Hinnakullsberg

Hinnakullsberg utgörs av ett skogsklätt berg med fina utsikter och avgränsas av kärr och Vimplabäcken i norr samt gran- och lärkplanteringar i söder. Just nu finns det ingen väg in till reservatet.

Reservatet består av äldre ekskog med ett litet inslag av äldre bok som dominerar platån. Skogen har en historik av ängsslåtter enligt kartor från 1700-talet. Stammarna är relativt klena och kraftigt mossbelupna med sjok av fällmossa och platt fjädermossa. De näringsfattiga förhållandena visar sig även i ett fältskikt av blåbärsris, lingon och ljung. Död ved förkommer i flera varianter, stående, liggande och i grenar på levande träd. Håligheter, mulm och gläntor är andra värdefulla strukturer och miljöer. I sluttningarna tar bok successivt över, med viss inblandning av ek.

Många intressanta arter

Bokuppslaget är kraftigt i stora delar av ädellövskogen liksom granen på sina håll. Söder om berget har det skett en sentida gallring av bok, men i norra branten har träden fått vara mer orörda vilket visar sig på de artrika stammarna. På både bok och ek noteras en rik förekomst av lavar, mossor och vedlevande skalbaggar, med fynd av nästan 60 naturvårdsintressanta arter.

Intill ädellövskogen ligger 2 nyupptagna hyggen och en unggranskog som så småningom kommer att utgöra värdefull utvecklingsmark för ädellövskogen. Meningen är att det ska finnas nya träd av ek och bok som kan härbärgera arterna när den äldre skogen så småningom dör av. Ett, numera, skogsklätt kärr av björk, gran och tall löper utmed Vimplabäcken som omgärdar reservatets norra del. Bäcken är forsande, slingrande och botaniskt intressant.

Otillgänligt att ta sig hit

För tillfället är det inte möjligt att ta sig in till reservatet med bil. Det går endast att ta sig hit om du kommer gående genom skogen norrifrån.