Förorenade områden i länet

De allra flesta områden som är eller kan misstänkas vara förorenade har kartlagts av Länsstyrelsen och kommunen. I vår karta över förorenade områden kan du se vilka områden som är misstänkt eller konstaterat förorenade.

Karta över förorenade områden

Använd kartan över förorenade områden (EBH-kartan) för att se var det finns misstänkt eller konstaterat förorenade områden.

Begär utdrag från kartan

Om du vill få ut information om specifika objekt i kartan eller specifika fastigheter kan du begära ett utdrag från Länsstyrelsen.

Det är viktigt att du får med följande uppgifter när du gör en begäran:

  • Fastighetsbeteckning eller ID-nummer
  • Kommun

Observera att det endast är möjligt att få utdrag från kommuner i det egna länet.

Skicka din begäran till vasternorrland@lansstyrelsen.se

Information om förorenade områden från andra aktörer

Det är fler än Länsstyrelsen som har information om förorenade områden. Kontakta i första hand den som är tillsynsmyndighet för området för att få mer information, vilket ofta är kommunen. Om kommunen inte är tillsynsmyndighet kan de oftast hänvisa dig rätt.

Även andra myndigheter kan ha information om förorenade områden, till exempel:

Försvarsmaktenlänk till annan webbplats

Trafikverketlänk till annan webbplats

Sveriges geologiska undersökninglänk till annan webbplats

Tänk på att ett område kan vara förorenat även om myndigheterna saknar uppgifter om området.

WMS-tjänster och nedladdningsbara geodata

Du som behöver tillgång till WMS-tjänster och nedladdningsbara shape-filer för förorenade områden kan använda länsstyrelsernas geodatakatalog.

Regionalt program för förorenade områden

Industrier och andra verksamheter har genom åren orsakat förorenade områden i länet. Länsstyrelsen Västernorrland arbetar med de förorenade områden som är prioriterade regionalt, för att nå det nationella miljömålet giftfri miljö. Arbetet med förorenade områden gynnar människors hälsa och miljön och innebär också att ett stort antal arbetstillfällen skapas för lokala entreprenörer. Västernorrland har hittills mottagit flera hundra miljoner kronor i statliga bidrag för att undersöka och sanera förorenade områden i länet. Därutöver har de bolag som är ansvariga för föroreningar inom industriområden bidragit med betydande privata medel. Efterbehandlingsarbetet innebär att länet får en hög kompetens inom området.

I texterna som följer kan du läsa vårt regionala program för förorenade områden.

Ett förorenat område är en plats som är så förorenad att den kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Förorenade områden kan utgöras av mark, vatten, sediment, byggnader och/eller anläggningar. Vilka risker föroreningar utgör och hur de kan spridas beror till stor del på vilken typ av förorening som finns inom området samt på hur områdets geologiska och hydrogeologiska förutsättningar ser ut.

Geologiska och hydrologiska förhållanden

Västernorrlands län är ett storkuperat landskap med tätt liggande och mjukt rundade bergshöjder, branta älvdalar och en brant kustzon. I länet är den vanligaste moräntypen sandig morän som är uppbyggd av olika bergarter som graniter, gnejser och vulkaniter. I länet finns värdens största landhöjning som på vissa ställen orsakat att vattendrag eroderat ner i älvar med ras och ravinbildning som följd.

Beroende på den kuperade terrängen är grundvattenmagasinen ofta av begränsad storlek. I de mycket markerade dalgångarna i NV-SO-riktning finns dock grusåsar med större grundvattenmagasin. Den extremt stora landhöjningen har haft stor inverkan på landskapet genom svallning och omfördelning av de lösa jordlagren. Sedimentlagren i lägre liggande terräng och vid kusten har genom den kraftiga omfördelningen av jordlagren ofta blivit mäktiga, vilket där lett till större skredkänslighet.

Geografiska förutsättningar och industristruktur

Västernorrland är till landytan Sveriges sjätte största län och har en landareal på cirka 214 kvadratmil varav den största delen, cirka 86 procent är skogsmark. Västernorrland har en 1130 kilometer lång kuststräcka och här finns världens högst belägna kustlinje på Skuleberget med 286 meter över nuvarande havsnivå. Under 2000-talet har folkmängden i Västernorrlands län legat stadigt på drygt 245 000 invånare.

Västernorrlands läns industrihistoriska utveckling har formats genom tillgången på skog, vattenkraft och hamnar. Detta har lett till att etablering av samhällen och industrier i regel skett i älvdalarna eller i mynningsområdena utmed kusten. Det har funnits ett stort antal sågverk i länet. Sågverken kom tillsammans med varven och glasbruken att utgöra länets basnäring under en tid. De flesta av sågverken var av mindre storlek och kom kring förra sekelskiftet och första världskriget att kämpa mot dålig lönsamhet. Flera av sågverkspatronerna kom därför att intressera sig för en satsning på cellulosatillverkning. Mellan 1870 och 1930 uppfördes totalt 30 massafabriker i länet och Västernorrland blev ett centrum för cellulosatillverkning. Både stora älvar och mindre vattendrag har varit avgörande för länets flottningsepok och vattenkraftsutbyggnad. Alla större älvar med biflöden är påverkade av vattenkraften vars elproduktion har bidragit till elintensiva industriers lokalisering i länet. Numera är gamla industriområden längs kusten även intressanta för olika typer av samhällsutveckling som till exempel bostäder och rekreationsområden.

