Grön infrastruktur

Den biologiska mångfalden minskar i Sverige. För att vända den negativa trenden och skapa långsiktigt hållbara landskap behöver vi arbeta med grön infrastruktur.

Vad är grön infrastruktur?

Länsstyrelsens arbete med grön infrastruktur innebär att involvera alla aktörer i landskapet i ett arbetssätt där vi tillsammans planerar för långsiktigt hållbara landskap. Sådana landskap ger positiva ekologiska, ekonomiska och sociala effekter och är en förutsättning för hållbar utveckling. Grön infrastruktur handlar om att lyfta blicken och se helheten.

Precis som vi människor behöver växter och djur livsutrymmen av tillräcklig yta och kvalitet för att må bra. För att finnas kvar på lång sikt behöver de också möjlighet till spridning i landskapet. Detta är avgörande för att den biologiska mångfalden ska bevaras. Det är också grunden för att vi människor ska fortsätta få alla de nyttor som naturen ger oss, även kallade ekosystemtjänster. Begreppet grön infrastruktur förklarar att naturen hänger ihop genom ekologiska processer i hela landskapet.

Grön infrastruktur, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Vad gör Länsstyrelsen?

Länsstyrelsen utvecklar, samordnar och genomför regionala handlingsplaner för grön infrastruktur. Det är ett löpande arbete som involverar flera aktörer i samhället, som till exempel markägare, myndigheter, kommuner och föreningsliv. Vårt arbete ska präglas av delaktighet, långsiktighet och en helhetssyn på landskapet.

Därför behövs grön infrastruktur

Det svenska landskapet har blivit alltmer likformigt. Vidsträckta och likformiga skogsområden och åkermarker har ersatt äldre tiders mer variationsrika landskap. Denna utveckling har gjort att många arters livsmiljö har blivit förstörd eller minskat betydligt i storlek, vilket i sin tur leder till att den biologiska mångfalden minskar. 

En fungerande grön infrastruktur ökar också motståndskraften mot negativa förändringar, exempelvis klimatförändringar. 

Fortfarande finns områden i landskapet med hög biologisk mångfald och viktiga ekosystemtjänster. Med arbetet inom grön infrastruktur vill vi knyta samman dessa viktiga områden för att lyckas vända den negativa trenden.

Hur skapas en grön infrastruktur?

Grön infrastruktur bygger på att den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster prioriteras och integreras i den fysiska planeringen, och i den lokala och regionala utvecklingen. När landskapets värden har identifierats och preciserats går det att med rätt kunskap se hur områdena påverkar varandra och utifrån det se vilka behov och möjligheter som finns.

Utifrån sådana underlag blir det lättare att prioritera rätt och planera effektivt. För att detta arbete ska bli framgångsrikt krävs långsiktigt samordnade insatser från hela samhället. En viktig förutsättning för framgång är olika offentliga styrmedel och funktionella planeringsunderlag.

Goda exempel och vägledning

Här följer några goda exempel, dels från länet dels från några andra områden i Sverige. Vägledning och informationsmaterial för vidareförmedlare finns hos Naturvårdsverket.

Området runt Jämtkrogen kring E14 mellan Jämtland och Västernorrland, är ett väldigt artrikt område. Där har närmare 30 arter knutna till olika åtgärdsprogram för hotade arter påträffats inom en kvadratmil. Här pågår ett samarbete över såväl läns- som organisationsgränser för att tillsammans göra bästa möjliga nytta med de naturvårdande insatser som görs för de hotade arterna.

Gräsmarksarter - en hotad artgrupp

Dagfjärilar är en grupp insekter som minskat kraftigt i Sverige. Främst på grund av att deras värdväxter, det vill säga de örter fjärilarna är beroende av för att hitta föda och föröka sig, har minskat i takt med effektiviseringen av jordbruket. Förr fanns många ängar och våtslåttermarker som slogs efter blomningen. Nu för tiden sker slåtter tidigare, innan blommorna fröat av sig och höet plastas in i balar istället för att hässjas.

Kalkrika marker, som i området kring Jämtkrogen, hyser ofta en stor örtrikedom, något som lockar till sig särskilt kräsna och därför mer sällsynta eller hotade fjärilsarter. Här finns viktiga förekomster av ett par av Sveriges mest hotade fjärilsarter.

Precis som på många andra ställen hävdas gräsmarker på traditionellt vis enbart i mycket begränsad utsträckning i området. Denna brist på hävdade miljöer har gjort att fjärilarna ofta återfinns längs vägrenarna i området, många alldeles vid europavägen. Vägrenarna är soliga, öppna och varma och har ofta gott om blommande växter.

Åtgärdsprogram för hotade arter kring E14

Länsstyrelserna arbetar med många olika åtgärdsprogram för hotade arter. Då många hotade arter finns i området kring E14, har flertalet olika insatser genomförts här över tid. I syfte att göra bästa möjliga nytta för de hotade arterna i området, pågår sedan några år tillbaka ett samarbete mellan Länsstyrelsen Västernorrland, Länsstyrelsen Jämtland och SCA. Ett samarbete som även kraftledningsägare i området samt Trafikverket anslutit till.

Utgångspunkten var att ta ett helhetsgrepp på detta artrika område kring E14. Och utifrån ett landskapstänk bättre samordna de naturvårdande åtgärder som görs av de olika aktörerna för få rätt åtgärd på rätt plats.

Samverkan på landskapsnivå

En viktig insats för att gynna fjärilarna i landskapet är att anpassa skötseln av vägkanter. De behöver slås så pass ofta att det inte hinner komma upp buskar men också att slåttern sker i rätt tid på sommaren. Slås det för tidigt har växterna inte hunnit blomma och slås det för sent gynnas gräsarter. SCA har anpassat skötseln av sina skogsbilvägar i området och Trafikverket, som också knutits till projektet, anpassar sin skötsel längs E14.

För att gynna fjärilen trolldruvemätare har SCA med huggningar skapat små luckor i skogen och huggit upp längs stigar. På så vis skapas korridorer av sol och värme till gagn för fjärilarna.

Insatser för att gynna sälg görs också. Sälg är en bristvara i landskapet och en viktig nektar-och pollenkälla på våren för många insekter, inte minst violett guldvinge som flyger tidigt när få arter blommar.

Länsstyrelserna arbetar mycket med inventeringar av fjärilarna och dess värdväxter som ormrot, trolldruva och sälg. Dessa kartläggningar ligger till grund för vilka åtgärder som behöver genomföras och var. I skyddade områden (främst naturreservat) genomförs slåtter och bete av ängs- och betesmarker samt myrslåtter på rikkärr. Länsstyrelsen betalar också ut stöd till en del brukare med betesmarker i området.

Kraftledningsgator är precis som vägkanter miljöer som hålls öppna och utsätts för störningar. Även de har alltså blivit möjliga tillflyktsmiljöer för en del fjärilsarter. Svenska kraftnät har därför också på senare tid knutits till projektet, i förhoppningen att de ska kunna förändra och förbättra sina skötselåtgärder längs kraftledningsgatorna.

Länsstyrelsens inventeringar av trolldruvemätare i fjärilslandskapet visar på att insatserna gett resultat - fjärilen har ökat i antal. Troligen har många andra arter också gynnats. Arbetet går vidare med att knyta till sig fler aktörer.

Kontakt

Kristin Lindström

Naturvårdshandläggare

Dela sidan:

Landshövding

Carin Jämtin

Besöksadress

Nybrogatan 15 och Pumpbacksgatan 19

Postadress

871 86 Härnösand

Organisationsnummer

202100-2445

Följ oss