Inventering av vedskalbaggar på lind med sök- och plockmetod på sex lokaler i Västmanland

Om publikationen

Löpnummer: 2014:19

Diarienummer: 511-4339-13

ISBN/ISSN-nr: -

Publiceringsår: 2014

Sidantal: 27

Publikationstyp: Rapport

Inom åtgärdsprogrammet för vedlevande skalbaggar på skogslind har många inventeringar gjorts med hjälp av fönsterfällor. Några av de arter som ingår i åtgärdsprogrammet hittades på ytterst få lokaler i dessa inventeringar. Vi har därför prövat en annan metod för att 1) se om arterna finns på några av de finaste lindlokalerna som finns i Västmanlands län, 2) se om andra metoder är effektivare för att hitta dessa arter.

Sex lokaler som räknas som toppobjekt för lindvedsfauna i Västmanland undersöktes. Vår metod var att undersöka grenved som låg på marken, dels genom att söka gnagspår i veden och ta hem den ved som såg lovande ut för framkläckning av skalbaggar, dels att sålla bark på grenved. Främst riktade vi in oss på två arter: Lindgrengnagare Pseudptilinus fissicollis och Lindsvampborrare Ennearthron pruinosulum.

Lindgrengnagare hittades på en lokal, Aggarön. Lindsvampborrare hittades inte alls. Vi fann däremot två andra arter från åtgärdsprogrammet som sällan hittats i de tidigare inventeringar som gjorts: ögonfläckbocken Mesosa cucrculionoides på Aggarön och Stensjöberget vid Tidö; och lindfläckbock Chlorophus herbstii på Kronängen och Stensjöberget.

Fynden av ögonfläckbock var glädjande återfynd av arten på lokaler där den hittats fram till 1970-talet, men där den nu förmodades vara utgången. Lindfläckbocken är förmodligen en betydligt mer utbredd art än ögonfläckbock. För lindgrengnagaren och lindsvampborraren är vår slutsats att fönsterfälleinventeringarnas fåtaliga fynd speglar att arterna är sällsynta och bara finns på några få lokaler i Mälaren, och på dessa lokaler är de inte heller speciellt frekventa.

Resultaten av vår undersökning visar att denna metod är ett bra komplement till fönsterfälleinventeringarna. Vi detekterade arter som inte, eller sällan hittades i fönsterfällorna, medan andra arter inventerades betydligt effektivare med fönsterfällor.
Lokalerna med ögonfläckbocken är båda ganska speciella med många förmodligen gamla, men inte speciellt grova lindar. Det viktiga för faunan i dem är att denna struktur på lindarna kan behållas eller helst utvecklas över större områden.

Skalbaggarna i denna undersökning (med undantag för lindfläckbocken C. herbstii) är inte beroende av solexponering, varför gallringar och röjningar enbart bör utföras för att gynna linden. På lokaler med gammal kulturpåverkan bör hävd vidmakthållas och eventuellt kan återhamling av träd vara aktuellt.

Kontakt