Mälarens fågelskär under femtio år – både vinnare och förlorare

Med tillgång till tidigare inventeringar från 1900-talet tillsammans med nutida miljöövervakning kan vi nu se hur statusen för Mälarens sjöfåglar har förändrats över lång tid. Analysen visar att några arter ökar medan andra minskar. Vattenkvalitet och tillgång på häckningsplatser är saker som kan ha påverkat.

Det är en splittrad bild som syns när data från inventeringar av fågelskär i två delar av Mälaren under perioden 1970-2020 har analyserats.

Det har gått riktigt bra för fisktärnan i centrala Mälaren, säger Per Hedenbo vid Länsstyrelsen, som ansvarat för studien. Däremot har den minskat i Ängsöområdet. Vi vet inte säkert vad skillnaden beror på, men för en art som huvudsakligen lever av att fiska kan det betydligt bättre siktdjupet i centrala Mälaren ha stor betydelse.

Länsstyrelserna har bedrivit miljöövervakning av Mälarens fågelskär sedan 2005. Miljöövervakningen har skett i samverkan med Mälarens vattenvårdsförbund. Nu har data från den pågående övervakningen jämförts med resultat från ett antal tidigare inventeringar för att på så sätt studera utvecklingen för måsar, trutar och tärnor under en längre tidsperiod. Resultaten presenteras i en rapport.

De flesta av de studerade arterna klassas som sårbara eller nära hotade i den senaste svenska rödlistan, och det är en bild som i stora drag bekräftas av rapporten. Exempelvis har gråtruten minskat i de båda studerade områdena, och det stämmer väl med artens utveckling i Sverige överlag. Skrattmås är också en art som blivit betydligt ovanligare på fågelskären sedan de äldsta inventeringarna i jämförelsen gjordes.

Det finns dock även tydliga skillnader mellan de två områden som rapporten behandlar. För flera arter har utvecklingen varit bättre längre österut, i centrala Mälaren, än i Ängsöområdet. Fiskmåsen har minskat i Ängsöområdet, men det har den inte gjort i centrala Mälaren. Gråtrutens tillbakagång är större i väster än i öster. Fisktärnan är det tydligaste exemplet på att det gått bättre i centrala Mälaren än längre västerut.

Rapporten tar upp tänkbara orsaker till skillnaden i utveckling mellan sjöns olika delar såsom variation i biotopförändringar och därmed tillgång på häckplatser, olika mängd störningar eller olika födotillgång. Åtminstone för fisktärnan bedöms tillgången på föda vara bättre i centrala Mälaren eftersom det är bättre siktdjup där.

Rapportens jämförelse av data från pågående miljöövervakning med tidigare inventeringsresultat bygger på vissa omräkningar av data eftersom de metoder som använts delvis skiljer sig åt. Rapporten beskriver hur omräkningarna gjorts och de antaganden som ingår.

Vi är mycket tacksamma för att vi fått möjlighet att använda data från tidigare inventeringar som underlag i analysen. I synnerhet gäller detta tidigare opublicerade data från ett antal inventeringar i centrala Mälaren, avslutar Per Hedenbo.