Stora rovdjur i Sverige

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av stora rovdjur, som alla är fridlysta. Till stora rovdjur räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn.

I Sverige räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn till de stora rovdjuren. Sedan allmogejakten släpptes fri under slutet av 1700-talet har rovdjurspopulationerna pendlat kraftigt. De stora rovdjursarterna jagades hårt under hela 1800-talet och försvann från stora delar av landet. Vargen var i stort sett utrotad i Sverige under 1900-talets senare hälft.

De stora rovdjursarterna fridlystes i slutet av 1900-talet vilket gjorde att populationerna har återhämtat sig.

Björnen är den art av de stora rovdjuren som har störst population, följt av lodjur, kungsörn, järv och varg.

Läs mer om stora rovdjur i Sverige

Naturvårdsverket har information om följande rovdjur

Har du som djurägare dödat ett rovdjur för att skydda dina tamdjur?

  1. Ring omedelbart 010-224 50 90, så blir du direkt kopplad till SOS Alarm
  2. Meddela att du dödat ett rovdjur
  3. Uppge namn, telefonnummer och platsen där rovdjuret dödades
  4. Rovdjurets kropp ska sedan täckas över och området lämnas orört
  5. Du kommer att bli kontaktad av Länsstyrelsen som skickar ut fältpersonal för besiktning

Anmäl dig här

Du som är tamdjursägare kan anmäla dig till vår beredskapslista. Länsstyrelsen besiktningsmän skickar då ett meddelande till dig, om det förekommit ett rovdjursangrepp i din närhet. 




Rovdjursförvaltning

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av de stora rovdjuren. Till de stora rovdjuren räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn.

Den svenska rovdjursförvaltningen är uppdelad i tre geografiska områden – norra, mellersta och södra förvaltningsområdet. Ett av målen med rovdjurspolitiken är att de stora rovdjuren ska finnas i sådana antal att de kan finnas kvar i den svenska naturen och sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. Tillsammans har vi ett ansvar att nå det målet.

Vi gör det genom att arbeta med följande områden:

  • upprätta regionala förvaltningsplaner för respektive art
  • hantera skyddsjaktärenden på rovdjur
  • besluta om och administrera licensjakten på rovdjur
  • betala ut bidrag för att förebygga skador orsakade av stora rovdjur
  • informera och kommunicera om rovdjuren
  • inventera de stora rovdjuren.
  • betala ut ersättning för skador orsakade av stora rovdjur

Jakt på rovdjur

Jakt på de stora rovdjuren är mycket restriktiv och kan bara bedrivas som skydds- eller licensjakt. Det är Naturvårdsverkets eller länsstyrelsernas beslut som tydliggör villkoren för skyddsjakt och licensjakt på björn, varg, lodjur och järv. Naturvårdsverket kan delge Länsstyrelsen beslutsrätt på regional nivå. Licensjakt kan bli aktuellt om rovdjursstammarna överstiger miniminivån för hela förvaltningsområdet.

Som ägare till tamdjur kan du skydda dina djur på vissa villkor, enligt 28 § jaktförordningen.länk till annan webbplats Den som dödat ett rovdjur med stöd av denna paragraf är skyldig att anmäla händelsen till länsstyrelsen.

Vårt mål med vargförvaltningen i länet är bland annat att: 

  • kartlägga antalet föryngringar och stationära vargar årligen
  • informera och förebygga skador på tamdjur och hundar med exempelvis rovdjursavvisande stängsel
  • motverka illegal jakt.

Inventeringsresultat för varg 2017/2018

Det finns en konstaterad vargflock (föräldrapar och tre valpar), Boksjöreviret, vilket delas med Norge. I Laxaby finns ett revirmarkerande par som delas med Värmlands län. I Svartedalen finns för närvarande en genetiskt viktig varg som rör sig i områden tillsammans med sin far.

I de tidigare reviren på Kynnefjäll, Kroppefjäll och Bredfjället finns för närvarande ingen känd stationär varg. Flera så kallade vandringsvargar har rapporterats från olika håll i hela länet.

Vårt mål med lodjursförvaltningen i länet är bland annat:

  • att kartlägga antalet familjegrupper
  • att konflikter mellan lodjur och ägare av tamboskap minimeras
  • att motverka illegal jakt.

Resultat från inventeringar

Vi har börjat komplettera spårningen på snö med viltövervakningskameror. Vi vill därför ha kontakt med er som bor i rovdjurstäta områden. Har du lodjurshona med ungar på din mark? Hör av dig till oss, antingen till någon av våra spårare eller till oss på kontoret så kommer vi ut och pratar med dig samt sätter ut kameror.

Inventeringsresultat 2017/2018 för lodjur ger 11,5 familjegrupper. Antalet lodjur i Västra Götaland skattas därmed till cirka 75 djur. Lodjuren finns huvudsakligen i länets nordvästra, östra och södra delar.

I Västra Götalands län finns kungsörn men inga häckande par. Riksdagens mål är att det ska finnas minst 600 örnpar i Sverige.

Vårt mål med kungsörnsförvaltningen är bland annat:

  • att tillåta fri etablering av eventuella kungsörnshäckningar
  • att årligen inventera
  • att kvalitetssäkra allmänhetens rapporter
  • att arbeta för att motverka illegal jakt.

Under våren har två lokaler inventerats för kungsörn i länet. Vid lämplig väderlek och under optimala förutsättningar har delar av länet inventerats efter kungsörnar i spelflykt. Spelflykt är ett arttypiskt rörelsemönster som fåglar visar under häckningsperioden. Inventerarna såg flera kungsörnar men ingen spelflykt.

