Grevagården

Grevagården, på Billingens östra sluttning är en ädellövskog, som ligger som i förlängning till det befintliga naturreservatet Loringaskogen med liknande lövskogsmiljöer. Billingens kalklager gör sig till känna även i detta område. Ett besök på våren när den skira lövskogen slår ut sina blad och vårblommorna sträcker sig mot solens första ljus och värme är en härlig upplevelse.

Skogen i Grevagården är näringsrik och påverkad av kalk, det är ganska fuktigt. I huvudsak är det ädellövskog som dominerar, en alm-asklund med hassel som dominerar i buskskiktet. Det finns väldigt mycket hassel, en del är ganska gammal. Andra buskar är olvon, hägg och hagtorn. Det finns gott om äldre medelgrova till grova askar utspritt i området varpå flera olika mossor växer, många av dem är signalarter och ovanliga arter. Fågelbär, lönn, alm och en del grov björk finns utspritt i skogen. I lite fuktigare stråk finns det klibbal som är äldre med ganska grova socklar. Lövskogarna har i huvudsak en lång trädkontinuitet då mycket av marken tidigare har varit betes- och slåttermarker med lövträd utspridda här och där.

Tyvärr härjar askskottsjukan i skogen sedan en tid tillbaka. En mängd träd har dött och ramlat, många har tydliga angrepp och kommer antagligen inte att klara sig. Honungsskivlingen, en svamp som angriper träden när de är försvagade i sjukdomen, växer på många av trädens stambaser och rötter. Det finns därför väldigt mycket död ved i olika dimensioner i skogen. De döda träden får till stor utsträckning ligga kvar i skogen eftersom de är viktiga för framför allt många slags insekter och svampar.

På våren är det en fin vårflora som breder ut sig under lövträden. Blåsippa dominerar på vissa ställen innan skogsbingel och vitsippa tar över. Det finns också partier med mycket stinksyska. Nästrot, trolldruva, ormbär och sårläka finns på flera ställen, smörboll och getrams växer i kanten av lövsumpskogen. Kalkprägeln är tydlig och markfuktigheten är hög.

En liten bäck porlar fram i södra delen av området. Här finns det mycket kalk och till och med kalktuff (kalkinlagrade växter). En källa med omgivande kärrmiljö är belägen utmed bäcken. Här växer några mossor som trivs på kalkrik mark och i källmiljöer.

Flera ridstigar går genom reservatet, de används främst av hästgården som ligger intill, samt deras besökare.