Nationella miljömål

Det övergripande målet för miljöarbetet i Sverige är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.

Utöver generationsmålet finns 16 nationella miljökvalitetsmål varav ett är Giftfri miljö som lyder så här:

”Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna.”

För förorenade områden har målet Giftfri miljö preciserats så här:

”Förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön.”

För att uppnå detta behövs:

  • ett effektivt tillsynsarbete, så att den som är ansvarig för en föroreningsskada också står för avhjälpandet,
  • ett stabilt statligt anslag för att kunna åtgärda de områden där ansvarig saknas eller där ansvarig saknar betalningsförmåga samt
  • teknikutveckling och innovativa åtgärdslösningar för att på sikt åtgärda fler områden med samma ekonomiska insats.

Regionala miljömål

Länsstyrelsen Västernorrland har fastställt det nationella generationsmålet och miljökvalitetsmålen med tillhörande preciseringar att även gälla som regionala mål.

Länsstyrelsen Västernorrland har ett sekretariat för det regionala miljömålsarbetet. Miljömålssamordnaren samordnar arbetet och fungerar som intern kontakt mellan miljömålsledarna och sekretariat och externt med andra myndigheter. Länsstyrelsen har uppdraget att samordna det regionala arbetet för att uppnå miljömålen. Mer information om detta finns på sidan Miljömål.

Miljömål

Länsstyrelsernas ansvar och uppgifter regleras i länsstyrelseinstruktionen. Varje år tar regeringen fram ett regleringsbrev, som styr länsstyrelsens verksamhet och uppdrag. För att genomföra uppdraget finns ett antal verktyg att använda. Det viktigaste verktyget för arbetet med förorenade områden är miljöbalken med tillhörande förordningar.

Prioriteringar

I Västernorrland finns cirka 2 900 potentiellt förorenade områden. Arbetet med att undersöka och åtgärda förorenade områden drivs främst på de platser som återfinns i listan över prioriterade förorenade områden i länet, som hittas under avsnittet Prioriteringslista. Det är områden som efter inventering och fortsatta undersökningar tilldelats riskklass 1 och 2, enligt metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). I nuläget finns cirka 200 förorenade områden i riskklass 1 (mycket stor risk) och riskklass 2 (stor risk).

Arbetssätt

Arbetet med förorenade områden sker stegvis och enligt en process som kallas EBH-processen (Efterbehandlingsprocessen).

Här beskrivs översiktligt processens olika steg.

  1. Identifiering av objektet registreras i den nationella databasen, EBH-stödet, hos länsstyrelserna.
  2. Inventering genomförs genom metoden för inventering av förorenade områden (MIFO). Objektet tilldelas därmed en riskklass utefter vilken risk området kan utgöra för människors hälsa och/eller miljö. Riskklass 1 och 2 innebär mycket stor risk respektive stor risk och objekt som tilldelats dessa riskklasser behöver utredas och undersökas vidare.
  3. Undersökningar och utredningar planeras och utförs i tillräcklig omfattning för att få kunskap om hela området. Historiken för området ligger till grund för hur provtagning ska utföras. Provtagningar kan behöva göras av bland annat mark, grundvatten, ytvatten, sediment och inomhusluft. Undersökningar kan behöva göras i flera steg för att få tillräcklig information inför nästa steg, att bedöma risken med området.
  4. Riskbedömning genomförs med syfte att bedöma risken med området och till vilken nivå risken behöver reduceras för att området ska medföra en acceptabel risk. Resultaten av tidigare undersökningar och utredningar ligger till grund för bedömningen.
  5. Åtgärdsutredning och riskvärdering innebär att identifiera och sålla bland tänkbara åtgärdsalternativ. Jämföra och riskvärdera åtgärdsalternativens för- och nackdelar gällande bland annat hälsa, miljö, teknik, ekonomi, allmänna och enskilda intressen.
  6. Åtgärder kan starta när det lämpligaste åtgärdsalternativet har utkristalliserats och mätbara mål för åtgärden tagits fram. De mätbara målen omsätts i projekteringen till åtgärdskrav för entreprenaden och följs upp av tillsynsmyndigheten.
  7. Bedömning av vem som har ansvar för föroreningarna sker löpande genom hela processen. Beroende på vilken fas man är i och hur tydligt ansvaret är görs en ansvarskoll, ansvarsbedömning eller ansvarsutredning. Ansvarsutredning är den mest omfattande utredningen av de nämnda.
En illustration som visar hur bedömningsprocessen för vem som har ansvar av föroreningarna går till: Identifiering, inventering, undersökningar och utredningar, riskbedömning, åtgärdsutredning och riskvärdering samt åtgärder.

Tillsynsvägledning

Tillsynsvägledning ska bidra till att miljöbalkens mål om en hållbar utveckling nås. Vägledningen syftar till att främja, förstärka och utveckla arbetet med den operativa tillsynen i kommunerna. Det skapar förutsättningar för mer likartade arbetssätt och bedömningar. Länsstyrelsen har ansvaret för tillsynsvägledning på regional nivå och Naturvårdsverket på nationell nivå.

Länsstyrelserna har tagit fram en gemensam miniminivå för tillsynsvägledning avseende förorenade områden. Miniminivån anger vilken tillsynsvägledning kommunerna bör kunna förvänta sig från länsstyrelsen inom en treårsperiod.

