Lapparetorpet

Lapparetorpet är ett kuperat skogsområde som ligger vackert intill Furesjöns västra strand. Reservatets norra halva domineras av bokskogar med inslag av ek och andra trädslag medan den södra halvan är mer barrdominerad. Centralt i området finns en del hyggen och planterade granbestånd, som på sikt ska omföras till ädellöv- och blandskogar. Reservatet passar bra att besöka året om. I reservatet finns det inga anlagda stigar men det går en markväg som löper genom området och underlättar framkomligheten.

I reservatets västra delar tycks det ha funnits en skoglig kontinuitet under senaste 300 åren och det är också här som de flesta gamla bokarna hittas. I de gamla bokskogarna trivs många arter av mossor, lavar och svampar. Reservatet är också av stort värde för häckande fåglar, bland annat för den rödlistade hackspetten spillkråka, som hackar ut sina bon i bokens stammar. Efter att spillkråkan övergett sina bon kan andra fågelarter ta över dem. Spillkråkan har därför en nyckelfunktion för den biologiska mångfalden i skogen.

Namnet knyter an till torpet i reservatet

Reservatets namn knyter an till det torp som fanns centralt i reservatet under åtminstone 1700- och 1800-talen. I äldre kartor kan man se att det runt torpet fanns en ”kålhage” och annan odlad mark samt ängsmarker. Norr om ängsmarkerna löper en hög stengärdesgård vars funktion lär ha varit att skydda ängsmarkerna från betesdjuren som gick på utmarkerna runtom. Under torpperioden var landskapet betydligt öppnare än idag, även på utmarkerna, vilket kan ses på kartor från denna tid. I de östra delarna benämns till exempel marken som ”ljungmark”. Inslaget av spärrgreniga gamla träd och tynande enbuskarna i dagens skogar vittnar också om ett förut mer öppet landskap. Ruinen från torpet finns kvar än idag, dessutom finns en ruin från en backstuga i reservatets södra delar.

Här finns många stubbskottsträd

Ett annat intressant kulturspår från torpperioden är de många bukettväxande före detta stubbskottsträden som finns i reservatets västra delar. Stubbskottsbruk kallas det när man låter yngre stammar växa fram från en stubbe varpå man efter några år kapar dessa stammar för att få klenare husbehovsvirke och ibland också lövfoder åt djuren. När stubbskottsbruket upphörde växte stammarna upp i sin nuvarande bukettform.

Reservatet kan besökas året om

Reservatet passar bra att besöka året om. Under bokens lövsprickning i början av maj är bokskogarna i reservatets norra halva skirt gröna och trevliga att promenera i. Reservatet saknar anlagda stigar och terrängen är på vissa ställen ganska sluttande, men en markväg löper genom området och underlättar framkomligheten.