Kartor över förorenade områden

De allra flesta områden som är eller kan misstänkas vara förorenade har kartlagts av Länsstyrelsen och kommunen. Se vilka områden som är misstänkt eller konstaterat förorenade via karta och få reda på hur du får mer information om förorenade områden i länet.

Karta över förorenade områden

Använd kartan över förorenade områden (EBH-kartan) för att se var det finns misstänkt eller konstaterat förorenade områden. Kartinformationen hämtas ur den nationella databasen EBH-stödet. 

Begär utdrag från kartan

Om du vill få ut information om specifika objekt i kartan eller specifika fastigheter kan du begära ett utdrag från Länsstyrelsen.

Det är viktigt att du får med följande uppgifter när du gör en begäran:

  • Fastighetsbeteckning eller ID-nummer
  • Kommun

Observera att det endast är möjligt att få utdrag från kommuner i det egna länet.

Skicka din begäran till vasternorrland@lansstyrelsen.se

Information om förorenade områden från andra aktörer

Det är fler än Länsstyrelsen som har information om förorenade områden. Kontakta i första hand den som är tillsynsmyndighet för området för att få mer information, vilket ofta är kommunen. Om kommunen inte är tillsynsmyndighet kan de oftast hänvisa dig rätt.

Även andra myndigheter kan ha information om förorenade områden, till exempel:

Försvarsmakten Länk till annan webbplats.

Trafikverket Länk till annan webbplats.

Sveriges geologiska undersökning Länk till annan webbplats.

Tänk på att ett område kan vara förorenat även om myndigheterna saknar uppgifter om området.

WMS-tjänster och nedladdningsbara geodata

Du som behöver tillgång till WMS-tjänster och nedladdningsbara shape-filer för förorenade områden kan använda länsstyrelsernas geodatakatalog.

Regionalt program för förorenade områden

Industrier och andra verksamheter har genom åren orsakat förorenade områden i länet. Länsstyrelsen Västernorrland arbetar med de förorenade områden som är prioriterade regionalt, för att nå det nationella miljömålet giftfri miljö. Arbetet med förorenade områden gynnar människors hälsa och miljön och innebär också att ett stort antal arbetstillfällen skapas för lokala entreprenörer. Västernorrland har hittills mottagit flera hundra miljoner kronor i statliga bidrag för att undersöka och sanera förorenade områden i länet. Därutöver har de bolag som är ansvariga för föroreningar inom industriområden bidragit med betydande privata medel. Efterbehandlingsarbetet innebär att länet får en hög kompetens inom området.

I texterna som följer kan du läsa vårt regionala program för förorenade områden.

Ett förorenat område är en plats som är så förorenad att den kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Förorenade områden kan utgöras av mark, vatten, sediment, byggnader och/eller anläggningar. Vilka risker föroreningar utgör och hur de kan spridas beror till stor del på vilken typ av förorening som finns inom området samt på hur områdets geologiska och hydrogeologiska förutsättningar ser ut.

Geologiska och hydrologiska förhållanden

Västernorrlands län är ett storkuperat landskap med tätt liggande och mjukt rundade bergshöjder, branta älvdalar och en brant kustzon. I länet är den vanligaste moräntypen sandig morän som är uppbyggd av olika bergarter som graniter, gnejser och vulkaniter. I länet finns värdens största landhöjning som på vissa ställen orsakat att vattendrag eroderat ner i älvar med ras och ravinbildning som följd.

Beroende på den kuperade terrängen är grundvattenmagasinen ofta av begränsad storlek. I de mycket markerade dalgångarna i NV-SO-riktning finns dock grusåsar med större grundvattenmagasin. Den extremt stora landhöjningen har haft stor inverkan på landskapet genom svallning och omfördelning av de lösa jordlagren. Sedimentlagren i lägre liggande terräng och vid kusten har genom den kraftiga omfördelningen av jordlagren ofta blivit mäktiga, vilket där lett till större skredkänslighet.

Geografiska förutsättningar och industristruktur

Västernorrland är till landytan Sveriges sjätte största län och har en landareal på cirka 214 kvadratmil varav den största delen, cirka 86 procent är skogsmark. Västernorrland har en 1130 kilometer lång kuststräcka och här finns världens högst belägna kustlinje på Skuleberget med 286 meter över nuvarande havsnivå. Under 2000-talet har folkmängden i Västernorrlands län legat stadigt på drygt 245 000 invånare.

Västernorrlands läns industrihistoriska utveckling har formats genom tillgången på skog, vattenkraft och hamnar. Detta har lett till att etablering av samhällen och industrier i regel skett i älvdalarna eller i mynningsområdena utmed kusten. Det har funnits ett stort antal sågverk i länet. Sågverken kom tillsammans med varven och glasbruken att utgöra länets basnäring under en tid. De flesta av sågverken var av mindre storlek och kom kring förra sekelskiftet och första världskriget att kämpa mot dålig lönsamhet. Flera av sågverkspatronerna kom därför att intressera sig för en satsning på cellulosatillverkning. Mellan 1870 och 1930 uppfördes totalt 30 massafabriker i länet och Västernorrland blev ett centrum för cellulosatillverkning. Både stora älvar och mindre vattendrag har varit avgörande för länets flottningsepok och vattenkraftsutbyggnad. Alla större älvar med biflöden är påverkade av vattenkraften vars elproduktion har bidragit till elintensiva industriers lokalisering i länet. Numera är gamla industriområden längs kusten även intressanta för olika typer av samhällsutveckling som till exempel bostäder och rekreationsområden.

Nationella miljömål

Det övergripande målet för miljöarbetet i Sverige är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.

Utöver generationsmålet finns 16 nationella miljökvalitetsmål varav ett är Giftfri miljö som lyder så här:

”Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna.”

För förorenade områden har målet Giftfri miljö preciserats så här:

”Förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön.”

För att uppnå detta behövs:

  • ett effektivt tillsynsarbete, så att den som är ansvarig för en föroreningsskada också står för avhjälpandet,
  • ett stabilt statligt anslag för att kunna åtgärda de områden där ansvarig saknas eller där ansvarig saknar betalningsförmåga samt
  • teknikutveckling och innovativa åtgärdslösningar för att på sikt åtgärda fler områden med samma ekonomiska insats.

Regionala miljömål

Länsstyrelsen Västernorrland har fastställt det nationella generationsmålet och miljökvalitetsmålen med tillhörande preciseringar att även gälla som regionala mål.

Länsstyrelsen Västernorrland har ett sekretariat för det regionala miljömålsarbetet. Miljömålssamordnaren samordnar arbetet och fungerar som intern kontakt mellan miljömålsledarna och sekretariat och externt med andra myndigheter. Länsstyrelsen har uppdraget att samordna det regionala arbetet för att uppnå miljömålen. Mer information om detta finns på sidan Miljömål.

Miljömål

Länsstyrelsernas ansvar och uppgifter regleras i länsstyrelseinstruktionen. Varje år tar regeringen fram ett regleringsbrev, som styr länsstyrelsens verksamhet och uppdrag. För att genomföra uppdraget finns ett antal verktyg att använda. Det viktigaste verktyget för arbetet med förorenade områden är miljöbalken med tillhörande förordningar.

Prioriteringar

I Västernorrland finns cirka 2 900 potentiellt förorenade områden. Arbetet med att undersöka och åtgärda förorenade områden drivs främst på de platser som återfinns i listan över prioriterade förorenade områden i länet, som hittas under avsnittet Prioriteringslista. Det är områden som efter inventering och fortsatta undersökningar tilldelats riskklass 1 och 2, enligt metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). I nuläget finns cirka 200 förorenade områden i riskklass 1 (mycket stor risk) och riskklass 2 (stor risk).

Arbetssätt

Arbetet med förorenade områden sker stegvis och enligt en process som kallas EBH-processen (Efterbehandlingsprocessen).

Här beskrivs översiktligt processens olika steg.