Tillsynsvägledning i form av gemensamma nationella checklistor, mallar, vägledningsmaterial och liknande publiceras på ebhportalen.

ebhportalen.selänk till annan webbplats (extern webbplats)

Länsstyrelsen Västernorrland samarbetar med övriga norrlän för att kunna erbjuda tillsynsvägledning och utbildningsinsatser för de sammanlagt 54 kommuner som ingår i de fem nordligaste länen. Föreläsningar och seminarier erbjuds via digitala kanaler och ibland även via fysiska träffar i respektive län. Seminarierna spelas in och finns tillgängliga för kommunerna att ta del av i efterhand.

Länsstyrelsen deltar även varje år vid en träff med länets kommuner.

Tillsyn

Länsstyrelsen har tagit fram de tio högst prioriterade förorenade områden i länet och arbetar aktivt med de flesta av dessa. Länsstyrelsen Västernorrlands strategi för den egeninitierade tillsynen de närmsta åren är att arbeta vidare med de påbörjade tillsynsobjekten för att stegvis komma vidare mot målet att avsluta eventuella efterbehandlingsåtgärder. Länsstyrelsen arbetar även med händelsestyrd tillsyn vid exempelvis exploateringar. Tillsynsarbetet sker delvis i projektform för att bland annat utnyttja varandras styrkor och göra likvärda bedömningar.

Statligt bidrag

Om ingen ansvarig finns för det förorenade området, eller om den ansvarige redan stått för sin del av ansvaret, kan statliga medel sökas för undersökningar och åtgärder. För att få bidrag krävs att det förorenade området är regionalt och nationellt prioriterat, det vill säga tillhör riskklass 1 eller 2. Det krävs även en huvudman som ansvarar för att undersökningar och åtgärder genomförs. En myndighet kan vara huvudman, oftast är det kommunen eller Sveriges Geologiska Undersökning (SGU).

Länsstyrelsen har ekonomiskt och administrativt ansvar för projekten gentemot Naturvårdsverket. Länsstyrelsens roll i bidragsprojekt är även att se till att medlen används på ett miljömässigt och kostnadseffektivt sätt.

Mer information om hur och till vilka undersökningar och åtgärder statligt bidrag kan sökas finns beskrivet i Naturvårdsverkets kvalitetsmanual som är en manual för användning och hantering av bidraget

Avhjälpande av föroreningsskador - Kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till avhjälpande av föroreningsskadorlänk till annan webbplats (publikation på Naturvårdsverkets webbplats)

Bidrag inför bostadsbyggande

Som ett komplement till det statliga bidraget finns det möjlighet att söka statligt bidrag till att åtgärda förorenade områden inför byggande av bostäder. Bidragets syfte är att underlätta bostadsbyggandet på förorenade områden och bidra till ökat bostadsbyggande. Mer information om förutsättningarna för att söka bidraget finns på Naturvårdsverkets webbplats.

Bidrag för sanering av förorenade områden för att bygga bostäder länk till annan webbplats(Naturvårdsverkets webbplats)

Organisation internt

Länsstyrelsen Västernorrland är tillsynsansvarig för ett stort antal förorenade områden i länet. Arbetet med förorenade områden är prioriterat och förankrat hos länsledningen hos Länsstyrelsen Västernorrland. Arbetet bedrivs i arbetsgruppen för förorenade områden.

Prövning

Tillståndspliktiga verksamheter inom både Västernorrlands län och Jämtlands län prövas av antingen Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Västernorrland eller Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt. Länsstyrelsen är remissinstans i de prövningsärenden som rör Västernorrlands län och gruppen för förorenade områden är ofta med i den remissprocessen. Länsstyrelsen har då möjlighet att yttra sig om ett förorenat område kan påverkas av den planerade verksamheten under uppbyggnad, drift och efter det att verksamheten lagts ner. Länsstyrelsen bör också yttra sig om de begränsningar av planerad verksamhet som är nödvändiga och rimliga för att den planerade verksamheten ska vara tillåtlig ur miljösynpunkt och med hänsyn till människors hälsa.

Fysisk planering

Förorenade områden spelar en stor roll vid nyttjande av mark och fortsatt samhällsutveckling. I Västernorrland har detta aktualiserats i och med exploatering för bostäder av centralt belägna hamnområden i bland annat Sundsvall, Örnsköldsvik och Härnösand. En annan typ av exploatering som påverkas av förorenade områden är de väg- och järnvägssatsningar som pågår i länet. Arbetsgruppen för förorenade områden yttrar sig internt inom länsstyrelsen över ett stort antal planer varje år, där hänsyn behöver tas till förorenade områden.

Miljöövervakning

Västernorrland har i flera år fått anslag från Havs- och vattenmyndigheten för att följa upp den påverkansanalys som har utförts inom vattenförvaltningen. Förorenade områden har varit en del av påverkananalysen och gett information om potentiella områden, som sedan har bekräftats med miljöprovtagning. Arbetet har både bekräftat och hittat nya förorenade områden.

Samverkan externt

Många olika aktörer jobbar med och är berörda av arbetet med att undersöka och vid behov åtgärda förorenade områden; länsstyrelsen, kommunerna, verksamhetsutövare, Statens geotekniska institut (SGI) och Sveriges geologiska undersökning (SGU). Alla länsstyrelser träffas med några års intervall för utbyte av erfarenheter inom förorenade områden. Regionala träffar för de sex nordligaste länen arrangeras ungefär vartannat år. En träff mellan länsstyrelsen och länets kommuner arrangeras årligen.

