Dumpning

Det är förbjudet att dumpa avfall i Sveriges vatten. Du kan få dispens från förbudet endast i undantagsfall.

Att dumpa avfall inom Sveriges sjöterritorium är förbjudet eftersom det kan skada vattenmiljön. Trots förbudet kan Länsstyrelsen, och i vissa fall Havs- och vattenmyndigheten, ge dispens för dumpning i vatten om det kan ske utan att människors hälsa och miljön riskerar att skadas.

Flest ansökningar om dispens för att få dumpa avfall handlar om muddermassor från underhållsmuddring av hamnar eller snömassor från land.

Dispens i undantagsfall

Länsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten kan ge dispens för dumpning i vatten om det kan ske utan att människors hälsa och miljön riskerar att skadas. Länsstyrelsen i respektive län prövar dumpningsärenden i länets inlands- eller kustvatten. Länsstyrelsen prövar de dumpningsärenden som avser inlandsvatten, kustvatten och i havet innanför territorialvattengränsen (12 nautiska mil från baslinjen). Dispensprövningen är avgiftsbelagd.

Havs- och vattenmyndigheten är ansvariga för dumpningsdispenser längre ut i havet. I samband med tillståndsprövning av en vattenverksamhet kan Mark- och miljödomstolen besluta om dispens från dumpningsförbudet.

Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram en vägledning om dumpningsdispens som är ett bra stöd för att underlätta handläggning av dumpningsdispenser, men också för dig som ska ansöka om dispens. Det finns bland annat information om vad en ansökan som gäller dispens från dumpningsförbudet bör innehålla.

Handläggning av en dumpningsdispens på Havs- och vattenmyndighetens webbplats
länk till annan webbplats

Bestämmelser om förbud mot dumpning samt om dispensmöjlighet i vissa fall finns i 15 kap. 27 och 29 §§ miljöbalken.

Föroreningar i muddermassor och snö

Muddermassor från hamnar är ofta förorenade med tungmetaller, organiska tennföreningar (bland annat TBT) som tidigare fanns i båtbottenfärger och förbränningsrelaterade substanser som PAH.

Snömassor från gator och torg innehåller normalt föroreningar, till exempel salter och bly, från trafiken

Tillsyn över dumpning

Länsstyrelsen har tillsammans med Kustbevakningen det operativa tillsynsansvaret för dumpning av muddermassor eftersom det sker från sjö- eller luftfartyg.

Kommunen har det operativa tillsynsansvaret för dumpning av snö eftersom snö vanligtvis dumpas från en kaj, det vill säga från land.

Dumpning på Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats

SGU karttjänst
länk till annan webbplats

  • De allra flesta ansökningar om dumpning som kommer in till Länsstyrelsen handlar om muddermassor från underhållsmuddring av hamnar. Muddermassor från hamnar är ofta förorenade med tungmetaller, organiska tennföreningar (bland annat TBT) som tidigare fanns i båtbottenfärger och förbränningsrelaterade substanser som PAH.
  • Utanför pappersbruk och sågverk kan dioxiner och kvicksilver förekomma. Om klorblekning förekommit tidigare så kan också andra klorföreningar finnas. Föreningarna är ofta kopplade till rikedom på träfibrer (s.k. fiberbankar).
  • Utanför impregneringsanläggningar kan arsenik och klorfenoler förekomma.
  • Utanför garverier kan krom och kvicksilver förväntas.
  • Utanför reningsverk kan ett stort antal föroreningar finnas, liksom i större hamnar med varvsindustri och andra verksamheter. 

Negativa effekter av dumpning är omfattande grumling och sedimentation av muddermassor och partiklar på fel ställen. Detta kan innebära försämrade livsförhållanden för de växter och djur som lever på platsen. Särskilt kan negativa effekter uppstå om det finns föroreningar bundna i massorna. Exempel på föroreningar är olika tungmetaller och stabila organiska miljögifter. 

I första hand är det bäst att lägga upp snö på land. På land finns det en möjlighet att eventuella föroreningar stannar kvar i marken istället för att nå sjöar och vattendrag. En snödumpningsdispens för dumpning i vattenområde kan bli aktuell om kraftigt och långvarigt snöfall har lett till att snöupplagen är fyllda.

För att få dumpa snömassor i vattenområde krävs dispens.

Länsstyrelsen har tillsammans med Kustbevakningen det operativa tillsynsansvaret för dumpning av muddermassor eftersom det sker från sjö- eller luftfartyg.

Kommunens miljökontor har hand om tillsynen över snödumpning och snöupplag,
och kan besluta om skyddsåtgärder så att föroreningarna tas omhand. Om du som
privatperson har synpunkter på uppläggning av snö i ditt grannskap ska du i
första hand vända dig till kommunens miljökontor.

