Dispens från generellt biotopskydd

Ett småvatten eller en våtmark med en areal av högst ett hektar i jordbruksmark som ständigt eller under en stor del av året håller ytvatten eller en fuktig markyta. Exempel på småvatten är kärr, gölar, vätar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, öppna diken, dammar och högst två meter breda naturliga bäckfåror. Arealbegränsningen avser inte linjeformiga biotoper som öppna diken eller högst två meter breda naturliga bäckfåror. Dammar anlagda för bevattningsändamål räknar man inte till denna biotop.

Småvatten gynnar groddjur, fåglar, insekter och annat småvilt på grund av det skydd och den tillgång på föda som biotopen ger. Skötta småvatten är oftast rikare på arter än andra.

Områden i mark där grundvatten samlat strömmar ut och den våtmark som vildas på grund av det utströmmande vattnet är högst ett hektar.

Vatten från källor är ofta kallt och mineralrikt. Här växer mest mycket specialiserade växter som tex bäckbräsma och gullpudra. Bland djuren är det inte många arter som trivs i det iskalla vattnet men den relikta taggmärlan är en av dem. Våtmarker har ofta skötts genom slåtter eller bete. Det är viktigt att förhindra spridning av sly och träd , därför kan man behöva röja med några års mellanrum.

Minst fem lövträd som är planterade i en enkel eller dubbel rad. Träden ska stå längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska till övervägande del utgöras av vuxna träd.

Alléer är viktiga biotoper i landskapet och äldre träd i alléer har ofta höga naturvärden. Träden i en allé är ofta livsmiljö för flera hotade arter framför allt lavar, mossor  och svampar. I Sverige växer ca 70 lavarter och ca 50 mossarter på alléträd. Alléer är även viktiga miljöer för många insekter. De är också bra miljö för häckning och födosökning för fåglar och fladdermöss. Allmänt kan man säga att ju äldre ett träd är desto fler olika arter lever i det. Alléer är också ofta viktiga ur kulturmiljösynpunkt eftersom de visar hur människan har påverkat landskapet genom tiderna.

Stenar som är lagda på varandra som har en tydlig långsträckt form i naturen. Stenmuren ska användas eller ha använts som hägn eller fungerat som avgränsning mellan jordbruksskiften eller någon annan funktion.

Miljön kring stenmurar är ofta torr, ljus och varm vilket ger goda möjligheter för värmegynnade djur och växter. Stenarna lagrar värme vilket gör att växelvarma djur som ormar, ödlor och insekter uppskattar dessa biotoper. Det varma klimatet gynnar också växter som kan blomma tidigare på dessa platser. Många arter som humlor och nyckelpigor använder dessa biotoper som skydd, övervintringsplats och födosöksområde. I och med att biotoperna är rika på insekter drar de till sig insektsätande fåglar och fladdermöss. Man bör hålla biotoperna fria från lövsly och träddungar så att de inte blir skuggade eller skadade av stammar eller rotsystem.

Samlingar av stenar som man har lagt upp på eller nära jordbruksmark. Stenarna ska ha kommit fram vid brukande av jordbruksmarken.

Mark som man har använt för odling av spannmål har man i alla tider röjt från sten för att underlätta harvning, sådd och skörd. Stenar i åkerns kanter placerade man utanför åkern medan man samlade stenarna längre in i åkern i rösen. Stenarna i ett odlingsröse är av olika storlek, men sällan större än en mansbörda. Det är först på senare tid som man kunde lägga betydligt större stenar  på odlingsrösena.

En holme av natur- eller kulturmark som har en areal av högst 0,5 hektar. Åkerholmen ska vara omgiven av åkermark eller odlad betesmark.

Åkerholmar består ofta av moränmark, berghällar eller annan mark som varit för stenig eller haft för tunt jordlager för att kunna odla upp till åker. Åkerholmar kan vara mycket artrika och är livsmiljö för flera av jordbrukslandskapets växt- och djurarter. En vanlig åkerholme har i medel 50 blomväxter vilket också gör att många nyttiga insekter finner föda där. Fåglar som hämpling och gulsparv trivs på åkerholmar och en del fåglar som tex ormvråk bygger sina bon där. Åkerholmar har ofta ett gynnsamt klimat med varma, skyddade och solexponerade sydsidor vilket många värmekrävande arter drar nytta av.

Hamlade pilar som står i en rad med antingen minst fem träd med ett inbördes avstånd av högst 100 meter i en öppen jordbruksmark eller invid en väg där marken mellan pilträden är plan eller upphöjd till en vall. Biotopen kan också bestå av minst tre träd om vallen är mer än 0,5 meter hög och två meter bred. Biotopen omfattar trädradens längd med den bredd den vidaste trädkronan har. För det fall vallen är bredare än den bredaste  trädkronan omfattar biotopen hela vallen.