Kanterboda

Naturreservatet Kanterboda ligger i Kilsbergens sluttning. Naturreservatet kom ursprungligen till för att skydda det bestånd av idegran som växer ymnigt i området. På senare år har naturreservatet utvidgats avsevärt till att omfatta mer av de ovanliga naturtyperna kalkbarrskog och rikkärr.

Reservatet omfattar ett mindre skogs- och våtmarksområde söder om vägen till Suttarboda. Inom reservatet finns även en fornborg och ett par före detta kalkbrott. Reservatet omfattar ett stort antal naturtyper, hällmarkstallskog, frisk granskog, sumpig barrskog, rikkärr, blandskog av lövträd och barrträd och området är mycket artrikt.

Kalk ger en rik växtlighet

Berggrunden inom området består till viss del av urkalksten som täcks av kalkhaltid morän. Där det finns kalk i jorden finns det som regel också en rik växtlighet. I naturreservatet hittar du många kalkälskande växter, som olvon, tibast, trolldruva, tvåblad, purpurknipprot, ängsnycklar, loppstarr, klubbstarr och hartmannstarr. Det är också gott om olika svampar, exempelvis gul taggsvamp, orange taggsvamp, dofttaggsvamp, brandtaggsvamp och gul lammticka. Bland de ovanligare mossorna kan nämnas späd hårgräsmossa och dunmossa. Dunmossa växer på riktigt fuktig mark, gärna med ytligt rinnande vatten. Det rörliga markvattnet samlas upp i landskapet Närkes största rikkärr, Lannaforskärret eller Limbergskärret.

Ett minne från forntida havsstränder

Idegranen (Taxus baccata) är en mycket skuggtålig buske eller litet träd. Normalt växer den i kustnära områden. Därför anses förekomsten i Kanterboda vara en rest från den tid då ett förstadium till dagens Östersjön, Littorinahavet (ca 5 000 – 2 000 f.Kr.), nådde fram till Kilsbergens fot. Idegranen är fridlyst i många län, däribland Örebro län. Idegranen har bredare barr än vanlig gran och liknar mer en buske. Allt på idegranen är giftigt utom frukternas röda kött. Giftet kallas taxin.

Kalkbrott och fornborg

Väster om Limberget bröts det kalk under 1900-talets första hälft. Kalken fraktades via linbana ner till Latorps station och därifrån vidare på järnväg till Degerfors järnverk.I reservatets mitt finns lämningar efter en fornborg, Kanterboda skans. Den byggdes någon gång under järnåldern (500 fKr-1050 eKr) och är en av Örebro läns 35 fornborgar. Varför den byggdes kan vi bara gissa, kanske som tillflykt i orostider, militär garnison eller kultplats? Borgen begränsas av stup, branta sluttningar och två stenvallar. Från bergskrönet har du god utsikt över Närkeslätten och Garphyttan. Det är en fin plats för att kura skymning alla tider på året. Ta med en lykta och se mörkret falla.

Vägbeskrivning

Från Garphyttan, kör mot Lannafors. Ta av mot Suttarboda. Efter några hundra meter, se skylt på vänster sida.

I reservatet är det inte tillåtet att:

  • ta med okopplad hund
  • göra upp eld
  • rida
  • köra motorfordon
  • bryta kvistar, fälla träd eller på annat sätt skada levande eller döda träd och buskar
  • plocka, gräva upp eller på annat sätt skada plantor av träd och buskar liksom blommor eller andra växter
  • tälta
  • anordna orienteringskontroller eller snitslade spår
  • sätta upp tavla, plakat, affisch, skylt, inskrift eller liknande

 

Översiktskarta

Om kartan inte visas i fönstret ovan, klicka på denna länk till Sveriges länskarta


 Fakta

Bildat år: 1980, utvidgat 2011

Areal: 6 + 42 hektar

Markägare: Naturvårdsverket

Förvaltare: Länsstyrelsen

Reservatsbildare: Länsstyrelsen

 Beslut och skötselplan 1980 (pdf)

Beslut och skötselplan 2011 (pdf)

Bild på hur en fornborg kan ha sett ut. Klicka på bilden för att läsa mer om fornborgar i Örebro län.

Det finns 35 fornborgar i Örebro län. Varför de byggdes kan vi bara gissa, kanske som tillflykt i orostider, bevakning av farled eller militär garnison? Läs mer om länets fornborgar.


Tibast (Daphne mezereum) är en liten, oftast knappt meterhög buske. Den blommar tidigt på bar kvist, ibland redan i mars medan snön ännu ligger kvar. Hela växten är mycket giftig. Foto Leif Olofsson, Länsstyrelsen.


Idegran (Taxus baccata) är sällsynt i vilt tillstånd. Både barr och dess röda bär är giftiga. Foto: Thomas Eriksson.