Kommuner

I Västernorrlands län finns sju kommuner. Kommunerna är tillsynsmyndighet för ett stort antal förorenade områden i länet. Flera kommuner i länet agerar huvudmän för efterbehandlingsarbetet vid olika större eller mindre förorenade områden med statligt bidrag. Kommunerna kan även ha en roll som tillsynsmyndighet vid de statliga objekten.

Juristsamverkan

Länsstyrelsen Västernorrland deltar i en nationell juristsamverkansgrupp för utveckling av efterbehandlingsjuridiska frågor. Juristsamverkansgruppen har regelbundna träffar och tar varje år fram vägledningsmaterial som tillgängliggörs för länsstyrelsens jurister och miljöhandläggare bland annat på EBH-portalen. Vägledningsmaterialet vidareförmedlas även till kommunernas miljöhandläggare.

Vägledning från juristsamverkansgruppen länk till annan webbplats(länk till webbplatsen ebhportalen.se)

Nätverket Renare Mark

Renare Mark är ett nätverk som syftar till att vara ett forum för att främja utvecklingen inom efterbehandling av föroreningar i mark och vatten. Målet är att skapa en ökad kontakt mellan olika grupper i samhället som berörs av problematiken. De driver aktuella frågor och samarbetar med nordiska och europeiska nätverk i seminarier, konferenser och workshops i syfte att främja utvecklingen inom efterbehandling. Länsstyrelsen Västernorrland är medlem i Renare Mark och deltar i nationella och regionala träffar.

Nätverket Renare Mark länk till annan webbplats(extern webbplats)

Digitala kanaler

För att informera allmänheten, media och andra externa används länsstyrelsens instagramkonto, lst_vasternorrland. Där finns allmän information om förorenade områden och vad som händer i länet.

@lst_vasternorrland länk till annan webbplats(Länsstyrelsen Västernorrland på Instagram)

Referensgrupper

Länsstyrelsen Västernorrland deltar även i referensgrupper i olika forskningsprojekt för att kunna ta del av och vara delaktig i den forskning som utförs både inom och utanför länet.

Länsstyrelserna har en gemensam databas över potentiellt förorenade områden i Sverige, det så kallade EBH-stödet. I EBH-stödet lagras information om utförda inventeringar, undersökningar och åtgärder. EBH-stödet används för att bevara information om till exempel vilka verksamheter som har funnits och finns kvar på platsen, vilka miljötekniska markundersökningar som har gjorts och slutrapporter på vilka åtgärder som har utförts.

I takt med att kommunerna inventerar nedlagda och pågående verksamheter tillsammans med alla externt initierade undersökningar och saneringsinsatser som pågår i länet, höjs även kraven på ett uppdaterat EBH-stöd. Kommunerna skickar löpande saneringsanmälningar, markundersökningar och slutrapporter av åtgärder till länsstyrelsen för att EBH-databasen ska uppdateras. Kommunerna skickar även in ”nya” förorenade områden för registrering, vilket görs i de fall det finns en verksamhet som kan kopplas till föroreningen. Så länge kommunerna inte har tillgång till databasen innebär ansvaret att ajourhålla databasen en stor arbetsinsats för länsstyrelsen.

Så jobbar vi med EBH-stödet i Västernorrlands län

När vi får kännedom om genomförda undersökningar eller vidtagna efterbehandlingsåtgärder läggs informationen löpande in i EBH-stödet. För att kvalitetssäkra informationen görs ett årligt utskick till kommunerna som granskar och kompletterar den information som finns i EBH-stödet. Insatsen varierar mellan kommunerna och från år till år. Kvaliteten i EBH-stödet höjs för varje insats och för varje år.

Alla potentiellt förorenade områden finns inte i EBH-stödet. Det kan fortfarande finnas områden som vi inte känner till och som inte finns i EBH-stödet. Det finns även andra myndigheter som till exempel Trafikverket och Försvarsmakten som har sina potentiellt förorenade områden i egna system.

Det finns olika anledningar till att någon vill ha information om vad som finns i EBH-stödet. Det kan vara en person som ska köpa en fastighet, en konsult som ska göra en utredning eller en fastighetsmäklare som vill kolla upp en fastighet. Enklast är att personen skickar mejl till Länsstyrelsens gemensamma resursbrevlåda för frågor om förorenade områden. Då gör länsstyrelsen en sökning i databasen och får fram information som vi sedan kan skicka tillbaka.

EBH-stödet används som planeringsunderlag och internt inom länsstyrelsen när ärenden inom detalj- och översiktsplaner, exploatering eller vattenverksamhet handläggs.

En blomstrande industrihistoria i länet har gett upphov till utveckling men även en hel del miljöskulder.

Det finns idag cirka 2 900 potentiellt förorenade områden i EBH-stödet, av dem är det 900 områden som det har jobbats med på något sätt av någon aktör. Av de totalt 2 900 områdena är 225 åtgärdade helt eller delvis och av dessa är det 35 som har varit prioriterade, det vill säga de med störst risk (riskklass 1 och 2). Cirka 200 prioriterade områden är kvar att arbeta med framöver.

