ett mer hållbart Norrbotten är både lärorikt och en spännande utmaning. Jag har en bild av att många tror att vi är en gammal koloss där allt är väldigt omodernt. Men det händer saker hela tiden, ingen dag är den andra lik.

Vi, liksom andra myndigheter, står inför utmaningar och förändringar samtidigt som vi har förväntningar på oss att utföra våra uppdrag.

Men att vara chef i en organisation med vitt skilda, djupa och breda kunskaper triggar Lina. Ja, det är otroligt spännande. Jag ser verksamhetens bredd både som något positivt och som en av de stora utmaningarna. Bara på min enhet hanterar vi väldigt breda frågor. Det finns många kollegor i huset med expertkunskap inom sina områden – från flodpärlmusslan till integrationsfrågor.

Jag märker det speciellt i utbytet mellan chefskollegor, hur vitt skilda verksamheter vi har. Jag är inte så väl insatt i andra verksamhetsfrågor så det är alltid en utmaning att förstå de andra enheternas utmaningar. Men det är verkligen häftigt att se hur många experter vi har på Länsstyrelsen.

Om Länsstyrelsen vore en chef, hur skulle den då vara?

– Den chefen skulle vara verksamhetsnära, öppen för delaktighet, där förtroendet och tillit är högt mellan chef och medarbetare. Den mäter och följer upp resultaten tydligt, och arbetets resultat syns både direkt men även på lång sikt.


  • Titel: Enhetschef
  • Enhet: Enheten för social hållbarhet
  • Utbildning: Juristprogrammet, Umeå universitet
  • Motto: Allt är möjligt bara man tror på det själv. ”Det präglar både mitt jobb och mitt privatliv. Inställningen kan förstås vara frustrerande för många, speciellt för realister, haha”.

Victoria Bystedt 

"Du har möjlighet att variera dig, att utvecklas"

Foto: Länsstyrelsen

Under våren 2017 bytte Victoria Bystedt jobb. Arbetsgivaren är densamma, men titeln är utbytt från landsbygdsdirektör till friluftslivssamordnare.
– På Länsstyrelsen kommer det alltid uppdrag som ger människor möjlighet att jobba med andra saker, projekt eller frågor.

Victoria Bystedts länsstyrelsekarriär tog fart år 2000, då hon började arbeta på landsbygdsenheten. Där blev hon kvar i sjutton år. Först som handläggare och därefter kontrollansvarig för jordbrukarstöd. De sista tio åren var hon enhetschef och landsbygdsdirektör.

– En del tänker att Länsstyrelsen är trist och byråkratisk. Och visst är det fyrkantigt och byråkratiskt ibland, men jag har jobbat här så länge och alltid trivts, så nåt bra måste det väl vara då? Men efter sjutton år på samma enhet kände jag entusiasmen sina. Hon tog ett snack med sin chef och berättade att hon ville göra nåt annat, helst nåt roligt och utmanande. Och en dag dök det nya jobbet som friluftssamordnare upp.

Naturvårdsverket huvudansvarig för uppdraget

En del åtaganden på Länsstyrelsen är mer eller mindre permanenta. Andra delar är uppdragsstyrda.

– Det här gör Länsstyrelsen lite speciell. Det är en arbetsplats som ger människor möjlighet att jobba med olika saker, projekt eller frågor. Du har möjlighet att variera dig, att utveckla dig.

För Victorias del är det Naturvårdsverket som är huvudansvarig för uppdraget och friluftslivspolitikens tio mål. Myndigheten har gett alla länsstyrelser i uppdrag att samordna arbetet med friluftslivsmålen på regional nivå. Naturvårdsverket samordnar nationellt och håller i det myndighetsnätverk som är kopplat till målen.

Jobbar mot kommunerna

Det uppdrag som Victoria arbetar med handlar i första hand om att friluftslivet ska vara tillgängligt för alla. Genom att tillgängliggöra miljöer för friluftsliv och naturvistelse bidrar det exempelvis till bättre folkhälsa, attraktiva miljöer för boende och besökare samt regional utveckling genom naturturism och att människor vill flytta hit och bo kvar.

