Publiceringsdatum:
Senast uppdaterad:
Sverige rustar mot sammetsgeting med handlingsplan och test av fällor i Halland
Sammetsgetingen är något mindre är vår vanliga bålgeting men mycket mörkare och med gula ben. Om du hittar en sammetsgeting, börja med att ta en bild.
Den invasiva sammetsgetingen upptäcktes i Danmark i fjol. Nu tar Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och biodlare fram en nationell handlingsplan för att vara redo om arten når Sverige. Som en del i det förebyggande arbetet sätts fällor ut i Glommenområdet utanför Falkenberg. Syftet är att utveckla och testa hur övervakningen kan organiseras, med tydlig samordning och kommunikation mellan berörda aktörer. Fällorna kan också bidra till att tidigt upptäcka om sammetsgetingen finns i området.
Sammetsgeting (Vespa velutina) är en bålgetingart från Asien som bland annat äter honungsbin. Den kan spridas över långa avstånd och öka snabbt i antal där den etablerar sig.
Sammetsgetingen upptäcktes i fjol i Danmark, vilket innebär att det finns en risk att den når Sverige och Halland. Därför är det viktigt att vi är förberedda och kan agera tidigt om den dyker upp, säger Kent Lindquist, naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen i Hallands län och ansvarig för frågor om invasiva främmande arter.
Handlingsplan och fällor
Sedan några år tillbaka finns en beredskapsgrupp för sammetsgeting med representanter från myndigheter, akademi och organisationer inom biodling. Nu tas nästa steg i arbetet när Länsstyrelserna i Halland och Västra Götaland inleder ett pilotprojekt "Vespa catch 2026" tillsammans med Naturvårdsverket och lokala biodlare biodlare genom Sveriges biodlares Riksförbund.
Projektet omfattar både framtagandet av en nationell handlingsplan och utplacering av fällor i Glommenområdet i Falkenbergs kommun.
Totalt har 40 fällor placerats ut. De är särskilt anpassade för att fånga sammetsgetingar. Lokala biodlare och markägare har hjälpt till med utplaceringen och kommer även att bistå i arbetet med att kontrollera fällorna. Den här typen av insats är beroende av ideellt engagemang, och vi är tacksamma för det stora intresset, säger Kent Lindquist.
Ett hot mot pollinatörerna
Sammetsgetingen finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket bland annat innebär att det är förbjudet att importera och sprida arten inom EU. I delar av Europa är den redan ett problem för biodlingen, där den jagar bin utanför kuporna, stressar bisamhällen och kan påverka honungsproduktionen negativt.
Men sammetsgetingen är inte bara ett problem för biodlingen. Eftersom den äter andra getingar och bin minskar den antalet pollinatörer, som vi är beroende av för att få våra grödor, frukter och bär, säger Kent Lindquist.
Det finns i dagsläget inga tecken på att sammetsgetingen finns i Sverige, men genom att arbeta förebyggande och ta fram en handlingsplan kan vi upptäcka den tidigt och vid behov sätta in åtgärder för att begränsa spridningen.
Frågor och svar
Sammetsgetingen är något mindre är vår vanliga bålgeting men mycket mörkare och med gula ben. I Europa kallas den för ”the Yellow legged hornet”. Den har gulbrun panna/ansikte och svart huvud/bakhuvud med mörka antenner. Mellankroppen är helt svart med en sammetslik behåring.
Bakkroppen är mörkt brun till svart med ett orange band på fjärde bakkroppsegmentet. Höfter och lår är mörka medan skenben och fot är gula. Drottningar blir upp till 30 millimeter, arbetare upp till 25 millimeter långa.
Vi kan även titta efter bon i träd. Drottningen letar upp en skyddad plats för att bygga ett initialt bo och starta en koloni. Bon kan även finnas inne i byggnader. Sammetsgetingens sekundära bo kan vara upp till 90 centimeter höga.
Om du hittar en sammetsgeting, börja med att ta en bild! Tänk på att få bra skärpa i bilden och ha ordentligt med ljus. Ta gärna flera bilder.
Är det möjligt, fånga in den misstänkta sammetsgetingen och håll den vid liv.
Kontakta Länsstyrelsen som arbetar med bekämpning av invasiva främmande arter. Skicka e-post till ias.halland@lansstyrelsen.se
Rapportera sedan in ditt fynd via Artportalen Länk till annan webbplats.
Det är förståeligt att känna oro, men i dagsläget finns inga tecken på att sammetsgetingen finns i Sverige. Det viktigaste du kan göra är att vara uppmärksam.
Håll utkik efter ovanliga getingar eller beteenden vid dina kupor. Om du misstänker att du har sett en sammetsgeting så börja med att ta en bild! Ta gärna flera bilder. Är det möjligt, fånga in den misstänkta sammetsgetingen och håll den vid liv.
Kontakta Länsstyrelsen som arbetar med bekämpning av invasiva främmande arter. Skicka e-post till ias.halland@lansstyrelsen.se
Rapportera sedan in ditt fynd via Artportalen Länk till annan webbplats.
Genom att vara uppmärksam och rapportera misstänkta fynd bidrar du till att en eventuell förekomst kan upptäckas tidigt och hanteras.
Under sommaren 2025 hittades ett enstaka exemplar av sammets getingen på Fyn i Danmark, men det är ännu oklart om arten har etablerat sig där. Risken finns att sammetsgetingen sprider sig den naturliga vägen från Danmark till Sverige och därför bör vi vara uppmärksamma på att den kan komma att påträffas även i södra Sverige under 2026.
Den vanligaste spridningsvägen för sammetsgetingen har varit via godstransporter, särskilt genom containrar till hamnar.På Västkusten i Sverige finns flera större godshamnar, till exempel hamnarna i Göteborg, Halmstad, Varberg och Helsingborg, där denna typ av införsel kan ske. Även andra svenska hamnar utgör möjliga införselvägar. Sammetsgetingen kom till Europa 2004 via en handelscontainer och har idag etablerat sig i stora delar av Europa. Arten är ursprungligen från Asien.
Genom att sammetsgetingar äter andra getingar och bin, inklusive honungsproducerande bin, har den en negativ påverkan på den biologiska mångfalden och därmed på stödjande ekosystemtjänster.
Förlorade bisamhällen innebär minskad pollinering, vilket i sin tur påverkar produktionen av frukt, bär och andra grödor som är beroende av bin.
Sammetsgeting är en social insekt med tre kaster (drottning, arbetare och hanar) som lever i kolonier. En koloni kan producera upp till 15 000 individer på en säsong.
Arten är dagaktiv, till skillnad mot vår inhemska bålgeting som är aktiv både dag och natt. Den har en ettårig livscykel där övervintrande drottningar kommer ut ur sina vintergömmor på våren och flyger i väg.
Drottningen söker reda på en lämplig skyddad plats och anlägger det första boet, exempelvis i en trädhålighet eller byggnad. Under vintern är dödligheten mycket hög, upp till 99 procent av drottningarna dör under övervintringen.