Inventering

Den statligt finansierade inventeringen av länets nedlagda förorenade områden är avslutad, men fortfarande är många områden ännu inte inventerade. Inventering av pågående verksamheter drivs via tillsynen av tillsynsmyndigheten för verksamheten (länsstyrelse eller kommun). Andra aktörer som exempelvis Försvarsmakten eller Trafikverket har arbetat med sina respektive ansvarsområden.

Länsstyrelsens inventeringsarbete pågick mellan 1999 och 2013 enligt den metodik som Naturvårdsverket tagit fram för inventering (MIFO). Länsstyrelsen har prioriterat inventering av områden där omfattande verksamhet har bedrivits och där sannolikt även de största problemen finns. I länet finns ett stort antal områden med risk- eller branschklass 1 och 2.

Utifrån branschlistan prioriterades branscher för inventering. Listan bygger på ”Branschkartläggningen” som ursprungligen gjordes av Naturvårdsverket tillsammans med länsstyrelserna 1995 och listan har uppdaterats flera gånger då ny kunskap tillkommit. Det är en gruppriskklassning som baseras på generella bedömningar utifrån den verksamhet som funnits på platsen. Den senast uppdaterade listan från 2020 finns hos Naturvårdsverket.

Branschlistan förorenade områden 2020länk till annan webbplats (publikation på Naturvårdsverkets webbplats)

Vid inventering söks information via arkivstudier, intervjuer med tidigare anställda, fotografier, kartor och platsbesök. Insamlade uppgifter sammanställs sedan i EBH-stödet där varje inventerat område riskklassas (1–4, där 1 är mest prioriterat). Klassningen av ett förorenat område bygger på en samlad bedömning av sannolikheten att området kan ge upphov till oönskade effekter på miljön och människors hälsa. Inventeringsarbetet har gett en betydande och bred kunskap om länets industrihistoria och har varit utgångspunkt för en stor del av det EBH-arbete som genomförs i länet.

Utredningar

De områden som prioriterats efter riskklassning undersöks vidare genom översiktliga miljötekniska undersökningar. Därefter avgörs om utredningen tyder på ett åtgärdsbehov eller om risken bedöms som liten och området kan lämnas utan åtgärd. I vissa fall kan bedömningen utmynna i att för nuvarande markanvändning finns ingen risk. Men om markanvändningen ändras kan det finnas behov av utredningar och åtgärder.

Om en utredning visar på en risk utreds området mer i detalj för att veta bättre vilka åtgärder som behövs. Arbetet sker lämpligen i samverkan med tillsynsmyndigheten som bör vara med i arbetet för att ställa krav på försiktighetsmått för att undvika spridning eller exponering i samband med provtagningar.

Provtagning kan behöva ske i jord, grundvatten, ytvatten, sediment, inomhusluft och byggnadsmaterial. Proverna skickas till godkända laboratorier där analyserna utförs. Resultatet från analyserna, tillsammans med annan information om området, används sedan för att bedöma föroreningssituationen på platsen. Allt sammanställs i en rapport, där riskerna för föroreningarna på området sammanfattas.

Med statliga utredningsmedel har under årens lopp flertalet projekt drivits med kommunerna och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) som huvudmän. Flera av projekten är gamla sågverk med en föroreningsproblematik som i huvudsak består av dioxin men andra vanliga föroreningar är PAHer och metaller. Fiberhaltiga sediment utanför Svanö och Hallstanäs i Kramfors kommun har utretts i huvudstudier med statligt bidrag med SGU som huvudman. Många områden har även utretts med privata medel.

Åtgärder

Länsstyrelsen har arbetat med statliga efterbehandlingsprojekt i många år, här nedan följer de objekt som hittills åtgärdats helt eller delvis med statliga medel:

  • Ankarsvik före detta sågverk, Sundsvalls kommun
  • Fagervik före detta sulfitfabrik, Timrå kommun
  • Forsmo före detta impregnering, Sollefteå kommun
  • Helgum före detta impregnering, Sollefteå kommun
  • Hjälta före detta impregnering, Sollefteå kommun
  • Karlsvik före detta sågverk, Sundsvalls kommun
  • Kramfors före detta sulfitfabrik deponi, Kramfors kommun
  • Köpmanholmen industriområde, Örnsköldsviks kommun
  • Marieberg före detta sågverk, Kramfors kommun
  • Nacksta oljeförorening, Sundsvalls kommun
  • Skräddaren, PAH-förorening, Sundsvalls kommun (bostadsbidraget)
  • Svanö före detta sulfitfabrik, Kramfors kommun
  • Svartvik före detta industriområde, norra delen, Sundsvalls kommun
  • Söråkers udde, före detta kisaskedeponi, Timrå kommun
  • Viskan före detta sågverk, Sundsvalls kommun

Åtgärdade förorenade områden med statlig finansiering i Västernorrlands län 2002-2019PDF

Förutom ovan nämnda områden har drygt 200 områden blivit åtgärdade i länet med privata medel.

Genomförda projekt

Länsstyrelserna har varje år möjlighet att söka pengar för särskilda tillsynsprojekt. Under åren har det även funnits andra pengar att söka för särskilda insatser. Nedan beskrivs några av de projekt som drivits av Länsstyrelsen Västernorrland.

