Publiceringsdatum:
Senast uppdaterad:
Hundratals lockades till 100-årsjubileum för naturreservatet Smörkullen
Det var en god uppslutning av både lokalbefolkning och nyfikna tillresta när Hallands äldsta och första naturreservat skulle hyllas under söndagen. Med högtidligt tal, föredrag om forntida fynd, historiska och övernaturliga besök och fanfarer på bronsålderslurar uppmärksammades Smörkullen på dagen exakt 100 år efter bildandet.
Det spreds en högtidlig stämning bland publiken när landsfiskalen från 1926, gestaltad av länsstyrelsens Annelie Ohlsson, bad dem att samlas framför det 52 meter höga berget. Därefter ljöd de märkliga tonerna ur bronslursblåsarna Fredrik Perssons och Per Carlssons handbyggda instrument från toppen av berget och ut över landskapet. Hallands länsråd Claes Lindgren inledningstalade därefter om hur det kom sig att Smörkullen blev skyddad av hans företrädare på Länsstyrelsen:
— För 100 år sedan levde man till stor del i landskapet. Naturen med äng, åker och skog var ju en del av vardagens slit. Det var de platser och föremål som var lite udda man ville skydda - för kännedom om landets natur, skönhet, egenart, eller eljest märkliga beskaffenhet. Det kunde egentligen vara vad fint som helst – ett speciellt träd, en stor sten, en blåsippsbacke - eller ett helt berg.
De dryga hundratalet besökarna fick därefter höra Peter Skoglund, professor i arkeologi, berätta om bronsåldersfynden som gjorts på eller omkring berget. 1859 gjorde båtsmansänkan Anna Britta Larsdotter det mycket ovanliga fyndet av en guldskål. Dessutom har ett svärd i brons och en stor mängd flinta från bronsåldern hittats och berättar att berget under denna tid var en kultplats där offer skett.
Det var den 15 mars 1926 som Smörkullen förklarades som fridlyst naturminnesmärke (sedan 1964 kallat naturreservat). I början var det bara själva berget som var skyddat, området var 75 meter brett och 100 meter långt. Men man såg det märkliga och sällsamma med det majestätiska berget som varit offerplats, ett berg där man tänt vårdkasar, ett berg som lotsat sjömän rätt och ett berg som gett boplats till trollen.
Smörkullen kom alltså för hundra år sedan att bli Hallands första naturreservat och området skulle ”genom Landsfiskals försorg, å eller invid minnesmärket, på allmän bekostnad uppsättas anslagstavlor, varigenom tydligt utmärkas att minnesmärket blivit fridlyst”. Namnet Smörkullen, eller Smörkull som många ur den lokala publiken rättade talarna, tros härröra från ordet smörja och att man offrat fett på berget.
Det var så åter dags för landsfiskalen att ta till orda. Han uppmanade den samlade skaran att brista ut i ett fyrfaldigt leve varpå bronslursfanfarer åter ljöd. Uppståndelsen fick till och med två av de troll som enligt sägnen lever i berget att vakna till liv och ge sig ut bland publiken för att leta guld i de äldre besökarnas munnar. Men till de yngsta besökarnas glädje delade de unga trollen Runa och Dalmis (spelade av elever från Halmstad kulturskola) även med sig av ätbara guldmynt av choklad.