  1. Identifiering av objektet registreras i den nationella databasen, EBH-stödet, hos länsstyrelserna.
  2. Inventering genomförs genom metoden för inventering av förorenade områden (MIFO). Objektet tilldelas därmed en riskklass utefter vilken risk området kan utgöra för människors hälsa och/eller miljö. Riskklass 1 och 2 innebär mycket stor risk respektive stor risk och objekt som tilldelats dessa riskklasser behöver utredas och undersökas vidare.
  3. Undersökningar och utredningar planeras och utförs i tillräcklig omfattning för att få kunskap om hela området. Historiken för området ligger till grund för hur provtagning ska utföras. Provtagningar kan behöva göras av bland annat mark, grundvatten, ytvatten, sediment och inomhusluft. Undersökningar kan behöva göras i flera steg för att få tillräcklig information inför nästa steg, att bedöma risken med området.
  4. Riskbedömning genomförs med syfte att bedöma risken med området och till vilken nivå risken behöver reduceras för att området ska medföra en acceptabel risk. Resultaten av tidigare undersökningar och utredningar ligger till grund för bedömningen.
  5. Åtgärdsutredning och riskvärdering innebär att identifiera och sålla bland tänkbara åtgärdsalternativ. Jämföra och riskvärdera åtgärdsalternativens för- och nackdelar gällande bland annat hälsa, miljö, teknik, ekonomi, allmänna och enskilda intressen.
  6. Åtgärder kan starta när det lämpligaste åtgärdsalternativet har utkristalliserats och mätbara mål för åtgärden tagits fram. De mätbara målen omsätts i projekteringen till åtgärdskrav för entreprenaden och följs upp av tillsynsmyndigheten.
  7. Bedömning av vem som har ansvar för föroreningarna sker löpande genom hela processen. Beroende på vilken fas man är i och hur tydligt ansvaret är görs en ansvarskoll, ansvarsbedömning eller ansvarsutredning. Ansvarsutredning är den mest omfattande utredningen av de nämnda.
En illustration som visar hur bedömningsprocessen för vem som har ansvar av föroreningarna går till: Identifiering, inventering, undersökningar och utredningar, riskbedömning, åtgärdsutredning och riskvärdering samt åtgärder.

Tillsynsvägledning

Tillsynsvägledning ska bidra till att miljöbalkens mål om en hållbar utveckling nås. Vägledningen syftar till att främja, förstärka och utveckla arbetet med den operativa tillsynen i kommunerna. Det skapar förutsättningar för mer likartade arbetssätt och bedömningar. Länsstyrelsen har ansvaret för tillsynsvägledning på regional nivå och Naturvårdsverket på nationell nivå.

Länsstyrelserna har tagit fram en gemensam miniminivå för tillsynsvägledning avseende förorenade områden. Miniminivån anger vilken tillsynsvägledning kommunerna bör kunna förvänta sig från länsstyrelsen inom en treårsperiod.

Tillsynsvägledning i form av gemensamma nationella checklistor, mallar, vägledningsmaterial och liknande publiceras på ebhportalen.

ebhportalen.se Länk till annan webbplats. (extern webbplats)

Länsstyrelsen Västernorrland samarbetar med övriga norrlän för att kunna erbjuda tillsynsvägledning och utbildningsinsatser för de sammanlagt 54 kommuner som ingår i de fem nordligaste länen. Föreläsningar och seminarier erbjuds via digitala kanaler och ibland även via fysiska träffar i respektive län. Seminarierna spelas in och finns tillgängliga för kommunerna att ta del av i efterhand.

Länsstyrelsen deltar även varje år vid en träff med länets kommuner.

Tillsyn

Länsstyrelsen har tagit fram de tio högst prioriterade förorenade områden i länet och arbetar aktivt med de flesta av dessa. Länsstyrelsen Västernorrlands strategi för den egeninitierade tillsynen de närmsta åren är att arbeta vidare med de påbörjade tillsynsobjekten för att stegvis komma vidare mot målet att avsluta eventuella efterbehandlingsåtgärder. Länsstyrelsen arbetar även med händelsestyrd tillsyn vid exempelvis exploateringar. Tillsynsarbetet sker delvis i projektform för att bland annat utnyttja varandras styrkor och göra likvärda bedömningar.

Statligt bidrag

Om ingen ansvarig finns för det förorenade området, eller om den ansvarige redan stått för sin del av ansvaret, kan statliga medel sökas för undersökningar och åtgärder. För att få bidrag krävs att det förorenade området är regionalt och nationellt prioriterat, det vill säga tillhör riskklass 1 eller 2. Det krävs även en huvudman som ansvarar för att undersökningar och åtgärder genomförs. En myndighet kan vara huvudman, oftast är det kommunen eller Sveriges Geologiska Undersökning (SGU).

Länsstyrelsen har ekonomiskt och administrativt ansvar för projekten gentemot Naturvårdsverket. Länsstyrelsens roll i bidragsprojekt är även att se till att medlen används på ett miljömässigt och kostnadseffektivt sätt.

Mer information om hur och till vilka undersökningar och åtgärder statligt bidrag kan sökas finns beskrivet i Naturvårdsverkets kvalitetsmanual som är en manual för användning och hantering av bidraget

Avhjälpande av föroreningsskador - Kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till avhjälpande av föroreningsskador Länk till annan webbplats. (publikation på Naturvårdsverkets webbplats)

Bidrag inför bostadsbyggande

Som ett komplement till det statliga bidraget finns det möjlighet att söka statligt bidrag till att åtgärda förorenade områden inför byggande av bostäder. Bidragets syfte är att underlätta bostadsbyggandet på förorenade områden och bidra till ökat bostadsbyggande. Mer information om förutsättningarna för att söka bidraget finns på Naturvårdsverkets webbplats.

Bidrag för sanering av förorenade områden för att bygga bostäder  Länk till annan webbplats.(Naturvårdsverkets webbplats)

Organisation internt

Länsstyrelsen Västernorrland är tillsynsansvarig för ett stort antal förorenade områden i länet. Arbetet med förorenade områden är prioriterat och förankrat hos länsledningen hos Länsstyrelsen Västernorrland. Arbetet bedrivs i arbetsgruppen för förorenade områden.

Prövning

Tillståndspliktiga verksamheter inom både Västernorrlands län och Jämtlands län prövas av antingen Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Västernorrland eller Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt. Länsstyrelsen är remissinstans i de prövningsärenden som rör Västernorrlands län och gruppen för förorenade områden är ofta med i den remissprocessen. Länsstyrelsen har då möjlighet att yttra sig om ett förorenat område kan påverkas av den planerade verksamheten under uppbyggnad, drift och efter det att verksamheten lagts ner. Länsstyrelsen bör också yttra sig om de begränsningar av planerad verksamhet som är nödvändiga och rimliga för att den planerade verksamheten ska vara tillåtlig ur miljösynpunkt och med hänsyn till människors hälsa.

Fysisk planering

Förorenade områden spelar en stor roll vid nyttjande av mark och fortsatt samhällsutveckling. I Västernorrland har detta aktualiserats i och med exploatering för bostäder av centralt belägna hamnområden i bland annat Sundsvall, Örnsköldsvik och Härnösand. En annan typ av exploatering som påverkas av förorenade områden är de väg- och järnvägssatsningar som pågår i länet. Arbetsgruppen för förorenade områden yttrar sig internt inom länsstyrelsen över ett stort antal planer varje år, där hänsyn behöver tas till förorenade områden.

Miljöövervakning

Västernorrland har i flera år fått anslag från Havs- och vattenmyndigheten för att följa upp den påverkansanalys som har utförts inom vattenförvaltningen. Förorenade områden har varit en del av påverkananalysen och gett information om potentiella områden, som sedan har bekräftats med miljöprovtagning. Arbetet har både bekräftat och hittat nya förorenade områden.

Samverkan externt

Många olika aktörer jobbar med och är berörda av arbetet med att undersöka och vid behov åtgärda förorenade områden; länsstyrelsen, kommunerna, verksamhetsutövare, Statens geotekniska institut (SGI) och Sveriges geologiska undersökning (SGU). Alla länsstyrelser träffas med några års intervall för utbyte av erfarenheter inom förorenade områden. Regionala träffar för de sex nordligaste länen arrangeras ungefär vartannat år. En träff mellan länsstyrelsen och länets kommuner arrangeras årligen.

Kommuner

I Västernorrlands län finns sju kommuner. Kommunerna är tillsynsmyndighet för ett stort antal förorenade områden i länet. Flera kommuner i länet agerar huvudmän för efterbehandlingsarbetet vid olika större eller mindre förorenade områden med statligt bidrag. Kommunerna kan även ha en roll som tillsynsmyndighet vid de statliga objekten.

Juristsamverkan

Länsstyrelsen Västernorrland deltar i en nationell juristsamverkansgrupp för utveckling av efterbehandlingsjuridiska frågor. Juristsamverkansgruppen har regelbundna träffar och tar varje år fram vägledningsmaterial som tillgängliggörs för länsstyrelsens jurister och miljöhandläggare bland annat på EBH-portalen. Vägledningsmaterialet vidareförmedlas även till kommunernas miljöhandläggare.