Fiberbanksprojektet

Avfall från tidigare pappers- och massaindustrier har gett upphov till förorenade fiberhaltiga sediment. 2009 beviljades Länsstyrelsen Västernorrland medel för att utveckla en metod för kartläggning av fiberhaltiga sediment. Projektet genomfördes 2010 och 2011 i samarbete med Sveriges geologiska undersökning (SGU) som även genomfört hydroakustiska mätningar och sedimentprovtagning. Projektet har förutom en metodutveckling resulterat i en översiktlig kartläggning av fiberhaltiga sediment längs Västernorrlands kust. Kartläggningen omfattade klassning av sedimenten (fiberbankar respektive fiberrika sediment), karakterisering av sedimenten samt kemiska analyser från minst en punkt per lokal som klassats som fiberbank. Länsstyrelsens kartläggning visar att halterna av både ett stort antal organiska miljögifter och tungmetaller är alarmerande höga i de fiberhaltiga sedimenten längs bottenhavskusten och många gånger högst i ytsedimenten, vilket utmanar bilden av att halterna skulle sjunka över tid.

Kartläggning av fiberhaltiga sediment längs Västernorrlands kust länk till annan webbplats(rapport på myndigheten Sveriges geologiska undersöknings webbplats)

Riskklassning av fiberhaltiga sediment

För att länsstyrelserna och kommunerna ska kunna prioritera mellan de olika fiberhaltiga sedimenten behövdes en metodik liknande den metodik som finns för inventering av förorenade områden på land. 2015 sökte Länsstyrelsen Västernorrland pengar för att utveckla en sådan riskklassningsmetod samt för att genomföra riskklassning av Västernorrland läns fiberhaltiga sediment. Efter att projektet var genomfört fanns en metod för att riskklassa fiberbankar och fiberrika sediment samt en prioritering av vilka fiberområden i länet som har störst behov av åtgärder.

Riskklassning av fiberhaltiga sediment (rapport av Länsstyrelsen Västernorrland)

Allvarlig miljöskada

2016 slutfördes ett tillsynsprojekt där syftet var att utreda vilket vägledande material som finns och vilka förutsättningar som krävs för att en miljöskada ska kunna betraktas som en allvarlig miljöskada enligt 10 kap miljöbalken. Vidare var syftet att utreda hur tillsynsmyndigheter kan agera samt vilka utredningar och åtgärder som kan anses vara skäliga om en skada är att betrakta som en allvarlig miljöskada. Inom projektet ingick även att arbeta med ett fallexempel i syfte att utgöra ett stöd i länsstyrelsens operativa tillsyn enligt miljöbalken. Resultaten från projektet skulle även kunna användas som inledande vägledning av andra tillsynsmyndigheter.

Allvarlig miljöskada - redovisning av tillsynsprojekt (rapport av Länsstyrelsen Västernorrland)

Länsstyrelsen anser att behovet av undersökningar och åtgärder av förorenade områden är mycket stort inom länet. Arbetet med att undersöka och åtgärda förorenade områden drivs på de områden som återfinns i listan över prioriterade objekt i länet, se avsnittet Prioriteringslista nedan. Det är platser som i inventeringen har tilldelats riskklass 1 eller 2. Hur de prioriterade områdena tas fram framgår av avsnittet Strategier. Prioriteringarna kan komma att ändras allt eftersom verksamheterna utvecklas/avvecklas eller om nya uppgifter framkommer i arbetet med bland annat vattenförvaltning, undersökningar och pågående projekt. Projekten drivs dels genom tillsynsarbete med helt eller delvis privat finansiering, dels genom statliga bidrag från Naturvårdsverket.

Länsstyrelsen avser fortsätta stötta kommunerna i deras inventeringsarbete och det kommer fortsatt vara ett stort arbete att ajourhålla EBH-stödet. Även Länsstyrelsen Västernorrlands samarbete med övriga norrlän med gemensam tillsynsvägledning och utbildningsinsatser för de sammanlagt 54 kommuner som ingår i de fem nordligaste länen fortsätter.

Prioriterade förorenade områden

Nedan presenteras länets tio mest prioriterade förorenade områden:

