Rautusakara

Omkring 4 mil öster om centrala Kiruna ligger Rautusakara. Området är en värdefull rest av ursprunglig natur, som likt en ö är omringat av ett hårt brukat landskap. Reservatet är 4 kvadratmil stort och rymmer trolska gammelskogar med tallar som stått här sen 1500-talet. Lågfjället Rautusakara når 637 meter över havet och från dess kala bergstopp är utsikten milsvid.

Urskogsartade miljöer

Områdets skogar är till övervägande del urskogsartade, och har genomgående en mycket hög ålder. Här finns tallar och granar som grodde på 1500-talet. Gammeltallar som nu är över 500 år gamla och granar på åldrar uppemot 450 år vittnar om områdets opåverkade historia.

Ett ytterligare bevis på det är den döda veden i området. Död ved är träd som dött och blir till mat och husrum åt många andra arter. Det finns såväl liggande som stående död ved i alla dimensioner och nedbrytningsstadier. I Rautusakara är svamparna rosenticka och ostticka exempel på arter som inte klarar sig utan gamla träd som dör och faller till marken. Eftersom det är en brist på träd som får dö naturligt och lämnas kvar på plats, är arter som ostticka idag hotade av utrotning. Rautusakara är ett härbärge inte bara för vedsvampar utan för insekter, lavar, mossor och fåglar.

Spår av brand

Ett vanligt fenomen i riktigt gamla skogar är spår av äldre tiders skogsbränder. I Rautusakara finns gott om det som kallas brandljud. Det är ärr som lågorna lämnat på trädstammarna. Dessutom kan kolad ved hittas. Det är döda träd som bränts av de gamla bränderna. Här finns också grova gamla lövträd som växt upp efter brand.

Den senaste stora branden härjade i Rautusakara någon gång i slutet på 1700-talet. Skogsbränder var betydligt vanligare förr, och den bristfälliga brandbekämpningen gjorde ofta bränderna omfattande. Bränderna uppstod ofta av blixtnedslag samt bränning av betes- och jordbruksmarker som spreds utom kontroll.