Silvergruvorna i Hällefors

Två vattenfyllda gruvhål i en sänka, omgiven av lövfria buskar och träd
I skogarna norr om Hällefors vittnar gruvhål och varphögar om traktens historia inom silverhanteringen. Brytningen skedde huvudsakligen under 1600- 1700-talet med några senare brytningsförsök. Runt gruvan byggdes växte även en torpbebyggelse fram för gruvarbetarna med familjer.

Finsk nybyggare upptäcker silverberget

Silverhaltig malm upptäcktes i skogarna norr om Hällefors omkring år 1635 av Göran Simonsson i Käxtjärn. Han var för övrigt son till en av de första finska nybyggarna i Hälleforsbygden, Simon i Sången. Den svenska stadsmakten tog emot nyheten med glädje, skriande efter inkomster till de många och långvariga krigen. Kungen gynnade under lång tid silverbrytningen, trots bristande lönsamhet. Ett silververk anlades år 1639 vid nuvarande Hällefors för att utvinna silvret ur malmen.

Allt sämre lönsamhet

Till en början bröts silvermalmen på det så kalla de Östra fältet. Silververkets storhetstid inträffade under 1670-talet. År 1668 hade en ny fyndighet upptäckts, det som kom att kallas Västra fältet. Därefter fortsatte brytningen med varierad framgång. Desto djupare gruvorna blev, desto svårare blev det att hålla undan vattnet. Ägarna ville till slut lägga ner verksamheten men uppmanades av staten (genom Bergskollegium) att fortsätta. Produktionen sjönk dock för varje år och upphörde till slut år 1786. Silververket i Hällefors ombildades år 1784 till järnverk.

Senare försöksbrytningar

Under 1800-talet förekom en del försöksbrytningar. År 1878-1890 återupptog Hellefors Bruk brytningen och anlade även ett vaskverk vid Svartälven. Malmen tog till sist slut och vaskverket lades ner 1893 men byggdes om året därefter till ett träsliperi som var i drift fram till år 1910. Ett sista försök att bearbeta gruvan gjordes år 1977-78 av Bolidenbolaget, som med moderna metoder bröt en del av malmfältet vid Jan-Olofsgruvan på Östra fältet. Resultatet av den korta brytningen blev 4,5 ton silver – vilket motsvarar en tredjedel av den totala produktionen under Silvergruvans storhetsperiod 1639-1694, nämligen drygt 12 ton.


 Fakta

Fornlämning
Gruvhål, varphögar och övriga lämningar efter gruvbrytningen utgör en fast fornlämning och skyddas av kulturminneslagen (SFS 1988:950). Det är enligt denna lag förbjudet att ändra eller skada en fornlämning.

Fornlämningsnr:
Hällefors 90:1, Östra fältet (länk till Fornsök) 
Hällefors 65:1, Västra fältet (Länk till Fornsök)

Riksintresse
Silvergruvorna i Hällefors utgör ett område av riksintresse för kulturmiljövården, Silvergruvorna, T 45 (länk till riksintressebeskrivning)

Hitta till Silvergruvorna

Get Microsoft Silverlight