Ekornavallen

Gånggriften vid Ekornavallen kallas i folkmun Girommen ("jätte-ugnen") Flygfoto: Riksantikvarieämbet

Ekornavallen är en unik miljö med gravar från olika epoker på samma yta. Det skiljer 4 000 år mellan den äldsta och den yngsta graven. På Ekornavallen finns gravar som täcker ett tidsspann från cirka 3300 före Kristus till vikingatid, cirka 800–1050 efter Kristus.

En gång i tiden fanns det betydligt fler gravar på Ekornavallen än idag. Platsen användes som betesmark under 1800-talet och fornlämningarna fick vara ifred. På 1890-talet plöjdes dock området upp vilket förstörde många av gravarna.

Idag kan man på Ekornavallen se flera stensättningar, kvadratiska stenkretsar, domarringar, gånggrifter, en hällkista, flera resta stenar samt ett röse.

Det första man lägger märke till är förmodligen den stora gånggriften och alla de resta stenarna. Gånggriften, som dateras till ca 3300–3000 före Kristus, var en grav för många personer, förmodligen en hel släkt. Den går i folkmun under namnet Girommen (”jätte-ugnen”). Gravkammaren är tretton meter lång och två meter bred. Den står i en stensättning som är hela 37 meter i diameter. Samtliga stenblock består av sandsten, förutom nyckelstenen. Den utgör tak vid gränsen mellan gången och kammaren som här är i granit.

Gåtfulla skålgropar

På en del av hällarna finns skålgropar inhuggna. Exakt vad skålgroparna betyder vet man inte. Förmodligen hade de en rituell innebörd. Skålgropar har ibland tolkats som en symbol för det kvinnliga könet eller en gudinna. Troligtvis har de haft olika betydelse i olika tider och sammanhang.

Girommen restaurerades 1946. Då hittades en flintmejsel, krukskärvor och delar av bärnstenspärlor. Gånggriften har fyllts med grus och sten, dels för att konstruktionen inte ska rasa samman och dels för att hindra besökare från att gå in i den.

Den större av domarringarna mäter tio meter i diameter och bestod ursprungligen av elva resta stenhällar. Idag återstår sju stycken. Domarringen står i en rund, övertorvad, stensättning och restaurerades 1928.

Kvadratiska stenkretsar

Tittar man efter noga verkar några av de resta stenarna att höra ihop. Det är de kvadratiska stenkretsarna, tre stycken. Ett par av dem består bara av fem stenar – en i varje hörn och en i mitten. Den tredje är lite större. På den större fattas dock stenarna i östra raden. Flera av hällarna är också kullfallna eller skadade. På området finns även enstaka resta stenar.

Totalt finns omkring nio runda stensättningar på Ekornavallen. Samtliga är övertorvade. Flera av de mindre stensättningarna är skadade och inte helt lätta att upptäcka.

De största stensättningarna är 25 respektive 17 meter i diameter och nästan en halv meter höga. Det finns också en stor stensättning i form av en treudd med minst 20 meter långa sidor.

Högst upp på backkrönet ligger Ekornavallens bronsåldersröse. Röset är 27 meter i diameter, två och en halv meter högt och omges av ett fyra meter brett brätte, en låg stensättning som omringar röset. Röset restaurerades på 1940-talet.

Att tänka på som besökare

Visa hänsyn
Parkera på angiven plats
Skräpa inte ner
På gravfältet betar får om sommaren
Hundar ska hållas kopplade

I Karleby kan man se gånggrifterna ligga på rad. Foto: Henrik Zedig

Området kring Ekornavallen och Hornborgasjön har varit tätt befolkat sedan lång tid tillbaka. Här finns en stor mängd spännande fornlämningar från olika perioder.

Gånggrifter finns här och var i landskapet. Falbygden har en av norra Europas största koncentrationer av megalitgravar och det är i synnerhet de omkring 250 gånggrifterna som dominerar området. Stora gånggrifter finns bland annat i Falköping och i Karleby.

Det finns gott om andra lämningstyper också, som rösen, gravfält och gravhögar. Dessutom finns områden med fossil åkermark, bland annat kring röset på Ekornavallens höjd. Även på andra sidan vägen, vid parkeringen, finns fossila åkrar.

På flera platser har fynd gjorts av flintavslag och bearbetad kvarts. Fyndplatsernas läge i terrängen antyder att det är lämningar efter sten- eller bronsålderns boplatser.