  1. Alby kloratindustri i Ånge kommun har varit verksam sedan år 1900. Från 2007 och framåt har ett flertal undersökningar av mark, grundvatten, sediment, ytvatten och fisk utförts. Det finns förekomst av bland annat krom, bly, dioxin och klorat i mark och grundvatten som bedöms härstamma från spill/läckage från hantering av elektrolyt samt utfyllnader inom området. Arbete med att sammanställa genomförda undersökningar pågår och under 2021 kommer en miljö- och hälsoriskbedömning för området redovisas till länsstyrelsen.
  2. Nyhamns före detta industriområde i Sundsvall har sedan början av 1900-talet inrymt industriell verksamhet i form av sulfitmassafabrik, kemisk-teknisk fabrik, containertvätt med mera. Området är cirka 13 hektar stort och ligger söder om Sundsvall vid Ljungans mynningsområde. Landremsan närmast kusten var ursprungligen mycket smal men har under åren successivt byggts ut med fyllnadsmassor. Föroreningar inom området är bland annat arsenik, tungmetaller, PAH, dioxin och PCB. Området är inhägnat på grund av ytligt förekommande föroreningar men även på grund av att förfallna fabriksbyggnader finns kvar på industriområdet. Förberedande åtgärder inför saneringsåtgärder har startats upp under 2020 och saneringsprojektet beräknas pågå under fyra år. Projektet drivs med statligt bidrag och med medel från ansvarigt bolag.
  3. Sundsvall-Timrå flygplats är belägen på ett område vid Indalsälvens utlopp omgivet av vatten och invigdes 1944. Två områden har använts som brandövningsplatser, en äldre som togs i bruk 1970 och en nyare som använts sedan 1997 vilken också fortfarande är verksam. Mark, yt- och grundvatten är förorenat med PFAS som tidigare ingick i släckskum. Omfattande utredningar har gjorts på området och arbete med att ta fram mätbara åtgärdsmål pågår. I nästa steg startar åtgärdsarbetet.
  4. Essvik massa- och pappersindustri uppfördes år 1900 och var Sundsvallsområdets första sulfitmassafabrik. Sulfitmassafabriken pågick fram till 1967. Klorblekning har använts som blekmetod och det har senare framställts svaveldioxid på området. Stora mängder fyllnadsmaterial återfinns på området och föroreningar som påträffats är bland annat metaller och arsenik. I vattenområdet utanför fabrikens utlopp finns en fiberbank och fiberrika sediment. Undersökningar har genomförts och nästa steg innan åtgärder kan vidtas är att utreda vem som är ansvarig för föroreningarna inom området.
  5. Domsjö Fabriker AB Sulfitfabriken på området startades 1903, i början av 1920-talet försågs fabriken med ett blekeri. 1935 byggdes en kloralkalifabrik med syfte att förse blekeriet med klor, hypoklorit och alkali. Undersökningar är utförda och slutgiltig riskbedömning godkändes 2016. Undersökningar inför åtgärdsutredningen har i princip avslutats. Det som återstår och pågår är ett pilotförsök med innovativa åtgärdsmetoder för grundvattenrening genom barriärteknik. Nästa steg är att genomföra åtgärdsutredningen.
  6. Kubal vid Sundsvallsbukten söder om Sundsvall är Sveriges enda tillverkare av primäraluminium. Verksamheten startade 1941 med framställning av råvaran aluminiumoxid och 1942 startades det första smältverket för framställning av primäraluminium. Huvudsakliga föroreningar på området är PAH, cyanider, oljeprodukter och metaller, framförallt kvicksilver. Miljöteknisk markundersökning är genomförd och en provtagningsplan för fortsatt detaljerad markundersökning är framtagen. Nästa steg är fortsatt undersökning och utredning enligt länsstyrelsens tidigare beslut.
  7. Köpmanholmens sågverk startade 1864 och pågick fram till 1977. Idag är närområdet till sågen ett välbesökt utflyktsmål med natur och kulturhistoriska värden. Provtagningar av jord och sediment har bekräftat att impregnering av virket har bedrivits vid sågverket. Föroreningar som finns inom området är huvudsakligen dioxin, metaller och PAH. Utredning om föroreningssituationen i området har pågått under 2020. Denna utredning kommer visa på en övergripande bild av föroreningssituationen i området. Nästa steg kan vara att i hela eller någon del av området eventuellt gå vidare med ytterligare utredningar och förslag på åtgärder. Omfattningen på detta kommer bero på vad pågående undersökning visar.
  8. Stockvik nedre strax söder om centrala Sundsvall har inrymt flera olika kemiska verksamheter sedan 1940-talet. Under en lång verksamhetstid har både farliga kemikalier och tungmetallinnehållande ämnen hanterats inom området. Huvudsaklig förorening är kvicksilver men även dioxiner och krom har hittats. En del undersökningar och statusrapporter är genomförda. Delar av området har även sanerats, dock kvarstår utredning och eventuella åtgärder av resterande föroreningssituation inom området. Länsstyrelsen planerar inte att genomföra egeninitierad tillsyn det kommande året.
  9. Härnösands grafit AB (Hagraf) startades 1969 och lades ned på 90-talet. Verksamheten har hanterat råvaror och avfallsprodukter, petroleumkoks, beck och stoftrester som innehåller stora mängder PAH och tungmetaller. PCB och dioxin kan även finnas på området. Byggnaderna sanerades vid nedläggningen men marken och två deponier inom området är inte sanerade. Föroreningsmängden i mark är troligen mycket stor men även i närliggande sediment och grundvatten. Vissa mindre undersökningar och åtgärder har genomförts av nuvarande pågående verksamhet. Länsstyrelsen planerar inte att genomföra egeninitierad tillsyn det kommande året.
  10. Skönviks sågverk uppfördes 1861 och drevs fram till 1951. Före det fanns här lastageplats och glasbruk sedan början av 1800-talet. Under 1970-talet fanns små verkstäder inom området och idag nyttjar olika småföretag de gamla industribyggnaderna. Föroreningar inom området är bland annat dioxin, arsenik, metaller och PAH. Nu pågår utredning om vilka åtgärder som behöver genomföras i området för att minska riskerna, med de föroreningar som förekommer, för människor och miljön. Utredningarna beräknas vara klart hösten 2021.