Ansökan om dumpningsdispens

Förutsättningar för att kunna få dispens:

  • Muddermassorna får inte vara förorenade
  • Dumpningsplatsen ska var lämplig för dumpning

Ansökan om dumpningsdispensPDF

  • Fastighetsbeteckning för  platsen där du ska muddra och markering i karta där mudderplatsen är  markerad.
  • Uppgifter om den volym muddermassor du vill dumpa.
  • En beskrivning av massorna, såsom uppgifter om sedimenttyp, sedimentens kornstorlek, föroreningshalter (se rubrik Sedimentprovtagning nedan) samt organisk halt och torrvikt.
  • Beskrivning av  provtagningsmetoden, provdjupet i sedimentet, antal prov, foton på sedimentkärnor och en provtagningskarta.
  • Dumpningsplatsens koordinater.
  • En beskrivning av  dumpningsplatsen. Beskrivningen kan vara ett sjökort med utmärkta koordinater, samt en motivering till varför du valt denna dumpningsplats. För att vi ska kunna bedöma om platsen är lämplig bör det framgå om botten är en ackumulationsbotten eller inte (den informationen kan finnas hos Sveriges geologiska undersökning). Vi behöver också veta hur djupt det är  på dumpningsplatsen.
  • Utredning av andra alternativ såsom landdeponering, nyttiggörande av massorna eller möjliga alternativa dumpningsplatser. Länsstyrelsen anser att avfall i första hand ska återvinnas eller deponeras på land.
  • Planerad tidpunkt för dumpning  samt uppgift om hur lång tid aktiviteten beräknas ta.
  • En redovisning av  konsekvenserna på miljön man kan förvänta sig av dumpningen.
  • Om dumpningsplatsen inte  använts sedan tidigare ställer Länsstyrelsen normalt krav på noggrannare  undersökningar, med avseende på bottentopografi, strömförhållanden, marinbiologi med mera.

Sedimenten måste klassas som rena för att få dispens. Om det finns misstanke om  att massorna som ska dumpas är förorenade så måste provtagning göras för att fastställa innehållet av föroreningar.

  • Föroreningar finns oftast i de  översta sedimentlagren (0-30 cm) men kan även finnas djupare ner i  sedimenten. En tumregel är att förorenade finkorniga sediment som leror innehåller mer miljögifter än grovkorniga sediment som exempelvis sand. Föroreningshalten i sedimenten beror också på sedimentens organiska halt. Många föroreningar binder till organiska partiklar vilket gör att ett  sediment med en hög organisk halt ofta har en högre halt av föroreningar bundet  till sig. Ytan på partiklarna spelar också roll, ju större yta, desto  större chans att föroreningar fastnar.
  • Vad man bör analysera i  sedimenten beror på vilken verksamhet (industriell eller annan) som har bedrivits eller bedrivs i närområdet. Länsstyrelsen eller kommunen har ofta kunskap om detta.
  • Antal prov och provtagningsdjup ska anpassas till förhållandena på platsen och representera hela muddringsvolymen både i yt- och djupled.
  • Proven ska tas som proppar och minst 2 djup per prov ska analyseras (proven ska inte blandas till s.k. blandprov). Ett tips är att ta ut och spara fler prover från  provtagningstillfället än vad som ska analyseras i ett första skede, ifall det skulle behövas kompletterande analyser. För mer information, se bilaga 2 i Naturvårdsverkets rapport "Muddring och hantering av muddermassor, Vägledning om tillämpningen av 11 och 15 kapitlet miljöbalken".
  • Oftast behövs inga provtagningar eller analyser när man muddrar i
    mycket gamla orörda sediment som glaciala leror och morän.

Analysmetoder och provtagning skall följa svensk standard eller annan godkänd metod.

  • Analyserna skall utföras av ackrediterat laboratorium.
  • Förutom halter av föroreningar ska sedimentprovets organiska kolhalt (TOC) alltid redovisas.

Dokumentera provtagningen ordentligt på följande sätt:

  • Ange sedimentparametrar, typ av sediment.
  • Foton på de sedimentkärnor som skickas på analys.
  • Visa kartor där tagna prover är markerade.

En rekommendation (ej krav) är att ta lite fler prover som kan sparas som reserv för eventuell senare analys. I vissa fall kan det första analyserade provet är tvetydigt eller hamnar på gränsen för vad som är tillåtet för dumpning.

  • Följande PCB-kongener: PCB 28, PCB 52, PCB 101, PCB 118, PCB 138, PCB 153 och PCB 180 samt summan av  dessa (PCB 7).
  • Följande kongener av polycykliska aromatiska kolväten, d v s PAH-kongener: antracen,benzo(a)pyren, fluoranten, naftalen, indeno(1,2,3-c,d)pyren, benzo(b)fluoranten, benzo(k)fluoranten, benzo(g,h,i)perylen, fenantren, pyren, bens(a)antracen och chrysen. (Varje enskild PAH-substans ska analyseras separat. Annars finns det en risk för att man vid utvärdering baserar summan på andra PAHer än de som avses. Dessutom varierar toxiciteten mellan olika PAHer.)
  • Följande tungmetaller: arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), bly (Pb) och zink (Zn).
  • Följande organiska tennföreningar: tributyltenn (TBT), dibutyltenn, monobutyltenn och trifenyltenn.
  • Irgarol och diuron.

TOC-halt (sedimentets organiska kolhalt) ska alltid redovisas. Är ni osäkra
på provtagningsområde och vilka föroreningar som bör analyseras? Kontakta gärna
Länsstyrelsens handläggare.

Kontakt

Länsstyrelsen Västra Götalands län