Vägledning från juristsamverkansgruppen  Länk till annan webbplats.(länk till webbplatsen ebhportalen.se)

Nätverket Renare Mark

Renare Mark är ett nätverk som syftar till att vara ett forum för att främja utvecklingen inom efterbehandling av föroreningar i mark och vatten. Målet är att skapa en ökad kontakt mellan olika grupper i samhället som berörs av problematiken. De driver aktuella frågor och samarbetar med nordiska och europeiska nätverk i seminarier, konferenser och workshops i syfte att främja utvecklingen inom efterbehandling. Länsstyrelsen Västernorrland är medlem i Renare Mark och deltar i nationella och regionala träffar.

Nätverket Renare Mark Länk till annan webbplats.(extern webbplats)

Digitala kanaler

För att informera allmänheten, media och andra externa används länsstyrelsens instagramkonto, lst_vasternorrland. Där finns allmän information om förorenade områden och vad som händer i länet.

@lst_vasternorrland  Länk till annan webbplats.(Länsstyrelsen Västernorrland på Instagram)

Referensgrupper

Länsstyrelsen Västernorrland deltar även i referensgrupper i olika forskningsprojekt för att kunna ta del av och vara delaktig i den forskning som utförs både inom och utanför länet.

Länsstyrelserna har en gemensam databas över potentiellt förorenade områden i Sverige, det så kallade EBH-stödet. I EBH-stödet lagras information om utförda inventeringar, undersökningar och åtgärder. EBH-stödet används för att bevara information om till exempel vilka verksamheter som har funnits och finns kvar på platsen, vilka miljötekniska markundersökningar som har gjorts och slutrapporter på vilka åtgärder som har utförts.

I takt med att kommunerna inventerar nedlagda och pågående verksamheter tillsammans med alla externt initierade undersökningar och saneringsinsatser som pågår i länet, höjs även kraven på ett uppdaterat EBH-stöd. Kommunerna skickar löpande saneringsanmälningar, markundersökningar och slutrapporter av åtgärder till länsstyrelsen för att EBH-databasen ska uppdateras. Kommunerna skickar även in ”nya” förorenade områden för registrering, vilket görs i de fall det finns en verksamhet som kan kopplas till föroreningen. Så länge kommunerna inte har tillgång till databasen innebär ansvaret att ajourhålla databasen en stor arbetsinsats för länsstyrelsen.

Så jobbar vi med EBH-stödet i Västernorrlands län

När vi får kännedom om genomförda undersökningar eller vidtagna efterbehandlingsåtgärder läggs informationen löpande in i EBH-stödet. För att kvalitetssäkra informationen görs ett årligt utskick till kommunerna som granskar och kompletterar den information som finns i EBH-stödet. Insatsen varierar mellan kommunerna och från år till år. Kvaliteten i EBH-stödet höjs för varje insats och för varje år.

Alla potentiellt förorenade områden finns inte i EBH-stödet. Det kan fortfarande finnas områden som vi inte känner till och som inte finns i EBH-stödet. Det finns även andra myndigheter som till exempel Trafikverket och Försvarsmakten som har sina potentiellt förorenade områden i egna system.

Det finns olika anledningar till att någon vill ha information om vad som finns i EBH-stödet. Det kan vara en person som ska köpa en fastighet, en konsult som ska göra en utredning eller en fastighetsmäklare som vill kolla upp en fastighet. Enklast är att personen skickar mejl till Länsstyrelsens gemensamma resursbrevlåda för frågor om förorenade områden. Då gör länsstyrelsen en sökning i databasen och får fram information som vi sedan kan skicka tillbaka.

EBH-stödet används som planeringsunderlag och internt inom länsstyrelsen när ärenden inom detalj- och översiktsplaner, exploatering eller vattenverksamhet handläggs.

En blomstrande industrihistoria i länet har gett upphov till utveckling men även en hel del miljöskulder.

Det finns idag cirka 2 900 potentiellt förorenade områden i EBH-stödet, av dem är det 900 områden som det har jobbats med på något sätt av någon aktör. Av de totalt 2 900 områdena är 225 åtgärdade helt eller delvis och av dessa är det 35 som har varit prioriterade, det vill säga de med störst risk (riskklass 1 och 2). Cirka 200 prioriterade områden är kvar att arbeta med framöver.

Inventering

Den statligt finansierade inventeringen av länets nedlagda förorenade områden är avslutad, men fortfarande är många områden ännu inte inventerade. Inventering av pågående verksamheter drivs via tillsynen av tillsynsmyndigheten för verksamheten (länsstyrelse eller kommun). Andra aktörer som exempelvis Försvarsmakten eller Trafikverket har arbetat med sina respektive ansvarsområden.

Länsstyrelsens inventeringsarbete pågick mellan 1999 och 2013 enligt den metodik som Naturvårdsverket tagit fram för inventering (MIFO). Länsstyrelsen har prioriterat inventering av områden där omfattande verksamhet har bedrivits och där sannolikt även de största problemen finns. I länet finns ett stort antal områden med risk- eller branschklass 1 och 2.

Utifrån branschlistan prioriterades branscher för inventering. Listan bygger på ”Branschkartläggningen” som ursprungligen gjordes av Naturvårdsverket tillsammans med länsstyrelserna 1995 och listan har uppdaterats flera gånger då ny kunskap tillkommit. Det är en gruppriskklassning som baseras på generella bedömningar utifrån den verksamhet som funnits på platsen. Den senast uppdaterade listan från 2020 finns hos Naturvårdsverket.

Branschlistan förorenade områden 2020 Länk till annan webbplats. (publikation på Naturvårdsverkets webbplats)

Vid inventering söks information via arkivstudier, intervjuer med tidigare anställda, fotografier, kartor och platsbesök. Insamlade uppgifter sammanställs sedan i EBH-stödet där varje inventerat område riskklassas (1–4, där 1 är mest prioriterat). Klassningen av ett förorenat område bygger på en samlad bedömning av sannolikheten att området kan ge upphov till oönskade effekter på miljön och människors hälsa. Inventeringsarbetet har gett en betydande och bred kunskap om länets industrihistoria och har varit utgångspunkt för en stor del av det EBH-arbete som genomförs i länet.

Utredningar

De områden som prioriterats efter riskklassning undersöks vidare genom översiktliga miljötekniska undersökningar. Därefter avgörs om utredningen tyder på ett åtgärdsbehov eller om risken bedöms som liten och området kan lämnas utan åtgärd. I vissa fall kan bedömningen utmynna i att för nuvarande markanvändning finns ingen risk. Men om markanvändningen ändras kan det finnas behov av utredningar och åtgärder.

Om en utredning visar på en risk utreds området mer i detalj för att veta bättre vilka åtgärder som behövs. Arbetet sker lämpligen i samverkan med tillsynsmyndigheten som bör vara med i arbetet för att ställa krav på försiktighetsmått för att undvika spridning eller exponering i samband med provtagningar.

Provtagning kan behöva ske i jord, grundvatten, ytvatten, sediment, inomhusluft och byggnadsmaterial. Proverna skickas till godkända laboratorier där analyserna utförs. Resultatet från analyserna, tillsammans med annan information om området, används sedan för att bedöma föroreningssituationen på platsen. Allt sammanställs i en rapport, där riskerna för föroreningarna på området sammanfattas.

Med statliga utredningsmedel har under årens lopp flertalet projekt drivits med kommunerna och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) som huvudmän. Flera av projekten är gamla sågverk med en föroreningsproblematik som i huvudsak består av dioxin men andra vanliga föroreningar är PAHer och metaller. Fiberhaltiga sediment utanför Svanö och Hallstanäs i Kramfors kommun har utretts i huvudstudier med statligt bidrag med SGU som huvudman. Många områden har även utretts med privata medel.

Åtgärder

Länsstyrelsen har arbetat med statliga efterbehandlingsprojekt i många år, här nedan följer de objekt som hittills åtgärdats helt eller delvis med statliga medel:

  • Ankarsvik före detta sågverk, Sundsvalls kommun
  • Fagervik före detta sulfitfabrik, Timrå kommun
  • Forsmo före detta impregnering, Sollefteå kommun
  • Helgum före detta impregnering, Sollefteå kommun
  • Hjälta före detta impregnering, Sollefteå kommun
  • Karlsvik före detta sågverk, Sundsvalls kommun
  • Kramfors före detta sulfitfabrik deponi, Kramfors kommun
  • Köpmanholmen industriområde, Örnsköldsviks kommun
  • Marieberg före detta sågverk, Kramfors kommun
  • Nacksta oljeförorening, Sundsvalls kommun
  • Skräddaren, PAH-förorening, Sundsvalls kommun (bostadsbidraget)
  • Svanö före detta sulfitfabrik, Kramfors kommun
  • Svartvik före detta industriområde, norra delen, Sundsvalls kommun
  • Söråkers udde, före detta kisaskedeponi, Timrå kommun
  • Viskan före detta sågverk, Sundsvalls kommun

Åtgärdade förorenade områden med statlig finansiering i Västernorrlands län 2002-2019 Pdf, 125.8 kB.