Exempel på andra förorenade områden som länsstyrelsen arbetar med

Östrand massafabrik i Timrå har tillverkat pappersmassa i över 80 år. Under 1946–1983 drevs även en klor-alkalifabrik för tillverkning av blekkemikalier till pappersmassan och verksamheten gav upphov till omfattande föroreningsproblematik av kvicksilver, andra metaller, PAH och hexaklorbensen både på land och i vatten. Utanför fabriken finns stora fiberbankar och fiberrika sediment. Inom fabriksområdet finns deponiområden. Fabriken har byggts ut ett flertal gånger genom åren. Under 2014 genomfördes heltäckande översiktliga undersökningar. Under 2015–2018 genomfördes stora om- och nybyggnationer på ett flertal platser inom fabriksområdet i syfte att utöka produktionen av pappersmassa från 660 000 ton till 1 100 000 ton per år vilket gör anläggningen till den största produktionslinjen för blekt barrsulfatmassa i världen. Inför byggnationerna genomfördes flera markundersökningar, statusrapport och ett tiotal saneringar som sammanlagt innebar att 2,7 ton kvicksilver har avlägsnats från fabriksområdet. Efterbehandling av en del delområden är inte slutförda och länsstyrelsen har begärt in en plan för när det ska genomföras.

Stockvik övre anlades under första halvan av 1940-talet för tillverkning av syntetiskt gummi, verksamheten lades dock ner samma år. Från 1960-talet till 1980-talet tillverkades Panogen, ett preparat för betning av utsäde med kvicksilver som aktiv substans. Från 1970-talet och 20 år framåt tillverkades olika pesticider och kemikalier till pappers- och massaindustrin. Aminer har tillverkats på området sedan 1960-talet och är idag den huvudsakliga produktionen. Bolaget har tagit fram en plan för arbete med att utreda föroreningssituationen inom industriområdet och övergripande miljötekniska undersökningar har genomförts. De visar bland annat på förekomst av semivolatila organiska föroreningar, metaller, bensen, tri/tetrakloretylen och dinoseb. Kompletterande ytvattensprovtagningar har genomförts. Bedömning av resultatet och sammanställning i en spridningsutredning där även den konceptuella modellen kommer att ses över ska redovisas till länsstyrelsen under kvartal 1, 2021.

Järved strand är ett område i Örnsköldsvik där det bedrivits olika typer av industriell verksamhet sedan slutet på 1800-talet. Det första sågverket uppfördes 1865, därefter har det även funnits en barktrumma och kättingimpregnering på området. Området har även använts till verkstadsarbete, muddringsverksamhet samt uppställningsplats för muddringsutrustning, båtar och pråmar. Området är förorenat av främst PAH och alifater. I nuläget finns en exploatör som har för avsikt att genomföra avhjälpandeåtgärder inför bostadsbyggande på området. Anmälan om sanering behandlas just nu av länsstyrelsen.

Tunnor med kvicksilverhaltigt avfall dumpades under 1950- och 1960-talet i havet och Sundsvallsbukten. De cirka 23 000 tunnorna innehåller bland annat kvicksilverhaltig katalysatormassa. Avfallet kom från tillverkning av polyvinylklorid vid Stockviksverken. 3 606 tunnor har återfunnits inom och strax väster om det s.k. dumpningsområdet sydost om Åstön. En undersökning enligt MIFO fas 2 är genomförd, en undersökningsplan för fortsatt undersökning och riskbedömning är framtagen och en ansvarsutredning pågår.

Nyviks sågverk byggdes 1867 och verksamhet drevs fram till 1939. Under en tid behandlades virket vid sågen genom doppning i kar med pentaklorfenol. Den industriella verksamheten på området har även innefattat husfabrik, korvskinnsfabrik och kol har framställts på området. Området är förorenat med dioxin och tungmetaller. Åtgärdsförberedelser pågår, kommunen är huvudman och har sökt statliga åtgärdsmedel för 2021–2022.

Genom inventering av förorenade områden har ett stort antal områden i länet bedömts tillhöra riskklass 1 (mycket stor risk) och riskklass 2 (stor risk) enligt metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Dessa områden utgör prioriterade misstänkt förorenade områden som är viktiga att jobba vidare med. En lista med dessa prioriterade områden uppdateras varje år och är ett arbetsverktyg för länsstyrelsen och kommunerna för att kunna prioritera och arbeta med de förorenade områden som utgör störst risk. I listan sker ständigt förändringar när ny information tillkommer, till exempel genom undersökningar eller åtgärder, vilka kan medföra att riskerna för ett förorenat område kan komma att bedömas annorlunda.

Utöver prioritering utifrån riskklass har tio områden som i dagsläget uppskattats ha störst risk med avseende på föroreningar rangordnats från 1 till 10. Resterande objekt i riskklass 1 respektive riskklass 2 är utan inbördes ordning.

Länsstyrelsen Västernorrlands prioriteringslista 2021 för potentiellt förorenade områdenPDF

I Västernorrland har vi valt att ha en separat lista som omfattar förorenade sediment. Orsaken till detta är att det i dagsläget inte finns ett bra sätt att jämföra och prioritera mellan förorenade områden på land och förorenade sedimentområden. Under 2019 riskklassade Länsstyrelsen ett stort antal fiberhaltiga sediment enligt en metodik för riskklassning av fiberhaltiga sediment. Arbetet med att undersöka och åtgärda sediment har inte kommit lika långt som för förorenade områden på land. Nationellt pågår arbete med att ta fram riktlinjer för detta arbetsområde. Listan för förorenade sediment är ordnad efter riskklass; 1A, 1B, 1C, 1 och 2 utan inbördes ordning.

Länsstyrelsen Västernorrlands prioriteringslista 2021 för förorenade sedimentPDF

Kontakt

Enheten för miljöskydd

Telefon växel 0611-34 90 00