Markavvattning
Ska du ta bort vatten från din mark genom dränering eller dikning eller skydda mot vatten genom invallning? Det kan räknas som markavvattning. För att få utföra markavvattning behöver du alltid söka tillstånd, och i vissa fall behöver du även söka dispens.
Vad är markavvattning?
Markavvattning innebär att man genomför åtgärder som permanent ändrar markens vattenförhållanden. Åtgärden genomförs för att marken ska bli lämplig att använda för ett visst ändamål. Markavvattning är åtgärder som
- tar bort oönskat vatten genom dränering eller dikning
- skyddar mot vatten, till exempel invallning.
Det är alltid syftet med åtgärden som avgör om den räknas som markavvattning eller inte. Om syftet är att permanent ändra markens lämplighet för ett ändamål, som till exempel för odling, bebyggelse eller torvtäkt, räknas det som markavvattning.
Om syftet med åtgärden är att tillfälligt ändra markens egenskaper räknas det inte som markavvattning. Det räknas alltså inte som markavvattning att anlägga en slamgrop i ett dike eller skyddsdika i skogsmark i samband med avverkning. Vid skyddsdikning rör det sig om grunda tillfälliga diken som inte ska underhållas. Om du ska skyddsdika ska du göra en anmälan till Skogsstyrelsen.
Tillstånd och dispens för markavvattning
Du behöver alltid ansöka om tillstånd för att få utföra markavvattning. Ibland behöver du också ansöka om dispens från markavvattningsförbudet. Ansökan om tillstånd och dispens för markavvattning prövas av Länsstyrelsen. I vissa fall ska Länsstyrelsen överlämna tillståndsprövningen till mark- och miljödomstolen.
Dispens behövs där det är markavvattningsförbud
På vissa platser i Sverige är det markavvattningsförbud. Bland annat i stora delar av södra och mellersta Sverige. För att få utföra markavvattning på dessa platser räcker det inte att ansöka om tillstånd. Här behöver du också ansöka om dispens från markavvattningsförbudet. Du behöver med andra ord göra två ansökningar.
Områden där du behöver dispens från markavvattningsförbudet
Markavvattning är förbjudet i områden där det är särskilt viktigt att bevara våtmarker och skydda det unika djur- och växtliv som finns där. Syftet med förbudet är att kraftigt begränsa eller sätta stopp för markavvattningen eftersom många våtmarker har försvunnit till följd av utdikning och uppodling.
I Jämtlands län råder markavvattningsförbud i vissa högt skyddade våtmarker, så kallade Ramsarområden (Aloppkölen, Gullhög-Tönningfloarna, Oldflån-Flån, Sikåsvågarna, Tysjöarna och Ånnsjön).
Ansök om tillstånd och eventuell dispens
Först ska du som vill utföra en ny markavvattning samråda med oss på Länsstyrelsen.
Om det gäller en enklare markavvattning som endast avser någon enstaka fastighet prövar vi sedan ansökan om tillstånd och eventuell dispens för markavvattning.
Om det gäller markavvattning vid torvtäkter kan denna prövning göras tillsammans med prövningen av själva torvtäktsfrågan. Om det är större eller komplicerade projekt, eller om det ställs ersättningsanspråk, kan det i stället bli Mark- och miljödomstolen som prövar tillståndsfrågan som första instans.
Eventuell dispens kan prövas av oss på Länsstyrelsen eller av domstolen. Under det inledande samrådet med Länsstyrelsen inför din ansökan kan vi ta upp sådana praktiska frågor.
Undantag från tillståndsplikt
Det finns åtgärder som har en markavvattnande funktion men ändå inte alltid behöver tillstånd. Här är de vanligaste exemplen:
- Dränering av jordbruksmark genom täckdikning med dräneringsrör, som har en största diameter av 300 mm. Det ska dock vara sannolikt att inte enskilda eller allmänna intressen skadas. Om man exempelvis lägger nya sådana rör i tidigare odränerad betesmark är det sannolikt att allmänna intressen skadas och man bör åtminstone samråda med Länsstyrelsen innan åtgärden.
- Rensning av befintliga anlagda diken (alltså inte naturliga bäckar). Rensningen får bara utföras till det senast lagliga djupet och läget.
Du kan behöva tillstånd och dispens för åtgärder i befintliga diken
I vissa fall kan åtgärder i befintliga diken räknas som markavvattning. Du kan alltså behöva ansöka om tillstånd för markavvattning och eventuellt ansöka om dispens från markavvattningsförbudet för åtgärder i befintliga diken. Till exempel kan det räknas som markavvattning om du vill:
- bredda eller fördjupa ett befintligt dike för att leda bort mer vatten
- börja underhålla ett dike som inte har underhållits på länge.
Ett dike som inte har underhållits på länge kan ha förlorat sin ursprungliga funktion vilket gör att ett nytt naturtillstånd har uppstått. När ett nytt naturtillstånd har uppstått behövs oftast ett nytt tillstånd för markavvattning. Om du är osäker på om en åtgärd i ett befintligt dike räknas som markavvattning, rådgör med oss på Länsstyrelsen.
Vattenarkiv
Länsstyrelsens vattenarkiv innehåller handlingar av intresse för dig som arbetar med vatten i landskapet. Arkivet innehåller kartor, ritningar och annat material om markavvattning, till exempel invallningar och sjösänkningar som utförts för att få bättre jordbruksmark. Tjänsten uppdateras kontinuerligt med ny information, län för län.