Gamla Pershyttans bergsmansby

Flygfoto över hyttan i Pershyttan

Gamla Pershyttan är en välbevarad bergsmansby där människor brutit malm och tillverkat järn från 1300-talet fram till modern tid. Området är skyddat som kulturreservat med syftet är att bevara bymiljön med tillhörande jordbruks- och industrilandskap. Tänkt på att visa hänsyn till privata hus och trädgårdar.

Pershyttan är ett unikt minnesmärke från Bergslagens storhetstid. Här kan du som besökare fortfarande se och förstå sambandet mellan naturtillgångar – malm, skog, rinnande vatten – och framställning av järn i hyttan. Ingen annan bergsmansby är så välbevarad. Här finns hytta, hyttby, gruvområde med gruvor, industrilämningar, transportsystem, vattensystem, enskilda byggnader och miljöer. Alla dessa delar berättar tillsammans med det omgivande landskapet om hur hytt- och gruvdrift påverkat landskapet från medeltiden fram till mitten av 1900-talet. Här kan du följa delar av det svenska bergsbrukets utveckling men också människors livsvillkor i en gruv- och hyttby.

Hytta med anor från 1300-talet

I Pershyttan har man framställt järn sedan medeltiden. Troligen har hyttan hela tiden legat på samma ställe vid Smygarebäcken. Den fick sin nuvarande utformning 1856 och inrymmer bland annat rostugn och träkolsbaserad masugn. Idag står hyttan där precis som den lämnades efter sista blåsningen 1953, komplett med utrustning och allt. På hyttbacken stårockså ett av de stora kolhusen kvar.

 

Film om kulturreservatet Pershyttan


Produktion: Värlsålder AB. Berättare: Maja Hagerman. Foto och redigering: Claes Gabrielsson

Filmen om Pershyttan på engelska - The movie about Pershyttan in english

Gruvor med många årsringar

Gruvorna i Pershyttan tillhör de äldsta i Bergslagen. Gruvorna i Pershyttan bär spår av olika brytningstekniker från skilda århundraden. Under medeltiden utvecklades masugnstekniken. Det var då som brytningen av bergmalm satte igång. Från början var det bergsmännen själva och deras hushåll som svarade för brytningen. Metoden man då använde kallades tillmakning. Det innebar att man hettade upp berget med hjälp av stora eldar. När berget sedan svalnade sprack det.

Bergsmansgårdar, torp och radhus

Byn växte upp runt hyttan och nedströms längs bäcken. Närmast hyttan bodde bergsmännen. Deras herrgårdslika gårdar från 1700- och 1800-talen skvallrar om rikedom och status. Gruvarbetarna och kolarna bodde i små torp i byns ytterkanter. Längre ner vid bäcken växte 1800- och 1900-talsbebyggelsen fram. Bebyggelsen i Pershyttan visar hur byn har utvecklats från en bergsmansby till ett ”bolagssamhälle” och slutligen till ett samhälle där man bor i privatägda småhus och arbetar någon annanstans.

Vattnet - byns livsnerv

Det var bäcken som bestämde var hyttan skulle byggas. Det rinnande vattnet utnyttjades hela vägen. Väldiga vattenhjul snurrade och drev blåsbälgar i hyttan och stånggångar, som pumpade gruvhålen torra från grundvatten. Kvarn och såg fick också sin kraft från bäcken. Vattenflödet tämjdes och reglerades med hjälp av dammar och kanaler. På 1900-talet leddes vatten i en tub till ett kraftverk som alstrade elektricitet. 

Översiktskarta


 Fakta

Kulturreservatet Gamla Pershyttans bergsmansby

Bildat: 2004

Areal: 128 ha

Fastighetsägare: Sveaskog, NJOV samt enskilda

Förvaltare: Länsstyrelsen

Reservatsbildare: Länsstyrelsen

 Beslut Kulturreservatet Gamla Pershyttans bergsmansby (pdf)

Riksintresse
Bergsmansbyn Pershyttan utgör även ett område av riksintresse för kulturmiljövården, Pershyttan (T32).  

Fornlämning
Delar av kulturreservatet är en fast fornlämning och skyddas av kulturmiljölagen (1988:950). Det är enligt denna lag förbjudet att ändra eller skada en fornlämning.