Flodpärlmusslan i relation till vattenkemi och bottenfauna

Om publikationen

Löpnummer: 2019:9

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1403-624X

Publiceringsår: 2019

Sidantal: 32

Publikationstyp: Rapport

Flodpärlmusslan i relation till vattenkemi och bottenfauna

Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) har precis som de flesta andra arter inom släktet gått kraftigt tillbaka i hela sitt utbredningsområde under 1900-talet. I centrala Europa beräknas antalet musselindivider ha minskat med 90 %. I Sverige har arten försvunnit från drygt en tredjedel av de vattendrag där den fanns i början av 1900-talet. Trots denna kraftiga tillbakagång utgör Sverige ett kärnområde för flodpärlmussla. Detta gör att Sverige har ett internationellt ansvar för artens långsiktiga överlevnad. Till följd av flodpärlmusslans speciella livscykel är hotbilden mångfacetterad och rekrytering av unga musslor sker endast i 46 % av Sveriges 637 musselförande vattendrag. Flest vattendrag med rekrytering finns i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län. I den här rapporten analyserar vi förekomsten av flodpärlmussla utifrån vattenkemiska och biologiska variabler som samlats in både under musselinventeringar och under andra övervakningsprogram i Västernorrlands län.
Resultaten av våra analyser visar att flodpärlmusslan har mycket höga krav på vattnen de lever i. Det krävs dels högre pH och dels att vattnet ska vara klart. Om man kalkar ett vatten för att hjälpa upp ett tynande bestånd av flodpärlmussla så måste man ha högre kalkningsmål än vad som är brukligt.Vatten där sannolikheten att påträffa flodpärlmussla är stor har i regel också hög diversitet av andra bottenlevande organismer.

Kontakt