Förutom ovan nämnda områden har drygt 200 områden blivit åtgärdade i länet med privata medel.

Genomförda projekt

Länsstyrelserna har varje år möjlighet att söka pengar för särskilda tillsynsprojekt. Under åren har det även funnits andra pengar att söka för särskilda insatser. Nedan beskrivs några av de projekt som drivits av Länsstyrelsen Västernorrland.

Fiberbanksprojektet

Avfall från tidigare pappers- och massaindustrier har gett upphov till förorenade fiberhaltiga sediment. 2009 beviljades Länsstyrelsen Västernorrland medel för att utveckla en metod för kartläggning av fiberhaltiga sediment. Projektet genomfördes 2010 och 2011 i samarbete med Sveriges geologiska undersökning (SGU) som även genomfört hydroakustiska mätningar och sedimentprovtagning. Projektet har förutom en metodutveckling resulterat i en översiktlig kartläggning av fiberhaltiga sediment längs Västernorrlands kust. Kartläggningen omfattade klassning av sedimenten (fiberbankar respektive fiberrika sediment), karakterisering av sedimenten samt kemiska analyser från minst en punkt per lokal som klassats som fiberbank. Länsstyrelsens kartläggning visar att halterna av både ett stort antal organiska miljögifter och tungmetaller är alarmerande höga i de fiberhaltiga sedimenten längs bottenhavskusten och många gånger högst i ytsedimenten, vilket utmanar bilden av att halterna skulle sjunka över tid.

Kartläggning av fiberhaltiga sediment längs Västernorrlands kust  Länk till annan webbplats.(rapport på myndigheten Sveriges geologiska undersöknings webbplats)

Riskklassning av fiberhaltiga sediment

För att länsstyrelserna och kommunerna ska kunna prioritera mellan de olika fiberhaltiga sedimenten behövdes en metodik liknande den metodik som finns för inventering av förorenade områden på land. 2015 sökte Länsstyrelsen Västernorrland pengar för att utveckla en sådan riskklassningsmetod samt för att genomföra riskklassning av Västernorrland läns fiberhaltiga sediment. Efter att projektet var genomfört fanns en metod för att riskklassa fiberbankar och fiberrika sediment samt en prioritering av vilka fiberområden i länet som har störst behov av åtgärder.

Riskklassning av fiberhaltiga sediment (rapport av Länsstyrelsen Västernorrland)

Allvarlig miljöskada

2016 slutfördes ett tillsynsprojekt där syftet var att utreda vilket vägledande material som finns och vilka förutsättningar som krävs för att en miljöskada ska kunna betraktas som en allvarlig miljöskada enligt 10 kap miljöbalken. Vidare var syftet att utreda hur tillsynsmyndigheter kan agera samt vilka utredningar och åtgärder som kan anses vara skäliga om en skada är att betrakta som en allvarlig miljöskada. Inom projektet ingick även att arbeta med ett fallexempel i syfte att utgöra ett stöd i länsstyrelsens operativa tillsyn enligt miljöbalken. Resultaten från projektet skulle även kunna användas som inledande vägledning av andra tillsynsmyndigheter.

Allvarlig miljöskada - redovisning av tillsynsprojekt (rapport av Länsstyrelsen Västernorrland)

Länsstyrelsen anser att behovet av undersökningar och åtgärder av förorenade områden är mycket stort inom länet. Arbetet med att undersöka och åtgärda förorenade områden drivs på de områden som återfinns i listan över prioriterade objekt i länet, se avsnittet Prioriteringslista nedan. Det är platser som i inventeringen har tilldelats riskklass 1 eller 2. Hur de prioriterade områdena tas fram framgår av avsnittet Strategier. Prioriteringarna kan komma att ändras allt eftersom verksamheterna utvecklas/avvecklas eller om nya uppgifter framkommer i arbetet med bland annat vattenförvaltning, undersökningar och pågående projekt. Projekten drivs dels genom tillsynsarbete med helt eller delvis privat finansiering, dels genom statliga bidrag från Naturvårdsverket.

Länsstyrelsen avser fortsätta stötta kommunerna i deras inventeringsarbete och det kommer fortsatt vara ett stort arbete att ajourhålla EBH-stödet. Även Länsstyrelsen Västernorrlands samarbete med övriga norrlän med gemensam tillsynsvägledning och utbildningsinsatser för de sammanlagt 54 kommuner som ingår i de fem nordligaste länen fortsätter.

Prioriterade förorenade områden

Nedan presenteras länets tio mest prioriterade förorenade områden:

  1. Alby kloratindustri i Ånge kommun har varit verksam sedan år 1900. Från 2007 och framåt har ett flertal undersökningar av mark, grundvatten, sediment, ytvatten och fisk utförts. Det finns förekomst av bland annat krom, bly, dioxin och klorat i mark och grundvatten som bedöms härstamma från spill/läckage från hantering av elektrolyt samt utfyllnader inom området. Arbete med att sammanställa genomförda undersökningar pågår och under 2021 kommer en miljö- och hälsoriskbedömning för området redovisas till länsstyrelsen.
  2. Nyhamns före detta industriområde i Sundsvall har sedan början av 1900-talet inrymt industriell verksamhet i form av sulfitmassafabrik, kemisk-teknisk fabrik, containertvätt med mera. Området är cirka 13 hektar stort och ligger söder om Sundsvall vid Ljungans mynningsområde. Landremsan närmast kusten var ursprungligen mycket smal men har under åren successivt byggts ut med fyllnadsmassor. Föroreningar inom området är bland annat arsenik, tungmetaller, PAH, dioxin och PCB. Området är inhägnat på grund av ytligt förekommande föroreningar men även på grund av att förfallna fabriksbyggnader finns kvar på industriområdet. Förberedande åtgärder inför saneringsåtgärder har startats upp under 2020 och saneringsprojektet beräknas pågå under fyra år. Projektet drivs med statligt bidrag och med medel från ansvarigt bolag.
  3. Sundsvall-Timrå flygplats är belägen på ett område vid Indalsälvens utlopp omgivet av vatten och invigdes 1944. Två områden har använts som brandövningsplatser, en äldre som togs i bruk 1970 och en nyare som använts sedan 1997 vilken också fortfarande är verksam. Mark, yt- och grundvatten är förorenat med PFAS som tidigare ingick i släckskum. Omfattande utredningar har gjorts på området och arbete med att ta fram mätbara åtgärdsmål pågår. I nästa steg startar åtgärdsarbetet.
  4. Essvik massa- och pappersindustri uppfördes år 1900 och var Sundsvallsområdets första sulfitmassafabrik. Sulfitmassafabriken pågick fram till 1967. Klorblekning har använts som blekmetod och det har senare framställts svaveldioxid på området. Stora mängder fyllnadsmaterial återfinns på området och föroreningar som påträffats är bland annat metaller och arsenik. I vattenområdet utanför fabrikens utlopp finns en fiberbank och fiberrika sediment. Undersökningar har genomförts och nästa steg innan åtgärder kan vidtas är att utreda vem som är ansvarig för föroreningarna inom området.
  5. Domsjö Fabriker AB Sulfitfabriken på området startades 1903, i början av 1920-talet försågs fabriken med ett blekeri. 1935 byggdes en kloralkalifabrik med syfte att förse blekeriet med klor, hypoklorit och alkali. Undersökningar är utförda och slutgiltig riskbedömning godkändes 2016. Undersökningar inför åtgärdsutredningen har i princip avslutats. Det som återstår och pågår är ett pilotförsök med innovativa åtgärdsmetoder för grundvattenrening genom barriärteknik. Nästa steg är att genomföra åtgärdsutredningen.
  6. Kubal vid Sundsvallsbukten söder om Sundsvall är Sveriges enda tillverkare av primäraluminium. Verksamheten startade 1941 med framställning av råvaran aluminiumoxid och 1942 startades det första smältverket för framställning av primäraluminium. Huvudsakliga föroreningar på området är PAH, cyanider, oljeprodukter och metaller, framförallt kvicksilver. Miljöteknisk markundersökning är genomförd och en provtagningsplan för fortsatt detaljerad markundersökning är framtagen. Nästa steg är fortsatt undersökning och utredning enligt länsstyrelsens tidigare beslut.
  7. Köpmanholmens sågverk startade 1864 och pågick fram till 1977. Idag är närområdet till sågen ett välbesökt utflyktsmål med natur och kulturhistoriska värden. Provtagningar av jord och sediment har bekräftat att impregnering av virket har bedrivits vid sågverket. Föroreningar som finns inom området är huvudsakligen dioxin, metaller och PAH. Utredning om föroreningssituationen i området har pågått under 2020. Denna utredning kommer visa på en övergripande bild av föroreningssituationen i området. Nästa steg kan vara att i hela eller någon del av området eventuellt gå vidare med ytterligare utredningar och förslag på åtgärder. Omfattningen på detta kommer bero på vad pågående undersökning visar.
  8. Stockvik nedre strax söder om centrala Sundsvall har inrymt flera olika kemiska verksamheter sedan 1940-talet. Under en lång verksamhetstid har både farliga kemikalier och tungmetallinnehållande ämnen hanterats inom området. Huvudsaklig förorening är kvicksilver men även dioxiner och krom har hittats. En del undersökningar och statusrapporter är genomförda. Delar av området har även sanerats, dock kvarstår utredning och eventuella åtgärder av resterande föroreningssituation inom området. Länsstyrelsen planerar inte att genomföra egeninitierad tillsyn det kommande året.
  9. Härnösands grafit AB (Hagraf) startades 1969 och lades ned på 90-talet. Verksamheten har hanterat råvaror och avfallsprodukter, petroleumkoks, beck och stoftrester som innehåller stora mängder PAH och tungmetaller. PCB och dioxin kan även finnas på området. Byggnaderna sanerades vid nedläggningen men marken och två deponier inom området är inte sanerade. Föroreningsmängden i mark är troligen mycket stor men även i närliggande sediment och grundvatten. Vissa mindre undersökningar och åtgärder har genomförts av nuvarande pågående verksamhet. Länsstyrelsen planerar inte att genomföra egeninitierad tillsyn det kommande året.
  10. Skönviks sågverk uppfördes 1861 och drevs fram till 1951. Före det fanns här lastageplats och glasbruk sedan början av 1800-talet. Under 1970-talet fanns små verkstäder inom området och idag nyttjar olika småföretag de gamla industribyggnaderna. Föroreningar inom området är bland annat dioxin, arsenik, metaller och PAH. Nu pågår utredning om vilka åtgärder som behöver genomföras i området för att minska riskerna, med de föroreningar som förekommer, för människor och miljön. Utredningarna beräknas vara klart hösten 2021.

