Osbecks bokskogar (Laholm)


Osbecks bokskogar gör sig kanske allra bäst om våren när solljuset silar ner genom bokarnas ljusgröna lövverk. Men reservatet är värt ett besök under alla årstider och här finns det flera markerade vandringsslingor att välja mellan. I skogen hittar du både sällsynta mossor och olika fornlämningar.

Osbecks bokskogar ligger på Hallandsåsens nordsluttning strax intill samhället Hasslöv i Laholms kommun. Här verkade blomsterkungen Linnés lärjunge Pehr Osbeck som präst under andra halvan av 1700-talet. Han hade den storslagna ambitionen att lära sig så mycket som möjligt om teologi, naturalhistoria och medicin.

Tack vare att Osbeck flitigt skrev ner allehanda upptäckter och iakttagelser vet vi idag mycket om hur naturen och bygden kring Hasslöv såg ut under denna tid. Från sitt hem i Hasslövs prästgård kunde Osbeck blicka ut över Hallandsåsens sluttning och den omgivande slättbygden. Han såg ett landskap mycket olikt dagens. Ängarna och åkrarna nere på slätten var betydligt mer trädrika med hassel, björk och knotiga gammelekar. Åsens bokskogar var ljusare och präglade av tamboskapens bete. En chans att jämföra Osbecks observationer med dagens förhållanden ges om du går den så kallade Osbecksrundan, en informativ tur från bronsåldersgraven Lugnarohögen öster om Hasslöv upp på åsen till Brantekälla och tillbaka.

Ädellövskogar med gamla anor

I området har det vuxit ädellövskog i cirka 10 000 år. De träd som står här nu började växa strax efter att Osbeck gick ur tiden, i början av 1800-talet. Markerna är vattenrika med porlande skogsbäckar, källsprång och sumpskogar av klibbal och ask. Tack vare moränens höga kalkhalt har bäckarna motstått försurningen. Här finns ett omfattande djurliv med bland annat dagsländor, bäcksländor och öring. På översköljda stenar och vid källor med framsipprande grundvatten växer sällsynta mossor som rutlungmossa och dunmossa. Markens höga kalkhalt har också bidragit till att det finns fler arter av landsnäckor här än någon annanstans i Halland. På lövträdens stammar kan man till exempel se spolsnäckor som sitter och betar på alger och lavar.

Naturvärdena kommer att öka i takt med att de gamla lövträden blir äldre (de äldsta bokarna i området är nu omkring 200 år gamla) och mängden död ved i skogen ökar. En lång rad arter av insekter, svampar, lavar och mossor är helt beroende av att döda träd lämnas kvar ute i markerna.

Älvkvarnar och fossila åkrar

En vanlig syn när man strövar i skogen är högar med stenar. Dessa kallas för odlingsrösen och berättar att det förr i tiden legat små åkrar vid platsen. När forntidens bonde skulle röja upp en åkeryta tog han bort stenarna som låg i vägen för odlingen och lade dessa i rösen. På åsens nordsluttning finns tusentals odlingsrösen, men detta är inte de enda fornlämningarna i skogen.

Här finns också många hålvägar, urholkade stigar som har bildats när människor och djur under åratal har stretat upp för åsens backar. Följer man vägen en bit och blundar är det nästan som att man hör knirret från alla kärror som rullat här. I reservatet kan man också hitta stenblock prydda med små gropar. De kallas för skålgropsstenar och är Hallands vanligaste form av hällristning. Man tror att groparna har haft en funktion vid forntidens fruktbarhetsriter och offerceremonier. Förr kallade man stenarna för älvkvarnar eftersom de i folktron ansågs vara platser dit älvorna kom för att mala säd.

Öde by med ett levande kulturlandskap

Uppe på åsen, i den sydvästra delen av området, ligger den numera öde byn Allgustorp, nämnd första gången i en jordebok från 1569. Husgrunder och vårdträd minner om de människor som tidigare bott här. 1729 bestod byn av två gårdar med två familjer i vardera och här bodde då 13 vuxna och ett okänt antal barn. Bönderna var frälsebönder under adelsmannen major Carl Lilliehöök som ägde flera gårdar i södra Halland. 1921 fanns bara en gård med två arrendebönder kvar i byn. 20 år senare tvingades även den sista brukaren, Severin Nilsson att flytta och Allgustorp blev en öde by. Kring byn finns talrika kulturlämningar i form av bland annat äldre åkrar och fägator som visar hur markerna tidigare nyttjats. Landskapet är öppet och präglat av äldre hagmarksekar och stora hasselbuketter och betas av nötkreatur.

Amiralen blev betagen

Naturen i reservatet fascinerar besökarna och har så gjort genom århundradena. Det framgår inte minst av följande rader från ett brev som generalamiralen, konstfilosofen och senare även Hasslövsbon Carl August Ehrensvärd (1745-1800) skrev till hustrun år 1787: "Det är det vackraste i världen att komma utför Halland-såsen, man sir under sina fötter ifrån de vackraste bokskogar, rika fält, floder och havet, samt tre små städer" (Båstad, Laholm och Halmstad).

Föreskrifter

För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.

Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:

  • elda annat än på anvisade platser,
  • skada levande eller döda stående eller liggande träd och buskar samt att skada vegetationen i övrigt, till exempel genom att gräva upp växter,
  • gräva eller på annat sätt förstöra eller skada fast naturföremål eller ytbildning,
  • utöver på allmän väg framföra motordrivet fordon, cykla eller att parkera annat än på anvisade platser, med undantag för motordrivna rullstolar, servitutsinnehavare och delägare i samfälld väg,
  • över natt uppställa husvagn, husbil eller motsvarande,
  • medföra okopplad hund,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd fånga eller insamla ryggradslösa djur,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd genomföra vetenskapliga undersökningar som strider mot föreskrifterna,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd anbringa tavla, plakat, affisch, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning samt
  • utan Länsstyrelsens tillstånd snitsla spår, anordna orienteringskontroll, tävling eller annat arrangemang som kan inverka störande på naturmiljön och friluftslivet.

 Några fakta

Dominerande naturtyp: Ädellövskog

Kommun: Laholm

Areal: 273,5 hektar

Skyddat sedan: 2008

Ägare: Privat och Naturvårdsverket

Förvaltare: Länsstyrelsen

Övrigt: Området ingår i Natura 2000

 Content Editor ‭[2]‬

 Content Editor ‭[1]‬

 

Osbeck på mp3!

Här kan du ladda hem mp3-filer till Osbecksrundan, en av slingorna i naturreservatet Osbecks bokskogar.

Dunmossa
Dunmossa (Trichocolea tomentella) är en rödlistad mossa som finns i reservatet. Arten växer i skuggiga lägen och signalerar källpåverkad skog med höga naturvärden. Foto: Viveka Strand.