Uttern är på frammarsch i Halland – men påverkas fortfarande av miljögifter

Uttern var länge nästan försvunnen i Halland, men arten har nu återhämtat sig och sprider sig i länet. Minskad jakt och lägre halter av miljögifter har bidragit till återkomsten. Samtidigt visar en ny rapport från Länsstyrelsen i Hallands län att uttrarna i länet fortfarande påverkas av miljögifter.

Naturhistoriska riksmuseet har på uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län analyserat halter av miljögifter i trafikdödade uttrar från Halland. Uttrarna som ingick i studien kommer från hela länet varav den första skickades in till riksmuseets miljöprovbank redan 1975. Sedan dröjde det över 30 år innan nästa utter skickades in till riksmuseet. De senaste tre åren har 9–13 uttrar per år skickats in från Halland, vilket tyder på att arten har återetablerats i länet.

Studien visar att de halländska uttrarna som omkommit i trafiken över lag hade en god hälsostatus. Men samtidigt är arten fortsatt påverkad av olika miljögifter, berättar Johannes Pohl, samordnare akvatisk miljöövervakning på Länsstyrelsen i Hallands län.

”Uttern är en utmärkt miljöindikator”

Uttern är anpassad för ett liv i vatten och trivs vid vattendrag, sjöar och havsstränder. Uttern lever högst upp i näringskedjan och äter framför allt fisk. Genom födan får djuret i sig fettlösliga och bioackumulerande miljögifter som exempelvis PFAS.

Uttern är en utmärkt miljöindikator för den akvatiska miljön eftersom den lever så lokalt. En hanes revir är någon mil längst ett vattendrag medan honorna har mindre hemområden där de föder upp sina ungar, säger Johannes Pohl.

Resultat från studien

Studien visar flera tecken på påverkan från miljögifter:

• Två tredjedelar av hanarna hade cystor på ena eller båda sädesledarna. Detta är i nivå med uttrar i övriga Sverige men betydligt högre än i exempelvis Storbritannien och Danmark. En möjlig förklaring är exponering för hormonstörande ämnen, men detta är ännu inte vetenskapligt bekräftat.
• Uttrarna i Halland hade dubbelt så höga medianhalter av PFOS (ett PFAS-ämne) jämfört med landet som helhet. Uttrar från Halmstads kommun hade de allra högsta halterna.
• Halterna av PCB, DDT, DDE och flera insekticider var låga och under nivåer som förknippas med reproduktionsskador.
• En utterhona från Snapparp hade mycket höga halter av arsenik i kroppen. Endast två av 231 analyserade uttrar i landet hade högre halt.
• Två av sju uttrar hade mätbara halter av bly, och dessa halter var anmärkningsvärt höga. Av 339 uttrar som analyserats i hela landet hade endast tio högre nivåer.

Viktigt att fortsätta följa utvecklingen

Trots att utterpopulationen ökar i Halland så visar studien att halterna av PFOS tenderar tendens att öka över tid. Dessutom är missbildningar i hanarnas reproduktionsorgan fortsatt vanliga.

Därför är det viktigt att vi fortsätter följa hur olika miljögifter i Hallands vattenmiljö påverkar uttrarnas hälsa framöver. Länsstyrelsen strävar efter en giftfri miljö, där halterna av ämnen som kan påverka vår och andra arters hälsa ska minska över tid, säger Johannes Pohl.