Exempel på andra förorenade områden som länsstyrelsen arbetar med

Östrand massafabrik i Timrå har tillverkat pappersmassa i över 80 år. Under 1946–1983 drevs även en klor-alkalifabrik för tillverkning av blekkemikalier till pappersmassan och verksamheten gav upphov till omfattande föroreningsproblematik av kvicksilver, andra metaller, PAH och hexaklorbensen både på land och i vatten. Utanför fabriken finns stora fiberbankar och fiberrika sediment. Inom fabriksområdet finns deponiområden. Fabriken har byggts ut ett flertal gånger genom åren. Under 2014 genomfördes heltäckande översiktliga undersökningar. Under 2015–2018 genomfördes stora om- och nybyggnationer på ett flertal platser inom fabriksområdet i syfte att utöka produktionen av pappersmassa från 660 000 ton till 1 100 000 ton per år vilket gör anläggningen till den största produktionslinjen för blekt barrsulfatmassa i världen. Inför byggnationerna genomfördes flera markundersökningar, statusrapport och ett tiotal saneringar som sammanlagt innebar att 2,7 ton kvicksilver har avlägsnats från fabriksområdet. Efterbehandling av en del delområden är inte slutförda och länsstyrelsen har begärt in en plan för när det ska genomföras.

Stockvik övre anlades under första halvan av 1940-talet för tillverkning av syntetiskt gummi, verksamheten lades dock ner samma år. Från 1960-talet till 1980-talet tillverkades Panogen, ett preparat för betning av utsäde med kvicksilver som aktiv substans. Från 1970-talet och 20 år framåt tillverkades olika pesticider och kemikalier till pappers- och massaindustrin. Aminer har tillverkats på området sedan 1960-talet och är idag den huvudsakliga produktionen. Bolaget har tagit fram en plan för arbete med att utreda föroreningssituationen inom industriområdet och övergripande miljötekniska undersökningar har genomförts. De visar bland annat på förekomst av semivolatila organiska föroreningar, metaller, bensen, tri/tetrakloretylen och dinoseb. Kompletterande ytvattensprovtagningar har genomförts. Bedömning av resultatet och sammanställning i en spridningsutredning där även den konceptuella modellen kommer att ses över ska redovisas till länsstyrelsen under kvartal 1, 2021.

Järved strand är ett område i Örnsköldsvik där det bedrivits olika typer av industriell verksamhet sedan slutet på 1800-talet. Det första sågverket uppfördes 1865, därefter har det även funnits en barktrumma och kättingimpregnering på området. Området har även använts till verkstadsarbete, muddringsverksamhet samt uppställningsplats för muddringsutrustning, båtar och pråmar. Området är förorenat av främst PAH och alifater. I nuläget finns en exploatör som har för avsikt att genomföra avhjälpandeåtgärder inför bostadsbyggande på området. Anmälan om sanering behandlas just nu av länsstyrelsen.

Tunnor med kvicksilverhaltigt avfall dumpades under 1950- och 1960-talet i havet och Sundsvallsbukten. De cirka 23 000 tunnorna innehåller bland annat kvicksilverhaltig katalysatormassa. Avfallet kom från tillverkning av polyvinylklorid vid Stockviksverken. 3 606 tunnor har återfunnits inom och strax väster om det s.k. dumpningsområdet sydost om Åstön. En undersökning enligt MIFO fas 2 är genomförd, en undersökningsplan för fortsatt undersökning och riskbedömning är framtagen och en ansvarsutredning pågår.

Nyviks sågverk som ligger på Alnön, byggdes 1867 och verksamhet drevs fram till 1939. Under en tid behandlades virket vid sågen genom doppning i kar med pentaklorfenol. Området är förorenat med dioxin och tungmetaller. Den första utredningen gjordes 2007 och efter åtskilliga utredningar så har nu Naturvårdsverket beviljat 31,2 miljoner kronor i statliga medel för att åtgärda föroreningarna på området. Skred har förekommit inom vissa delar av området och risken för ytterligare skred är fortfarande stor, därför kommer åtgärdersarbetena även att reducera dessa risker genom att en ny strandlinje anläggs. Åtgärderna kommer huvudsakligen att utföras under 2021 och slutföras under 2022. Uppföljning genom kontroll av erosionsskydden kommer sedan att ske fram till år 2028.

Nyviks gamla sågverk  Länk till annan webbplats.(Sundsvalls kommuns webbplats)

Genom inventering av förorenade områden har ett stort antal områden i länet bedömts tillhöra riskklass 1 (mycket stor risk) och riskklass 2 (stor risk) enligt metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Dessa områden utgör prioriterade misstänkt förorenade områden som är viktiga att jobba vidare med. En lista med dessa prioriterade områden uppdateras varje år och är ett arbetsverktyg för länsstyrelsen och kommunerna för att kunna prioritera och arbeta med de förorenade områden som utgör störst risk. I listan sker ständigt förändringar när ny information tillkommer, till exempel genom undersökningar eller åtgärder, vilka kan medföra att riskerna för ett förorenat område kan komma att bedömas annorlunda.

Utöver prioritering utifrån riskklass har tio områden som i dagsläget uppskattats ha störst risk med avseende på föroreningar rangordnats från 1 till 10. Resterande objekt i riskklass 1 respektive riskklass 2 är utan inbördes ordning.

Länsstyrelsen Västernorrlands prioriteringslista 2021 för potentiellt förorenade områden Pdf, 492.2 kB.

