Nationella minoriteter och minoritetsspråk

Sverige är sedan år 2000 ansluten till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Genom denna anslutning erkändes judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter och jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli som minoritetsspråk.

Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråklänk till annan webbplats gäller i hela Sverige och innebär att minoritetsspråken ska skyddas och främjas, de nationella minoriteterna ska kunna behålla och utveckla sin kultur och förvaltningsmyndigheter är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i egna frågor.

Från den 1 januari 2019 reviderades lagen så att rättigheter och skyldigheter stärks ytterligare. Kommuner och regioner är nu till exempel skyldiga att anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete.

Alla kommuner och myndigheter ska följa allmänna bestämmelser

De allmänna bestämmelserna finns beskrivna i minoritetslagen och innebär att:

  • kommuner och regioner ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt minoritetslagen och de föreskrifter som lagen hänvisar till. Detsamma gäller statliga förvaltningsmyndigheter vars verksamhet är viktig för de nationella minoriteterna eller minoritetsspråken,
  • det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. De ska även främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige,
  • barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt,
  • förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt, samråda med minoriteterna i sådana frågor. Samråd ska ske genom att förvaltningsmyndigheten för en strukturerad dialog med de nationella minoriteterna i syfte att kunna beakta deras synpunkter och behov i myndighetens beslutsfattande,
  • förvaltningsmyndigheter ska särskilt främja barn och ungas möjligheter till inflytande och samråd i frågor som berör dem och anpassa formerna för detta till deras förutsättningar.
  • kommuner och regioner ska anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete. Uppgifter om dessa ska på begäran lämnas till Länsstyrelsen Stockholm och Sametinget.

Särskilda rättigheter för finska, meänkieli och samiska

Utöver de allmänna bestämmelserna gäller särskilda rättigheter för finska, meänkieli och samiska inom så kallade förvaltningsområden. Det förstärkta skyddet inom respektive förvaltningsområde är beskrivet i minoritetslagen och innebär bland annat att:

  • enskilda har rätt att använda språken vid muntliga och skriftliga kontakter med myndigheter i enskilt ärende där myndigheten är beslutsfattare,
  • myndigheten är skyldig att ge muntligt svar på samma språk samt att på begäran ge en skriftlig översättning av beslut och motivering. Myndigheten kan bestämma särskild tid och plats där servicen ges på minoritetsspråk,
  • förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i minoritetsspråken,
  • kommuner har särskilda skyldigheter att erbjuda förskola och äldreomsorg, helt eller till väsentlig del på minoritetsspråken, om någon i förvaltningsområdet önskar detta.

Enligt Europarådets ramkonvention är det upp till de undertecknande länderna att bestämma enligt vilka kriterier minoriteterna ska utses. I Sverige har riksdagen bestämt att man för att få status som nationell minoritet ska:

  • vara en grupp med en uttalad samhörighet, som går att urskilja från den övriga befolkningen,
  • ha en religiös, språklig, traditionell eller kulturell särart, som den inte delar med andra,
  • ha en uttalad vilja att behålla sin identitet,
  • ha historiska eller långvariga band med Sverige.

Utifrån dessa kriterier har Sverige erkänt judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter i Sverige. Samerna är dessutom erkända som urfolk.

I Sverige tillämpas principen om självidentifikation för att avgöra vilka som ingår i en nationell minoritet. Enligt den svenska minoritetspolitiken betyder det att det är individen själv som bestämmer om hen vill ingå i en nationell minoritetsgrupp eller inte.

Det finns fem erkända nationella minoritetsspråk i Sverige; finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Erkännandet innebär att samhället har ett särskilt ansvar för att dessa språk ska kunna fortleva, utvecklas och föras vidare till nästa generation.

Inom de fem erkända minoritetsspråken finns olika språkliga variationer, så kallade varieteter, som också är erkända och ska ges möjlighet att bevaras och utvecklas. Exempelvis är romani chib ett samlingsnamn för många olika romska språkvariationer som kan likna varandra men också vara väldigt olika. Inom samiskan finns bland annat nordsamiska och sydsamiska som har så stora skillnader att det nästan kan sägas vara två olika språk.

