Helvetesfallet

När senaste inlandsisen smälte forsade en rasande isälv fram här och skar djupt ner i berggrunden. Klippbranterna är särskilt mäktiga vid Helvetesfallet, där Ämån trycker sig igenom en smal passage.

Vad kan du göra här?

Plötsligt delas berget i en tvärbrant klyfta, och 30 meter ner forsar vitskummande virvlar. Att gå ut på hängbron över Helvetesfallet är en magkittlande upplevelse. Här vilar något uråldrigt och vilt som förstärks av gammelskogen längs kanjonens sidor. Allra mäktigast är Helvetesfallet om våren, när vårflodens stora vattenmassor kastar sig utför fallet.

Leden ned till fallet är inte mer än ett par hundra meter. Men det är brant terräng och bitvis är det mycket rötter och stenar på stigen. Orsa kommun har dock påbörjat arbetet med att underlätta framkomligheten. Tänk på att ha barnen under uppsikt!

Vad gör platsen unik?

Ämån var förr en viktig flottningsled och flottarna sprängde i vattenfåran för att stockarna skulle ta sig fram lättare. Man kan fortfarande se rester av ett så kallat skibord, ett golv av parallella stockar på botten av fallet, som hindrade stockar från att fastna.

Fuktiga stup, gammal skog och kalkrik berggrund är tre saker som får biologer att spetsa öronen – det brukar betyda intressanta arter. På de lodräta klippväggarna finns sällsyntheter som trådbrosklav och den rödskimrande mossan purpurmylia. Vissa år tittar orkidén skogsfrun upp ur mossan, i blekt hemlighetsfull skrud. Skogsfrun lever som snyltgäst på det underjordiska samarbetet mellan trädens rötter och svamparnas hyfer, och tål inte att skogen avverkas.