I Västernorrland har vi valt att ha en separat lista som omfattar förorenade sediment. Orsaken till detta är att det i dagsläget inte finns ett bra sätt att jämföra och prioritera mellan förorenade områden på land och förorenade sedimentområden. Under 2019 riskklassade Länsstyrelsen ett stort antal fiberhaltiga sediment enligt en metodik för riskklassning av fiberhaltiga sediment. Arbetet med att undersöka och åtgärda sediment har inte kommit lika långt som för förorenade områden på land. Nationellt pågår arbete med att ta fram riktlinjer för detta arbetsområde. Listan för förorenade sediment är ordnad efter riskklass; 1A, 1B, 1C, 1 och 2 utan inbördes ordning.

Länsstyrelsen Västernorrlands prioriteringslista 2021 för förorenade sediment Pdf, 155.8 kB.

Utökad information om utvalda områden

En del förorenade områden i länet har fått mycket uppmärksamhet, och det har bedömts finnas ett stort behov av att informera allmänhet, media och politiker. Här finns bakgrundsinformation, historik och svar på vanliga frågor för utvalda förorenade områden.

Under 1950- och 1960-talet dumpades cirka 23 000 tunnor innehållande bland annat kvicksilverhaltig katalysatormassa i havet och Sundsvallsbukten. Av de 23 000 tunnorna ska 13 200 enligt uppgift dumpats i det så kallade dumpningsområdet, ett avgränsat område på 80–90 meters djup åtta kilometer sydost om Åstön på allmänt vatten. Vid en undersökning genomförd av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) 2006 hittades 3 267 tunnor inom dumpningsområdet och 339 tunnor i ett område strax väster om dumpningsområdet.

Karta över Sundsvallsbukten med en markering för dumpningsområde för tunnor med kvicksilverhaltigt avfall.

Karta över Sundsvallsbukten med en markering för dumpningsområdet för tunnor med kvicksilverhaltigt avfall.

Avfallet kom från Stockholms Superfosfat Fabriks AB:s tillverkning av polyvinylklorid (PVC) vid Stockviksverken. Tillverkningen av PVC startade 1945 och som råvara för att framställa PVC behövdes vinylkloridmonomer. Det framställdes genom en metod som kallas kvicksilvermetoden och gav upphov till avfall i form av kvicksilverhaltig katalysatormassa. Fram till 1951 grävdes avfallet ner i marken inom Stockviks industriområde. Saneringar har delvis genomförts.

Att gräva ner avfallet ansågs, av bolaget, inte tillfredsställande utan de började se sig om efter andra möjligheter att göra sig av med avfallet. Därför började tunnor dumpas i havet istället. Vid den tiden var dumpningar av industriavfall i havet utanför den dåtida territorialvattengränsen tillåtet. Det innebär dock inte att verksamhetsutövare är befriade från ansvar för föroreningsskadan enligt miljöbalken.

Tunnorna innehåller avfall i form av använd katalysatormassa och katalysatormassan innehåller kvicksilver. Katalysatormassan är ingjuten i betong i 80-liters plåttunnor. Varje tunna innehåller cirka 10 kg katalysatormassa (varav 200–300 gram är kvicksilver), 110 kg betong och 5 kg stål. Det finns även uppgifter om att arbetskläder gjöts in i tunnor.

När tunnorna började dumpas i havet var tanken först att dumpa dem på internationellt vatten. Tunnorna transporterades som returlast med pråmen som tog kalk från bolagets kalkbrott på Furillen utanför Gotland. Från början av 1950-talet och fram till 1958 dumpades cirka 5 100 tunnor på internationellt vatten, dock oklart var. Mellan 1959 och 1960 ändrades detta eftersom pråmen inte kom ut på internationellt vatten förrän vid överfarten till Gotland. Då genomfördes en ändring som innebar att tunnorna kunde dumpas efter att pråmen passerat Brämösund söder om Sundsvall. Cirka 4 600 tunnor ska ha dumpats efter det att pråmarna passerat Brämösundet. Vid en undersökning genomförd av SGU 2006 hittades dock inga tunnor i det området.

Fiskare fick upp tunnor vid strömningstrålning utanför Brämösundet. Första gången det hände var 1960. Det finns uppgifter om att tunnor fastnade i redskap vid ett tiotal tillfällen. 1961 gjordes därför en överenskommelse med Medelpads Kustfiskareförbund om att dumpningen skulle ske på ett avgränsat område på 80–90 meters djup åtta km sydost om Åstön, det så kallade dumpningsområdet. Det finns uppgifter om att 13 200 tunnor dumpades i det utpekade dumpningsområdet mellan åren 1961–1964.

Under år 2008 genomförde länsstyrelsen en MIFO fas 2 undersökning inom ramen för inventeringen (finansierad av statliga medel). Undersökningen omfattade översiktliga undersökningar av bottensediment och vatten. Enligt undersökningen gav de halter som uppmättes i sediment och vatten inga indikationer på att utgöra någon fara för allmänheten i Sundsvallsbukten. Kvicksilverhalterna var låga i sedimenten i det utpekade dumpningsområdet (motsvarade ingen eller liten påverkan av punktkälla enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder). Bottensediment provtogs i transekter in mot Sundsvall och halterna i de inre delarna av Sundsvallsbukten är cirka fyra gånger så höga som i dumpningsområdet. Miljökonsulten, Kemakta konsult AB, bedömde att de högre halterna i de inre delarna av Sundsvallsbukten främst kom från andra utsläppskällor. Tunnorna med kvicksilverhaltigt avfall har placerats i riskklass 1 enligt MIFO, bland annat med anledning av mängden kvicksilver som de sammantaget innehåller.

Endast mycket begränsad information och data finns i dagsläget tillgänglig rörande egenskaperna hos de cementingjutna materialen i tunnorna. Många uppskattningar och möjliga scenarier har tagits fram med hjälp av den information som finns idag.

Länsstyrelsen anser att ytterligare undersökningar behöver genomföras för att kunna göra en bedömning av föroreningssituationen och risk för läckage på kort och lång sikt. Först därefter kan det bedömas om åtgärder ska vidtas och i förekommande fall vilka åtgärder som kan och bör vidtas.

Länsstyrelsens första steg har varit att ta reda på hur undersökningar och miljöriskbedömning av tunnor på havsbotten kan genomföras. Numera har länsstyrelsen ett förslag till undersökningsplan som ett berört bolag har tagit fram. Underlaget behövs eftersom det hittills inte har funnits några vedertagna metoder eller liknande för en sådan undersökning.

Länsstyrelsen har i olika omgångar arbetat med att utreda det miljörättsliga ansvaret. Länsstyrelsen har även, i olika omfattning och intensitet, fört en dialog med berörda bolag under processen. Den första ansvarsutredningen fastställdes år 2016 och låg som grund för att rikta krav mot ansvariga bolag gällande framtagande av förslag till ovan nämnda undersökningsplan. Inför nästa steg, att undersöka föroreningssituationen, görs en uppdatering av ansvarsutredningen. I november 2017 kommunicerades ett utkast till reviderad ansvarsutredning med berörda bolag. Bolagen har kommit in med omfattande yttranden och utredningar. De har skilda uppfattningar om hur ansvaret ska bedömas.

Det är en komplicerad historik där det har varit många verksamhetsutövare och många bolagsändringar; bolag har fusionerats, hela eller delar av bolag har sålts, ett av de utpekade bolagen har likviderats. Likvidationen har numera återupptagits efter regresskrav från ett av de berörda bolagen.

Länsstyrelsen avser att slutföra arbetet med att uppdatera, sammanställa och göra en samlad bedömning i syfte att kunna ställa krav på eventuellt ansvariga verksamhetsutövare att undersöka risken med tunnorna.

Det är viktigt för oss att arbeta vidare med de förorenade områden som vi är tillsynsmyndighet för och där tunnorna i Sundsvallsbukten är ett av dem. Vi kan i det arbetet använda de verktyg vi har enligt lagstiftningen.

Frågor och svar

Fiskare fick upp tunnor i fiskeredskapen på 1960-talet. 1961 gjordes en överenskommelse mellan bolaget och Medelpads Kustfiskareförbund om att dumpningen skulle ske på ett avgränsat område på 80–90 meters djup åtta km sydost om Åstön i det så kallade dumpningsområdet.

Under sommaren 2006 genomförde Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) maringeologiska undersökningar längs kusten i Västernorrlands län. I samband med undersökningarna hittades ett 30-tal tunnor innehållande katalysatormassa ingjutet i betong. På uppdrag av länsstyrelsen genomförde SGU ytterligare undersökningar och 3 606 tunnor kunde lokaliseras.