År 2000 anslöt sig Sverige till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. I samband med det infördes minoritetspolitiken som ett eget politikområde inom den svenska statsbudgeten. Det övergripande målet med minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande, samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

År 2009 presenterade regeringen en reformerad minoritetspolitik med en minoritetspolitisk strategi, tre minoritetspolitiska delområden samt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk (minoritetslagen). Regeringens proposition 2008/09:158 ”Från erkännande till egenmakt” antogs av riksdagen 2009 och trädde i kraft 1 januari 2010. Lagen gäller i hela Sverige och innebär att minoritetsspråken ska skyddas och främjas, de nationella minoriteterna ska kunna behålla och utveckla sin kultur och förvaltningsmyndigheter är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i egna frågor.

Från den 1 januari 2019 reviderades minoritetslagen så att rättigheter och skyldigheter stärks ytterligare. Kommuner och regioner är nu till exempel skyldiga att anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete och dessa ska på begäran kunna lämnas ut till Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget som är uppföljningsmyndigheter för minoritetspolitiken.

Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråklänk till annan webbplats

Länsstyrelsen i Stockholm har tillsammans med Sametinget ett särskilt uppdrag inom minoritetspolitiken. Trots att Länsstyrelsen i Stockholm är en regional myndighet avser uppdraget hela landet och handlar om att, tillsammans med Sametinget, samordna och följa upp hur Sveriges minoritetspolitik genomförs i landets kommuner och myndigheter. Sametinget ansvarar för samerna och de samiska språken medan Länsstyrelsen i Stockholm ansvarar för de andra fyra minoriteterna och minoritetsspråken.

En del i uppdraget är att årligen, i en rapport till regeringen, göra en samlad bedömning av minoritetspolitikens utveckling och hur minoritetslagen efterlevs Utöver uppföljning gör Länsstyrelsen och Sametinget exempelvis informations- och utbildningsinsatser samt ger stöd till kommuner och andra myndigheter i frågor som rör minoritetspolitiken.

Länsstyrelsen i Stockholm ansvarar även för att samordna och följa upp insatser inom strategin för romsk inkludering i hela landet. Som en del i uppföljningen sammanställs varje år en rapport som lämnas till regeringen och andra relevanta aktörer eller intressenter, för att uppmärksamma dem på utvecklingen. Länsstyrelsen arbetar också med att stödja kommuner att utveckla arbetssätt för romsk inkludering.

Sedan 2012 pågår ett flertal insatser för att uppnå romsk inkludering och minska den förtroendeklyfta som kan finnas mellan romer och majoritetssamhället. Romsk delaktighet och inflytande är en viktig beståndsdel som ska genomsyra allt arbete som genomförs.

I februari 2012 beslutade regeringen om en 20-årig strategi för romsk inkludering med det övergripande målet att ”den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som en icke-rom”. Strategin har sin utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till icke-diskriminering, och genomförs inom ramen för den minoritetspolitiska strategin. Målgruppen är framför allt de romer som är i ett socialt och ekonomiskt utanförskap och som är utsatta för diskriminering. Även kvinnor samt barn och unga ska prioriteras i arbetet.

Strategin innehåller mål och åtgärder inom sex områden:

  • Utbildning
  • Arbete
  • Bostad
  • Hälsa, social omsorg och trygghet
  • Kultur och språk
  • Civilsamhällets organisering

Läs mer om romsk inkludering på webbplatsen minoritet.selänk till annan webbplats

Det är Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget som fördelar statsbidrag till kommuner och regioner som ingår i förvaltningsområdena. Länsstyrelsen i Stockholm fördelar också statsbidrag till organisationer som företräder judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar.

Förordning (2009:1299) om nationella minoriteter och minoritetsspråklänk till annan webbplats

Statsbidrag till nationella minoritetsorganisationer

Webbplatsen Minoritet.selänk till annan webbplats sprider kunskap om Sveriges nationella minoriteter judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Det är Sametinget som ansvarar för webbplatsen och i arbetet involveras representanter från de nationella minoriteterna.

Här finns också information om Sveriges minoritetsåtaganden, aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget.

Gå till webbplatsen www.minoritet.se länk till annan webbplats

Kontakt

Torbjörn Messing

Särskilt sakkunnig i jämställdhet