– Jag jobbar mot kommunerna och försöker etablera kontakter och sprida kunskap om friluftslivsmålen och nyttan av att jobba med dem på olika plan. Det här berör inte bara de som jobbar med fritid och friluftsliv utan även politik, skola, vård och omsorg, fysisk planering, natur och miljö, parkförvaltning med mera – och inte minst alla verksamhetsområden internt på Länsstyrelsen.

Det nya jobbet blev något av en nystart för Victoria, då hon får träffa många intressanta människor runt om i länet och även internt på Länsstyrelsen.
– Mitt jobb blir som ett kitt mellan olika verksamheter; en fråga att samarbeta kring. Det förenar de som jobbar med skyddad natur, fysisk planering, social hållbarhet, integration och tillgänglighetsfrågor, till exempel.

I rollen som friluftslivssamordnare har Victoria inga kollegor på kontoret, utan är ensam i sin roll.

– Men jag försöker nyttja andra och samarbeta med dem, även om de ofta har fullt upp med sitt. Men friluftlivsmålen berör ju så många olika verksamhetsområden på Länsstyrelsen, så egentligen har ju jag fler kollegor än många andra!

– Sen har jag ju också kollegor runt om i landet i nätverket för friluftslivssamordnare, som jag har mycket utbyte med.

Årliga resor till Riksgränsen

Victoria är en av dem som har gjort många roliga saker tillsammans med kollegor från olika avdelningar och enheter i personalföreningens regi. Bland annat har hon, och hennes man som också jobbar på Länsstyrelsen, följt med på personalföreningens årliga resor till Riksgränsen i många år.

– Vi åker skidor på dagarna och vi delar lägenhet med kollegor på andra enheter som vi kanske inte har haft så mycket att göra med i jobbet tidigare. På kvällen lagar vi mat och har lite fest ihop. När vi tillbringar en helg tillsammans lär vi känna varandra bättre, något som sedan underlättar kontakter i det dagliga arbetet.

Om Länsstyrelsen vore en friluftsaktivitet, vilken skulle det vara?

– Länsstyrelsen är som en friluftsdag i skolan. Det är stort och det finns mycket att välja mellan. Ibland får man ägna sig åt det man brinner för och tycker är roligt, ibland måste man välja aktiviteter som man tycker är mindre kul.

Vad har varit din största utmaning i jobbet?

– När jag blev enhetschef på min egen enhet gick jag från kollega till chef över mina kollegor från en dag till nästa. Jag hade ingen erfarenhet av chefskap sedan tidigare. Det var en stor och omtumlande utmaning. Men jag gillar utmaningar!

Vad ville du bli som barn? Varför?

– Jag ville bli skridskoprinsessa, men jag kom inte särskilt långt i den karriären. Jo, och så ville jag bli polis och brandman. Jag tyckte att det verkade spännande att jaga tjuvar och släcka bränder.

Finns det några liknelser med det i ditt nuvarande jobb?

– Jag gillar ordning och reda, och min man säger att jag är som en polis ibland. I min tidigare roll som enhetschef på landsbygdsenheten fick vi släcka bränder stup i kvarten, till exempel listor från Jordbruksverket med frågor som krävde svar samma dag – eller helst igår.
– Men nu har jag lagt brandsläckningen bakom mig. Nu är jag kanske mer som den där skridskoprinsessan som åker omkring och gör piruetter.

  • Titel: Friluftslivssamordnare
  • Enhet: Naturmiljöenheten
  • Utbildning: Biologi, Uppsala universitet och i England
  • Roligaste minnet: Jag har många roliga minnen från tokiga enhetsfester och personalföreningens aktiviteter, men en rolig grej är att vi nästan har blivit lite småkändisar i Riksgränsen då vi vid varje resa har en dag med peruktema!
  • Motto: ”Det är inte berget vi besegrar, utan oss själva.”
    Citat av Sir Edmund Hillary, förste man att bestiga Mount Everest

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Lotta Finstorp

Besöksadress

Stationsgatan 5, Luleå eller Industrivägen 10, Jokkmokk

Postadress

971 86 Luleå eller Box 105, 962 23 Jokkmokk

Organisationsnummer

202100-2478

Följ oss