Västsvenska ljunghedar ska återskapas

Nu satsas en kvarts miljard kronor på att återskapa ljunghedar i Sydsverige. I västra Götaland görs insatser på 12 platser.

Ljunghedarna är en av våra mest hotade naturtyper. I dessa miljöer finns många arter som är hotade, som till exempel sandödla, alkonblåvinge, kattfot, ljungögontröst, slåttergubbe, kattfot och silversandbi.

Stora delar av de vidsträckta ljunghedarna i södra Sverige försvann på 1800-talet till följd av förändringar i jordbruket. Nu ska några av dem återskapas i ett projekt som ska pågå i åtta år.

– Restaureringar tar tid och kräver ofta många olika åtgärder, som att röja, utföra naturvårdsbränningar, stängsla och att ta in betesdjur. För att återställa ljunghedsområden måste vi jobba långsiktigt, säger Peter Post, naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen Västra Götaland.

Projektet heter HeathLIFE och kommer att pågå i åtta år. Det finansieras till 60 procent av EU som går in med 23 miljoner euro. 30 procent finansieras av Naturvårdsverket och återstående medel står de deltagande aktörerna för.

Västkuststiftelsen förvaltar merparten av de områden i Västra Götaland som omfattas av projektet och har också varit medsökande.

– Det här är en fantastisk möjlighet att återställa några av Bohusläns mest värdefulla ljunghedar. Dessa landskap är inte bara kulturhistoriskt viktiga – de är också hem för många hotade arter som är helt beroende av öppna hedmarker. Genom det här projektet kan vi återskapa livsmiljöer som nästan gått förlorade, säger Mattias Lindholm, naturvårdschef, Västkuststiftelsen.

Här restaureras ljunghedar i Västra Götaland

På 12 platser i Västra Götaland kommer ljunghedar att återskapas inom projektet HeathLIFE:

• Björshuvudet
• Bua hed
• Härön
• Klåverön
• Otterön
• Stora överön
• Sydkoster
• Tofta
• Trossö-Kalvö-Lindö
• Vrångö
• Vättlefjäll
• Änggårdsbergen

Ljunghedar är hotade naturtyper

Ljunghedar är ett av Västeuropas äldsta kulturlandskap och har historiskt haft stor betydelse samt bred utbredning längs Europas västkust och på svensk utmark. Under en period på 100–150 år, från 1800-talet och framåt, har 99,5 procent av Sveriges ljunghedar försvunnit. Detta har skett genom igenplantering med barrskog, uppodling eller spontan igenväxning.

Den snabba förlusten av ljunghedar, i kombination med brist på rätt skötsel av de kvarvarande arealerna, har lett till att många av hedmarkernas rödlistade arter idag endast finns kvar i små och ofta isolerade populationer.

För att bevara dessa naturtyper och arter på lång sikt krävs att de ljunghedar som fortfarande finns sköts på ett ändamålsenligt sätt.