I länet finns ingen stationär etablering av björn. Däremot händer det att enstaka björnar vandrar igenom länets norra delar. Oftast är det hanar som kan vandrar långa sträckor eftersom honor är mer stationära i sina områden.

Påhälsning av björn

Natten mellan den 11 och 12 maj 2014 gjordes flera synobservationer av björn från området Hova-Lyrestad. Den 16-17 maj kom fler observationer runt Mariestad, björnspår hittades i Härjatorp den 21-22 maj och i Lyrestad den 26 maj.

Sista observationen av björn kom från Härjatorp den 4 juni sedan gick björnen tillbaka norrut igen.

Här kan du läsa om vilka rovdjur som finns i vårt län och vad vi som arbetar med rovdjur på Länsstyrelsen gör på dagarna.

Ett par dagar efter den första snön har lagt sig, öppnas en helt ny värld. Plötsligt finns möjligheten att se vad alla djuren har haft för sig under natten när vi själva har legat och sovit gott i våra sängar!

Fotspår

Att urskilja vilka spår som tillhör vilket djur och hur många de var är inte alltid så lätt. Dessutom kan snön ställa till det så att spåren till exempel ser mycket större ut en vad de egentligen är. Därför är det alltid bra att spåra en längre sträcka. Ju längre man spårar desto säkrare blir man oftast på vad det är man ser.

Sedan är det alltid bra att spåra med en kompis. Då kan man resonera tillsammans om vad det är för spår man hittat.

En sak till: Se till att ta med en god matsäck, en bra spårbok, varma kläder och en vuxen om ni ska spåra långt!

... och andra spår

Det finns även andra spår som man kan hitta, till exempel: 

  • bajs (spillning) 
  • kiss (urin) 
  • matrester 
  • platser där djuren vilat (legor) 
  • platser där djuren bor (gryt, bon eller lya).

Gångarter

Även om man vet vilket djur som lämnat spåren så kan de ändå variera i utseende. Detta beror på att djuren har olika gångarter. Ibland går de långsamt (gång), ibland lite fortare (trav) och ibland har de bråttom (galopp) eller jättebråttom (språng).  

Ålder och riktning

Det är alltid bra att försöka lista ut hur gamla spåren är och åt vilket håll djuret gått. Genom att alltid försöka spåra bakåt (alltså inte åt det håll djuret har gått) så skrämmer man inte djuret. Framför allt om spåren är gjorda nyligen.

Även vid äldre spår kan djuret ändå vara kvar i området, speciellt om det har tagit ett byte. Både varg och lo återvänder till sitt byte under flera dagar.

Lodjursspår

Lodjur rör sig gärna i mycket kuperad terräng. Deras spår är något mindre (7-9 cm) än vargens och lämnar sällan märken efter klorna. Dessutom är spåren lite asymmetriska, det vill säga att tårna sitter olika långt fram ungefär som fingrarna på din hand. Steglängden vid gång är 80-100 cm, medan det vid språng kan vara 7 m mellan spåren!

Lodjur kan spreta med tassen så att den blir större, vilket gör att tassen kan fungera som en snösko. Detta gör att lodjur kan gå uppe på skaren där till exempel vargar trampar igenom snön.

Vargspår

Vargspår ser ut som stora hundspår, där framtassen (10-11 cm) är något större än baktassen (9-10 cm) i storlek.

Steglängden vid trav är 1,2–2,0 m beroende på underlaget. Steglängden är det avstånd som blir mellan ett tassavtryck och nästa avtryck från samma tass. Hundspår kan variera från 3 cm till 12 cm i storlek beroende på hundras.

Vargar rör sig oftast i trav och använder gärna lättframkomliga vägar. Vintertid rör de sig därför gärna över isbelagda sjöar och vattendrag, på skoterleder eller skogsbilvägar. Under ett dygn kan en varg förflytta sig 20 mil. En vargflock går ofta i varandras spår, vilket gör att det ibland är svårt att se hur många vargar det är. ​

Rovdjurslådan är ett utbildningsmaterial om våra stora rovdjur framtaget av Grimsö forskningsstation. Vi har tre rovdjurslådor och vi erbjuder kostnadsfri utbildning till de lärare som vill använda lådorna i sin pedagogiska verksamhet med barn och ungdomar.

Genom lådan kan barnen se rovdjuren på film, känna på skinn och kranier samt undersöka tassar. Du lär dig upptäcka skillnader på spår, lyssna på hur rovdjuren låter och hur deras spillning ser ut. Dessutom finns ytterligare material som kan användas för mer studier. Rovdjurslådan är lika spännande för både barn och vuxna.

Våra rovdjurslådor har använts av ett stort antal skolor runt om i länet. I och med detta har drygt 3 000 elever per år kunnat ta del av materialet i lådorna.

Förutom i skolor och föreningar används lådorna vid marknader, som aktivitet på lov och vid informationsmöten.

Är du intresserad av rovdjurslådan? Kontaka oss!

Boskapsvaktande hundar används till att skydda olika tamdjur mot rovdjur. De vanligaste raserna som används i Sverige är Maremmano abuzzeselänk till annan webbplats, Pyrenéerhundlänk till annan webbplats, Kangallänk till annan webbplats eller en blandras mellan Pyrenéer och Cão da serra da estrelalänk till annan webbplats. Det finns idag ett fyrtiotal boskapsvaktande hundar i Sverige varav åtta finns i Västra Götalands län.

För att ha en boskapsvaktande hund måste du söka tillstånd av Länsstyrelsen. Det finns även bidrag att söka från Viltskadeanslaget för boskapsvaktande hund.

 

Kontakt

Mia Bisther, telefon: 010-224 56 83

Kontakt