Flyhovs hällristningsområde

"Yxguden" är Flyhovs mest berömda ristning. Foto: Andrea Grave-Müller

Vid Flyhov högg bronsålderns människor in bilder i berget. Än idag kan man se de många figurerna myllra fram över hällarna på Kinnekulle. Totalt finns här mer än 450 figurer på ett tiotal hällar. Det gör Flyhov till Västergötlands största hällristningslokal.

Den välkända Yxguden

Den mest kända ristningen är den som kallas Yxguden – en tre decimeter hög man som har svärd vid sidan, en yxa i ena handen och spretar med fingrarna på andra handen. Några andra mansfigurer ser ut att ha fågelhuvuden – sådana figurer finns på flera andra platser och brukar ibland tolkas som präster eller shamaner med djurmask.

Hällristningarna föreställer också bland annat skepp, människofigurer, solhjul och cirklar. Här finns fotsulor, några ormliknande figurer, en spiral, ett par nätliknande figurer och omkring 300 skålgropar. Ett antal så kallade sliprännor på hällarna är däremot inte gjorda av mänsklig hand, utan av inlandsisen.

Skeppsmotivet är ett av de vanligaste motiven. Anledningen kan vara att skeppen hade en viktig plats i mytologin. Skulle man färdas några längre avstånd på bronsåldern färdades man helst till sjöss, och föreställningen att skepp för de döda till dödsriket förekommer på flera platser i världen.

Olika teorier om skålgroparna

Det i särklass vanligaste motivet är dock de svårdaterade skålgroparna, eller älvkvarnarna. Skålgropar förekommer redan på gravmonument från stenåldern, men verkar ha huggits in på hällar och stenar under mycket lång tid. De tolkas ibland som en fruktbarhetssymbol eller en symbol för det kvinnliga könet, men det är inte osannolikt att de haft olika betydelse i olika sammanhang och under olika tider.
Långt in i modern tid har folk smort in skålgroparna med fett som ett offer till älvor och andra naturväsen, och än idag kan man se skålgropar där folk har lagt mynt eller blommor.

Hällristningarnas upptäckt

Det var två vallpojkar som 1889 upptäckte hällristningarna när de rev upp en bit av gräset som täckte ristningarna. Notarien Julian Olbers från närbelägna Kållängen fick nys om ristningarna, insåg snart deras värde och rapporterade till dåvarande riksantikvarien, Hans Hildebrand.

Under åren som gått sedan upptäckten har arkeologerna hittat fler och fler bilder på de plana sandstenshällarna på Kinnekulle. Flyhov är Västergötlands största hällristningslokal. Här finns över 450 figurer på ett tiotal hällar. Hällristningar av den här typen är annars ganska ovanliga i Västergötland. Sedan 1950-talet är ristningarna på alla hällar utom en imålade för att besökare lättare ska kunna se dem. Om ristningarna var målade på bronsåldern vet man inte.

Att tänka på som besökare

Flyhovs hällristningsområde ligger på privat mark, med boende i närheten. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner.

För att skydda ristningarna är det förbjudet att beträda hällarna.

Stenvalvsbro vid Gössäter. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Närheten till Vänern, som förmodligen var en viktig förbindelslänk innan vägbyggandet var särskilt utvecklat, var troligen en av orsakerna till att det var populärt att bosätta sig just här. Tack vare det finns det idag rikligt med spår från de människor som en gång i tiden valde att leva sina liv på platsen.

Omkring en halvmil väster om Flyhov finns det fler hällristningar – bland annat skeppsristningar – vid Blomberg. Hällristningar av den här typen är annars ovanliga i Västergötland.

Det har förmodligen funnits ännu mer hällristningar. Det finns exempelvis uppgifter om att en skeppsristning ska ha funnits vid en skogsstig mellan Hällekis och Forshem. Man har inte lyckats hitta denna, och det är därför troligt att den har förstörts, kanske vid ett vägbygge.

Från bronsåldern är relativt få boplatser kända. En har funnits inne i tätorten Götene. Där har människor bott från yngre bronsåldern, cirka 1100-500 f. Kr., in i romersk järnålder, fram till 500 e. Kr. Man känner till flera boplatser från stenåldern och järnåldern i Götene kommun, och det är inte omöjligt att människor har bott på flera av de här platserna även under bronsåldern.

Den gravtyp som främst förknippas med bronsåldern är rösen. I Götene kommun finns rösen bland annat i Forshem. Närmare Flyhov fanns en gång ett röse i Kinne-Kleva, men detta togs bort i slutet av 1800-talet. En spjutspets av brons tillvaratogs, men den har sedan dess kommit på villovägar.

Kontakt

Serviceinformation

  • Informationstavla
  • Rastplats
  • Tillgänglighet
  • Toalett