Publiceringsdatum: 19 november 2018

Senast uppdaterad: måndag 19 november, 11.03

Kommentar till artikel i Sundsvalls tidning

Under den senaste tiden har vi fått ta emot många befogade frågor om ett av våra djurskyddsärenden, frågor som vi gärna vill besvara.

Kommentaren gäller följande artikel i ST (13/11)länk till annan webbplats

Först av allt, en katt är ett älskat sällskapsdjur och ofta en kär familjemedlem. Det är inget annat än en tragedi, att förlora en kär vän. Vi har varit i kontakt med familjen i Torpshammar och jag har full förståelse för att detta är en mycket svår händelse.

Vi har inte, trots att vi har varit tillbaka vid platsen, kunnat säkerställa att den katt som har avlivats, är familjens katt. Jag beklagar detta djupt! Och jag vill ge en förklaring till hur vi arbetar med den här typen av ärenden. Det är vi skyldiga den drabbade familjen, andra kattägare, kattvänner och allmänheten.

Bakgrunden är att vi i slutet av augusti fattade ett beslut om omhändertagande av katter i Torpshammar-trakten. Beslutet fattades som en del i ett pågående djurskyddsärende, där ett stort antal djur farit mycket illa. För att förhindra fortsatta lidande, var vi tvungna att ingripa.

Herrelösa katter går många gånger en plågsam död till mötes, av svält och/eller förfrysningsskador. En katthona som går ute och inte kastreras eller ges p-piller kan föda ca 120 ungar under sitt liv, ungar som är ännu mer utsatta än vuxna katter. Av ungar som föds ute, överlever mycket få sitt första år.

Därför måste vi agera.

I vårt arbete tillämpar vi djurskyddslagen. Enligt den ska det omhändertagna djurets medicinska och mentala status bedömas; om dess medicinska eller mentala status ”inte medger omplacering och behandling bedöms vara utsiktslös”, ska djuret avlivas. Det innebär att katter som far illa, i första hand ska tas om hand och omplaceras, i andra hand avlivas.

Vi gör alltid en bedömning i varje enskilt fall, och både veterinärer och annan kunnig personal har varit delaktiga i det aktuella ärendet. En av de katter som vi omhändertog i första omgången har också omplacerats. I samband med att vi i somras tog över uppgiften att verkställa våra omhändertaganden från polisen, var vi mycket måna om behålla kompetensen, och det har vi gjort. Vi arbetar med samma personer som polisen tidigare gjorde.

Vid ett senare tillfälle, fångades en katt in utomhus, och vi bedömde den i enlighet med djurskyddslagen. Den omhändertagna katten visade på ett typiskt beteende för en herrelös katt, och den var inte märkt, därför avlivades katten.

När vi gör den här typen av insatser, går vi alltid ut med information till boende i närområdet, både i förväg och under verkställandet, via informationsbrev. I breven ber vi alla att märka sina katter, eller att hålla dem inne.

Att understryka hur viktigt det är med märkning, handlar inte om att avsäga sig ansvar, utan om att märkningen är en säkerhet – för oss, för ägaren, och för katten. Vi kontrollerar alltid märkningen! Om det finns en märkning, så eftersöker vi djurets ägare.

Det finns tyvärr ingen lag om att märka katter, en sådan lag skulle underlätta vårt arbete och bidra till att höja kattens status, vilket skulle vara det allra bästa för djuret. Vår uppgift är givetvis att arbeta enligt rådande lagstiftning, och vi gör det genom att noga följa lagen, säkerställa kompetensen hos personalen och ständigt utveckla våra rutiner.

Vi förstår att nödvändig information inte har nått alla, och vi arbetar nu med att se över hur vi kan förbättra våra rutiner för information till allmänheten. Vi tackar för inkomna synpunkter och konstruktiva förslag på hur vi kan arbeta för att bli ännu bättre!

Ylva Aller, tf enhetschef och länsråd

Vi kontrollerar alltid märkningen (tidigare svar som publicerats 7 november 2018)

Kontakt