Storkälen - kalkrik gransumpskog med rara växter

Storkälen är ett kalkpåverkat sumpskogsområde med ostörd hydrologi. Skogen ger ett tätt och vildvuxet intryck med många stående och omkullfallna döda träd. Floran är artrik med flera mer sällsynta arter.

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara en mycket artrik och variationsrik gransumpskog samt att ge möjlighet till naturupplevelse för allmänheten.

Reservatet är av regeringen antaget som Natura 2000-område enligt art- och habitatdirektivet. Det har bland annat köpts in med pengar från EU:s Lifefonder.

Kalkrikt

Området sluttar svagt i nord-ostlig riktning ner mot Långån och Åmyran. Sluttningen består av en kalkrik sandig-moig morän.  Kalken har transporterats hit ifrån den jämtländska kambrosiluren i samband med inlandsisens avsmältning.

Många livsmiljöer

Sumpskogen innehåller mängder av små livsmiljöer. Här finns till exempel rotvältor, skrymslen vid djupt inskurna rotben, stamsår och flagnande bark. Träden står ibland på socklar och mellan de ytliga rötterna finns blöthål. Högstubbar av björk och gråal är vanliga och ofta avbarkade med en artrik lavflora, framförallt knappnålslavar.

I vissa partier finns björk- och granlågor (ofta rotvältor) i stora ansamlingar på marken medan det på andra håll helt saknas död ved. Genom den höga luftfuktigheten täcks omkullfallna träd av mossor, oftast redan på barken. Molluskfaunan är artrik och här har förekommer bland annat den sällsynta kalkkärrsgrynsnäckan.

Artrikedom

Sumpskogens vegetation domineras av midjehög torta, nordisk stormhatt, älggräs och ormbunkar. Bottenskiktet utgörs framför allt av olika bållevermossor, stjärnmossor och skedmossa.

Glesgröe, sötgräs, skogsfru, smalskaftlav, solfjäderlav, kornig nållav, kandelabersvamp, gränsticka och gammelgranskål är några av de mer ovanliga arter som du kan hitta i reservatet. En annan intressant art är vitskölding, en sällsynt skivling som förut bara var känd från bokskogsregionen i Sydsverige.

Låga åsar skiljer sumpskogen från ett öppet rikkärr i sluttningens nedre del. I gränszonen mellan skog och myr växer tvåblad och kransrams. På den öppna myren blommar myrbräckan i juli.

Närliggande naturreservat

Bara några hundra meter västerut ligger Brandbärssvedjans naturreservat.

Sötgräset växer i Storkälens naturreservat. Foto: Länsstyrelsen Västernorrland

Föreskrifter

Du är välkommen att besöka naturreservatet, men tänk på att det inte är tillåtet att:

  • Bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda stående och omkullfallna träd och buskar.
  • Plocka växter eller växtdelar med undantag för bär och matsvamp.
  • Fånga och samla in ryggradslösa djur.
  • Störa djurlivet till exempel genom att klättra i boträd eller medvetet uppehålla sig nära rovfågelbo, lya eller gryt.
  • Köra motordrivet fordon.
  • Tälta.
  • Elda.
  • Ta med hund som inte är kopplad.
  • Utföra vetenskapliga undersökningar utan länsstyrelsens och markägarens tillstånd.

Serviceinformation

  • Informationstavla
  • Parkering

Kontakt

John Granbo

Enheten för skyddad natur

Fakta

Beslutsår: 1998

Storlek: 93 hektar

Kommun: Sollefteå

Förvaltare: Länsstyrelsen

Skyddsområde: Naturreservat, Natura 2000