Brunnsbo äng

Brunnsbo äng innehåller kulturspår från både järnålder och medeltid. Foto: Andrea Grave-Müller

Du som besöker Brunnsbo äng får ta del av en näst intill unik miljö. Marken har sedan 1400-talet använts som slåtteräng, och här finns mängder av spännande lämningar från tidig järnålder fram till högmedeltid. Packa en matsäck och njut av en promenad i det vackra landskapet.

Tack vare keramikfynd som daterats till övergången mellan stenålder och bronsålder (cirka 1 800 före Kristus) vet vi att människor levde på platsen redan under den här tiden. De lämningar som besökare idag kan se på Brunnsbo äng är emellertid från äldre järnålder och framåt. Från den så kallade romerska järnåldern, som ägde rum de första århundradena efter vår tideräknings början, finns både gravlämningar och rester av boplatser och åkrar.

I de södra delarna av området finns ett större gravfält bestående av 25 runda stensättningar. De spår som finns efter boplatser består av keramik och kol. Några rester efter hus från romersk järnålder syns inte idag, men odlingsrösen från den tiden finns på platsen. En del av de rektangulära, skålade åkrarna som ligger norr om den långa fägatan kan också vara spår från romersk järnålder. Tack vare pollenanalyser vet vi idag att det främst var korn som odlades på åkrarna i området.

Mellan ungefär 400–700 efter Kristus tycks området inte ha använts till odling och boende i samma utsträckning som det gjort tidigare. Helt övergivet var det dock inte. Ett mindre gravfält med fyra runda stensättningar, ett par domarringar och en rest sten kan vara från den här tiden. På området finns flera stensättningar och högar. De är inte daterade, men anlades troligen någon gång under järnåldern.

Bönderna återvänder på 800-talet

Från och med 800-talet och framåt under den tidiga medeltiden började bönderna odla och använda marken igen. Området med bandparceller (långsmala tegar) som ligger söder om den långa fägatan är daterad till vikingatid. Bandparcellerna är upp till 100 meter långa och tio till 40 meter breda. De skiljs åt av låga jord- och stenvallar.

På platsen finns två fägator som konstruerades för att kunna driva djuren mellan betesmarken och gården utan att riskera att åkrarna trampades ner. Fägatorna är markerade av stensträngar. Den längsta löper genom de västra och centrala delarna av området och är en kilometer lång. Andra spår efter den medeltida bebyggelsen syns i form av terrasskanter och rester av husgrunder. Tack vare att marken inte har bearbetats har miljön bevarats och Brunnsbo är idag ett av Sveriges största områden med kulturmark av den här äldre typen. Från senare tid finns en slåtterpåle bevarad. Pålen användes som riktmärke när ängarna skulle slås och går under namnet Kungen.

Biskopsgården

Någon gång mellan 1405 och 1423 köptes området av Skarabiskopen Brynolf Karlsson. Namnet Brunnsbo (eg. Bryniulfsbo) är känt från 1423 och syftar troligen på biskopen själv. På en del av marken byggde Karlsson ett hus, Brunnsbo biskopsgård. Detta hus var troligen ett trähus, men senare ersattes det av ett hus av sten. Gården drogs in till kronan efter reformationen, men återgick i kyrkans ägo i slutet av 1500-talet och förblev sedan biskopssäte fram till 1935. Dagens byggnad vilar på de medeltida murarna och är byggnadsminnesförklarat. Idag är området naturreservat och på sommarhalvåret möts besökaren av den speciella blomsterprakt som uppstår på slåtterängar.

Att tänka på som besökare

Brunnsbo äng ligger i ett naturreservat. Det innebär att det finns vissa föreskrifter.

Man får inte:

göra upp eld
framföra motordrivet fordon (inklusive moped)
parkera annat än på anvisad plats
tälta eller ställa upp husvagn
rida

Flygfoto över Brunnsbo äng med omnejd. Foto: Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet

Kulturspår som vi hittar i Skaratrakten idag vittnar om att området var viktig redan under järnåldern. Gravfält, stensättningar och ortnamn som Götala och Järnsyssla tyder i alla fall på det. Vad Götala betyder är inte klarlagt, men ”alla götars ting” (en viktig tingsplats) eller ”götatemplet” (en viktig kultplats) är två förslag. Järnsyssla är bildat av stormannatiteln ”jarl” och ”syssla” som kan syfta på arbete eller tjänst, vilket i så fall tyder på att platsen hade en administrativ funktion under jarlen.

Dessutom har historieskrivaren Adam av Bremen skrivit om att biskopen Egino av Skara i början av 1000-talet förstörde en berömd avbildning av guden Frej, vilket stärker bilden av en förkristen kultplats. Skara tycks även ha varit tings- och marknadsplats.

När Skara blev en stad är inte klarlagt. Stadens tillkomst brukar förknippas med att Skara blev biskopssäte på 1000-talet och från samma tid går det att tala om en direkt stadsbebyggelse. Som stiftsstad blev Skara snart en av Sveriges viktigaste städer. Under 1200-talet tillkom flera viktiga byggnader och funktioner, som till exempel två klosterkonvent, en katedralskola, ett sjukhus och borgen Gälakvist.

Det medeltida Brunnsbo låg i ett landskap som var ljust och uppodlat, med glesa lövskogar, åkerlappar och en blandning av byar och ensamliggande gårdar. Kyrkor fanns från och med den tidiga medeltiden bland annat´i Skånings-Åsaka, Skärv, Stenum och förstås i Skara.