Tunnorna innehåller avfall i form av använd katalysatormassa och katalysatormassan innehåller kvicksilver. Katalysatormassan är ingjuten i betong i 80-liters plåttunnor. Varje tunna innehåller cirka 10 kg katalysatormassa (varav 200–300 gram är kvicksilver), 110 kg betong och 5 kg stål. Det finns även uppgifter på att arbetskläder gjöts in i tunnor.

Under år 2008 genomförde länsstyrelsen en MIFO fas 2 undersökning inom ramen för inventeringen (finansierad av statliga medel). Undersökningen omfattade översiktliga undersökningar av bottensediment och vatten. Enligt undersökningen gav de halter som uppmättes i sediment och vatten inga indikationer på att utgöra någon fara för allmänheten i Sundsvallsbukten. Kvicksilverhalterna var låga i sedimenten i det utpekade dumpningsområdet (motsvarade ingen eller liten påverkan av punktkälla enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder). Sediment provtogs i transekter in mot Sundsvall och halterna i de inre delarna av Sundsvallsbukten är cirka fyra gånger så höga som i dumpningsområdet. Miljökonsulten, Kemakta konsult AB, bedömde att de högre halterna i de inre delarna av sundsvallsbukten främst kom från andra utsläppskällor. Förutom tunnorna finns det flera andra historiska utsläppskällor till kvicksilver i Sundsvallsbukten. Det finns uppgifter om att 45–130 ton kvicksilver har släppts ut till Sundsvallsbukten via avloppsrör från olika källor, i huvudsak innan miljölagstiftningen fanns.

Endast mycket begränsad information och data finns i dagsläget tillgänglig rörande egenskaperna hos de cementingjutna materialen i tunnorna. Många uppskattningar och möjliga scenarier har tagits fram med hjälp av den information som finns idag. Länsstyrelsen anser att ytterligare undersökningar behöver genomföras för att kunna göra en bedömning av föroreningssituationen och risk för läckage på kort och lång sikt. Först därefter kan det bedömas om åtgärder ska vidtas och i förekommande fall vilka åtgärder som kan och bör vidtas.

Kvicksilver och de flesta föreningar där kvicksilver ingår är giftiga för människa och miljö. Hur stora mängder av olika miljögifter som behövs för att de ska utgöra en risk eller innebära en påverkan på människors hälsa eller miljön behöver utredas och bedömas från fall till fall. För riskbedömningar på land finns det vedertagen metodik och vägledningar finns på Naturvårdsverkets webbplats.

Riskbedömning av förorenade områden Länk till annan webbplats. (Naturvårdsverkets webbplats)

För att göra motsvarade bedömningar för tunnor i vattenmiljö finns emellertid inte någon vedertagen metodik. De hittills uppmätta nivåerna av kvicksilver i dumpningsområdet är inte speciellt förhöjda. Om det sker ett upptag i exempelvis fisk och omgivande miljö och finns det en påverkan av föroreningarna från tunnorna. Det är detta som behöver utredas grundligt. En undersökningsplan som ett berört bolag har tagit fram ger förslag på vad som behöver undersökas för att klargöra och kunna bedöma riskerna för människa och miljön. Länsstyrelsen anser att det är prioriterat att få mer kunskap om tunnornas skick, eventuellt läckage, hur eventuell spridning ser ut och vilken risk de utgör för människors hälsa och miljön. Detta ska utredas av ansvariga bolag och därför arbetar länsstyrelsen med tillsyn för att klarlägga ansvaret. Detta i syfte att få en undersökning genomförd för att därefter bättre kunna bedöma riskerna.

Förutom tunnorna finns det flera andra historiska utsläppskällor till kvicksilver i Sundsvallsbukten. Det finns uppgifter om att mellan 45 och 130 ton kvicksilver historiskt har släppts ut till Sundsvallsbukten via fabrikers avloppsrör. Mängden kvicksilver per tunna är 200–300 gram. Det innebär att de 13 200 tunnor som det finns uppgift om har dumpats inom det utpekade dumpningsområdet innehåller 2,5 till 4 ton kvicksilver. Vid beräkning gällande alla tunnor blir mängden större. Var de tunnor som inte dumpats inom det utpekade dumpningsområdet finns är okänt.

För stora mängder kvicksilver kan skada hjärnan och den känsligaste perioden är i fosterstadiet då hjärnan och nervsystemet utvecklas. Kvicksilver kan föras över från mamma till foster genom moderkaka och bröstmjölk. Hur mycket kvicksilver vi får i oss beror främst på hur mycket fisk vi äter. I mark, vatten och sediment omvandlas oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver som ackumuleras i näringskedjan. Därför innehåller stora rovfiskar ofta mer metylkvicksilver än mindre rovfiskar och växtätande fiskar, men halterna varierar mycket beroende på var fisken är fångad. Mer information och råd finns på Livsmedelverkets webbplats:

Kvicksilver Länk till annan webbplats. (Livsmedelsverkets webbplats)

I länsstyrelsens uppdrag ingår bland annat att arbeta med tillsyn enligt miljöbalken. Det betyder att vi ska se till att miljöbalkens krav följs, att vi ska utreda vem som är ansvarig och sedan också ställa krav på dessa ansvariga i de fall de inte tar det ansvaret självmant. Detta framgår bland annat av 10 kapitlet miljöbalken. Huvudregeln är att det är den som förorenat som ansvarar för att genomföra eller bekosta undersökningar och åtgärder. Länsstyrelsen har inte några medel för att själva genomföra utredningar och eventuella åtgärder.

Länsstyrelsen arbetar med de prioriterade förorenade områden som vi är tillsynsmyndighet för i länet. Vi arbetar även med förmedling av bidrag till projekt där det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare att ställa till svars.

Tunnorna med kvicksilverhaltigt avfall är ett av de utpekade förorenade områden vi har att arbeta med. Eftersom vi är ett län med lång industrihistoria finns det också många förorenade områden. Totalt har vi pekat ut cirka 2 900 områden som konstaterat eller potentiellt förorenade i länet. För att kunna prioritera vilka områden vi ska arbeta med följer vi de nationella riktlinjer som finns för prioritering. Listan över prioriterade områden är ett arbetsverktyg för oss och kommunerna för att kunna prioritera och arbeta med de förorenade områden som utgör störst risk. Vi har valt att ha en separat lista som omfattar förorenade sediment och tunnorna finns med i den listan. Listan för förorenade sediment är ordnad efter riskklass; 1A, 1B, 1C, 1 och 2 utan inbördes ordning (mer om Länsstyrelsen Västernorrlands prioriteringslista 2021 finner du under rubriken Regionalt program för förorenade områden och Prioriteringslista).

Det är viktigt för oss att arbeta vidare med de förorenade områden som vi är tillsynsmyndighet för och där tunnorna i Sundsvallsbukten är ett av dem. Vi kan i det arbetet använda de verktyg vi har enligt lagstiftningen.

Mer information att läsa om efterbehandlingsarbetet:

Förorenade områden Länk till annan webbplats. (Naturvårdsverkets webbplats)

Vem gör vad - förorenade områden Länk till annan webbplats. (Naturvårdsverkets webbplats)

Västernorrlands län har en omfattande industrihistoria och därmed också många förorenade områden. Totalt har vi pekat ut cirka 2 900 områden som konstaterat eller potentiellt förorenade i länet. För att kunna prioritera vilka områden vi ska arbeta med följer vi de nationella riktlinjer som finns för prioritering. Det innebär i praktiken att det är flera förorenade områden som är högre prioriterade än tunnorna. I den utfällbara boxen Prioriteringslista kan du läsa mer om hur prioriteringen görs och de två listorna som uppdateras årligen, en för förorenade områden på land och en för förorenade sediment.

Totalt finns cirka 200 områden med riskklass 1 (mycket stor risk) och 2 (stor risk) kvar att arbeta med i länet. Av de cirka 200 prioriterade områdena har länsstyrelsen tillsyn enligt miljöbalken över cirka 50 områden. Ett av dessa områden räknar vi som tunnorna med kvicksilverhaltigt avfall. Länsstyrelsen arbetar med att utreda det miljörättsliga ansvaret för att komma vidare i det ärendet. Ett annat exempel som länsstyrelsen har tillsyn över är Östrands massafabrik. Inom industriområdet har de senaste åren omfattade saneringar genomförts och 2,4 ton kvicksilver har sanerats från området. Länsstyrelsen har arbetat aktivt genom tillsyn över detta. I den utfällbara boxen Genomfört arbete hittar du mer information om de förorenade områden som hittills sanerats och genomförda projekt inom området.

