Stakamyran

- långskäggskog och myrar

Stakamyrans naturreservat. Foto: Torbjörn Engberg

Inom Nätra fjällskog ligger detta nära 200 hektar stora naturreservat. Det består av en blandning av skog och myrmarker. Skogen har inte påverkats av modernt skogsbruk och har därför höga naturvärden. Tillsammans med det närbelägna naturreservatet Västanåhöjden utgör Stakamyran ett av länets kärnområden för den sällsynta laven långskägg.

Syftet med reservatet

Syftet med reservatet är att bevara biologisk mångfald och en värdefull naturmiljö. Närmare bestämt en naturskogsartad granskogsmiljö med gamla träd och döda stående och liggande träd. Området skyddas också för att säkra en förekomst av den hotade laven långskägg.

Granskog och myrar

De södra delarna utgörs av berget Hästens topp, samt dess bitvis branta nordostsluttning. I norr är terrängen mer flackt småskuren med en mosaik av våtmarker och skogsklädda fastmarkpartier. Centralt ligger den öppna myren Stakamyran, som gett namn åt reservatet.

Bortsett från området runt Hästtjärnen, längst ner i söder, ligger hela naturreservatet ovanför högsta kustlinjen (den nivå dit havet nådde som högst). Vid sidan om myrmarkernas torv är osvallad morän den dominerande jordarten. Bitvis är det rejält storblockigt. Uppe på Hästen är jordtäcket tunnare med inslag av kala berghällar.

Gran är det vanligaste trädslaget i reservatet men det finns inslag av björk, asp och enstaka äldre tallar. Skogen har naturskogsprägel, är luckig, bitvis relativt gles och lågvuxen och har gott om död ved. Avverkning av enstaka träd har skett långt tillbaka i tiden men skogen har ändå behållit sin varierade åldersstruktur.

Sällsynta lavar och svampar

I stora delar av området finns gott om trädlevande lavar med garnlav och violettgrå tagellav som några av de vanligaste arterna. Den ännu mer exklusiva hänglaven långskägg har här påträffats på ett 80-tal träd. Tillsammans med det närbelägna naturreservatet Västanåhöjden utgör Stakamyran ett av länets kärnområden för arten.

Bland övriga fynd av arter kan nämnas aspgelélav på asp samt doftskinn, gränsticka, harticka och kötticka som påträffas på döende eller döda granar.

Långskägg. Foto: Jonas Salmonsson

Långskäggslaven känns igen på sin långa bål som liknar julgransglitter och hänger på grangrenarna som en girlang. Den är oftast 0,5 - 1 meter lång.

Laven klarar inte uttorkning, brand eller modernt skogsbruk och den förökas enbart vegetativt det vill säga genom att delar av lavbålen lossnar och genom vinden kan spridas över till närliggande träd och fästa fast där.

Långskägg är starkt tillbakaträngd i Europa och nuvarande utbredning finns
i huvudsak i södra Norge och mellersta Sverige. I Sverige breder den ut sig på ett smalt band från Värmland upp till mellersta Norrland, med störst utbredning i Ångermanland och Medelpad. Omkring 90 % av den svenska förekomsten av arten finns i vårt län, varav en stor del i Kramfors kommun.

Ta med GPS

Inga anordningar för besökare görs inom reservatet, förutom informationsskylt. Det kan därför vara bra att ha med en GPS vid besök i området då det inte finns märkta stigar i området.

Föreskrifter

Du är välkommen att besöka naturreservatet, men tänk på att det inte är tillåtet att:

  • Fälla eller på annat sätt skada levande eller döda stående och omkullfallna träd och buskar.
  • Samla in mossor, svampar eller lavar med undantag för plockning av matsvamp.
  • Genom grävning eller på annat sätt skada mark eller block.
  • Samla in eller föra bort insekter eller andra ryggradslösa djur.
  • Köra motordrivet fordon annat än på befintlig skogsbilväg. Förbudet gäller inte snöskoter på snötäckt mark.
  • Uppföra anläggning, såsom vindskydd, koja, bänk, spång, stängsel, ledning, mast, torn eller skylt.
  • Genomföra tävlingar, lägerverksamhet eller andra större arrangemang utan länsstyrelsens tillstånd.

Serviceinformation

  • Informationstavla

Kontakt

Johan Uebel

Enheten för skyddad natur

Fakta

Beslutsår: 2014

Storlek: 174 hektar

Kommun: Örnsköldsvik

Förvaltare: Länsstyrelsen

Skyddsområde: Naturreservat