Lugnås kvarnstensgruvor

När du besöker naturreservatet Lugnås kvarnstensgruvor gör du samtidigt en resa i tiden. Från dagens betesmarker och frodiga ädellövskogar kan du resa 500 miljoner år tillbaka i tiden till varmare hav och sedan länge utdöda djur. Du passerar även istiden, förra årtusendets slitsamma kvarnstensbrytning och ett äldre jordbrukslandskap. Många väljer att besöka Lugnås kvarnstensgruvor under våren för att uppleva den rika blomningen. Men även andra tider på året är området väl värt ett besök.

I naturreservatet finns stigar som leder från parkeringsplatsen till gruvområdet. Vandringslederna och parkeringsmöjligheterna kommer att utökas med tiden så att du som besökare kan uppleva mer av naturreservatets spännande och vackra miljöer.

Under vår och sommar är ädellövskogarna och de trädklädda betesmarkerna gröna av frodiga lundväxter. Här växer till exempel tandrot med sina svartblänkande groddknoppar på stjälken. Tittar du noggrant kan du hitta den diskreta orkidén nästrot som saknar klorofyll och därför är blekt gulbrun även när den står i full blom. På sommaren öppnar föreningen Qvarnstensgruvan Minnesfjället upp portarna till sitt museum och håller guidade turer i en av gruvorna. När höstmörkret faller börjar fladdermössen samlas för att återvända till sina övervintringsplatser i underhack och gruvor.

Från urtid till nutid

Tidsresan i naturreservatet börjar egentligen ännu längre tillbaka än de utlovade 500 miljoner åren. Urberget under Lugnåsberget består av gnejs som är mer än 1 500 miljoner år gammal. Ovanpå urberget ligger sandsten. Det är här du kan se spåren av områdets tidigaste invånare. Trilobiter och andra leddjur levde här i ett grunt varmt hav för 500 miljoner år sedan. Idag ser du dem som fossiler i sandstenen. Du kan till och med se de vågor som slog in mot stranden. Nu är de för alltid förstenade i taket på Minnesfjällets gruva.

Nästa stopp i tiden är när istiden närmade sig sitt slut för ungefär 10 000 år sedan. Idag står du på ett berg. Då hade du stått på stranden till ett ishav. Klapperstensstränderna finns kvar. Du kan se dem på din vandring genom betesmarkerna. Stenarna syns bäst under tidig vår eller sen höst när de inte täcks av lummig vegetation.

Under många hundra år var stora delar av naturreservatet ängsmarker som försåg gårdarna intill med vinterfoder till djuren. Odlingsrösen och stenmurar finns kvar som minnen från den tiden.

Kvarnstenar börjades brytas ur Lugnåsberget kanske för så länge sedan som på 1100-talet. Det översta lagret av urberg var lagom hårt och kunde användas till kvarnstenarna. Dagbrott, underhack och gruvor varvas med skrotstenshögar. Brytningen har lämnat många spår runt hela Lugnåsberget. Kvarnstenar som gick söder under tillverkningen lämnades kvar där de gick sönder och ligger därför spridda i området. Några lämnades hela kvar när brytningen abrupt upphörde i början av 1900-talet när kvarnstenar gjutna av betong helt tog över marknaden.

Idag ligger de gamla gruvområdena inne i mörk granskog. De övergivna ängsmarkerna är nu betesmark eller ädellövskog. Betande djur håller markerna öppna och tanken är att det ska bli mer betesmark. Därför kan det pågå restaureringsarbeten i reservatet som avverkning av träd och uppsättning av nya stängsel i naturreservatet.