Genom åren har det förekommit omfattade utsläpp av bland annat kvicksilver till miljön och Sundsvallsbukten. Länsstyrelsen och staten har arbetat med förorenade områden och bland annat kvicksilverproblematiken under många år. Arbetet syftar till att nå en Giftfri miljö, men som går att läsa i miljömålsuppföljningar har Sverige en lång bit kvar innan målet är uppnått.

Giftfri miljö Länk till annan webbplats. (Naturvårdsverkets webbplats)

Vidare när det gäller kvicksilverutsläpp i Sundsvall finns uppgifter om att mellan 45 och 130 ton kvicksilver historiskt har släppts ut till Sundsvallsbukten via fabrikers avloppsrör. Detta innan det fanns någon miljölagstiftning som reglerade utsläppen. En del av detta har ansamlats i så kallade fiberbankar och fiberrika sediment. Länsstyrelsen har jobbat med projekt kring fiberbankarna och bland annat kartlagt dem tillsammans med SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) samt riskklassat dem. Totalt omfattar fiberbankarna 14 km2 och skulle kunna fylla 23 Globen.

Riksklassning av fiberhaltiga sediment Länk till annan webbplats.

Information om några pågående projekt i Sundsvalls kommun:

Kommunens saneringsarbeten Länk till annan webbplats. (Sundsvalls kommuns webbplats)

Det finns med andra ord många andra källor och förorenade områden med miljögifter och tunnorna är en del i detta. Vi anser att det är viktigt att ha det perspektivet med sig.

Det har saknats vedertagen metodik för hur man kan undersöka tunnor som dumpats i havet. Länsstyrelsens beslut behöver bland annat vara tydliga och möjliga att följa. Det har därför inte varit möjligt att besluta om att genomföra undersökningar utan att ha en plan och ett underlag för detta.

Länsstyrelsens första steg har varit att ta reda på hur undersökningar och miljöriskbedömning av tunnor på havsbotten kan genomföras. Numera har länsstyrelsen ett förslag till undersökningsplan som ett berört bolag har tagit fram.

Länsstyrelsen har i olika omgångar arbetat med att utreda det miljörättsliga ansvaret. Länsstyrelsen har även, i olika omfattning och intensitet, fört en dialog med berörda bolag under processen. Den första ansvarsutredningen fastställdes år 2016 och låg som grund för att rikta krav mot ansvariga bolag gällande framtagande av förslag till ovan nämnda undersökningsplan. Inför nästa steg, att undersöka föroreningssituationen, görs en uppdatering av ansvarsutredningen. I november 2017 kommunicerades ett utkast till reviderad ansvarsutredning med berörda bolag. Bolagen har kommit in med omfattande yttranden och utredningar. De har skilda uppfattningar om hur ansvaret ska bedömas.

Länsstyrelsen avser att slutföra arbetet med att uppdatera, sammanställa och göra en samlad bedömning i syfte att kunna ställa krav på eventuellt ansvariga verksamhetsutövare att undersöka risken med tunnorna.

Målsättningen med undersökningsplanen är att med säkerhet veta hur tunnorna och området kring dem ska undersökas på bästa sätt. Undersökningsplanen ska säkerställa att man får fram data som representerar hela föroreningssituationen för området. Idag vet vi inte om alla tunnor är i samma skick eller om innehållet i samtliga tunnor är likartat. Mäter man direkt, utan en plan först, kan det innebära att vi får resultat som vi inte kan lita på.

Ett av de berörda bolagen har kommit in med underlag till och ett förslag till undersökningsplan. Undersökningsplanen är omfattande och uppdelad i tre steg.

  1. En sammanfattande rapport om det aktuella kunskapsläget, vilket är nödvändigt som grund för att ta fram en undersökningsplan.
  2. En metodik för miljöriskbedömning av tunnor i havsmiljö. Det finns sedan tidigare inte någon vedertagen metod för detta i Sverige.
  3. Undersökningsplanen. Den syftar till att visa hur mätdata kan tas fram för området. Som en förutsättning för detta har även en preliminär bedömning av frisättning av kvicksilver från tunnorna tagits fram.

Det kan innebära en risk för miljön om man tar upp tunnorna direkt. Tunnorna kan gå sönder och risken att man då sprider föroreningar är stor. Det är först efter undersökningar som länsstyrelsen kan bedöma vilka eventuella åtgärder som kan bli aktuella.

Arbetet med förorenade områden sker stegvis och länsstyrelsens bedömning är att undersökningar av föroreningssituationen och en riskbedömning behöver tas fram i det utpekade dumpningsområdet. Lokalisering av hittills ej återfunna tunnor kan behöva genomföras. Efter det går det att bedöma vilka efterbehandlingsåtgärder som är lämpligast att vidta och därefter hur lång tid bäst lämpade åtgärder beräknas ta. Dessutom spelar det roll om ansvarig eller ansvariga verksamhetsutövare utför de åtgärder som krävs eller om de bestrider ansvar och överklagar beslut om förelägganden.

Det kan vi inte sia om i dagsläget.

Länsstyrelsens första steg har varit att ta reda på hur undersökningar och miljöriskbedömning av tunnor på havsbotten kan genomföras. Numera har länsstyrelsen ett förslag till undersökningsplan som ett berört bolag har tagit fram. Underlaget behövs eftersom det hittills inte har funnits några vedertagna metoder eller liknande för en sådan undersökning.

Det är den som har förorenat som är ansvarig för att avhjälpa skadan. Det är viktigt att ställa krav på ansvariga förorenare i de fall ansvariga inte själva tar initiativ till detta. Länsstyrelsen har in sin roll som tillsynsmyndighet möjlighet att ställa krav. Kostnader för efterbehandlingsåtgärder är omfattande i de flesta sådana här ärenden och det är viktigt att vi som myndighet riktar krav mot rätt verksamhetsutövare. Detta kräver rättssäkra utredningar om både ansvaret och vad som är miljömässigt motiverat att kräva.

Länsstyrelsen arbetar nu med att slutföra en uppdaterad miljörättslig ansvarsutredning för att genomföra undersökningar av föroreningssituationen. Ett utkast har tagits fram och kommunicerats med berörda bolag. Samtliga bolag har kommit in med omfattande yttranden. De har skilda uppfattningar om hur ansvaret ska bedömas. Det är en komplex juridisk fråga där länsstyrelsen ska utreda om det finns något eller några ansvariga bolag som kan ställas till svars för att bekosta dels undersökningar och därefter eventuella åtgärder. När ansvaret är fastställt kan länsstyrelsen gå vidare och ställa krav mot ett eller flera ansvariga bolag att genomföra undersökningar enligt undersökningsplanen.

När länsstyrelsen riktat krav mot ett eller flera ansvariga bolag om undersökningar har bolaget/bolagen rätt att överklaga beslutet till mark- och miljödomstolen och därefter till mark- och miljööverdomstolen. En sådan rättsprocess kan ta tid. Under den tiden är det vanligt att efterbehandlingsarbetet står stilla. Om arbetet skulle vara akut, finns möjlighet att vidta rättelse på svarandes bekostnad.

I dagsläget har inte något bolag accepterat ett sådant ansvar.

Om det vid ett förorenat område visar sig att det inte finns något ansvar att utkräva enligt miljölagstiftningen finns ett system att söka statliga medel för avhjälpandeåtgärder (sanering). Det behövs en huvudman som söker och driver ett sådant projekt. Huvudman kan till exempel vara kommunen eller Sveriges Geologiska Undersökning, SGU. Hur detta går till, går att läsa hos Naturvårdsverket:

Kvalitetsmanualen - att söka bidrag Länk till annan webbplats. (Naturvårdsverkets webbplats)

Nej, länsstyrelsen har inget ansvar att undersöka tunnorna. Enligt dåtidens bestämmelser var det tillåtet att dumpa avfall på internationellt vatten. Vid tidpunkten för dumpningen, skedde dumpningen på internationellt vatten. Att bolaget genomförde åtgärderna med myndigheternas godkännande innebär heller ingen förmildrande omständighet gällande verksamhetsutövarens miljörättsliga ansvar.

I den undersökningsplan som har tagits fram föreslås en undersökning genomföras i två steg där det första steget beräknas kosta 13–19 miljoner kronor och det andra steget 10–13 miljoner kronor. Uppskattning av kostnader för eventuella åtgärder finns inte framtaget vad länsstyrelsen känner till.

Kontakt

Enheten för miljöskydd

Telefon växel 0611-34 90 00