Hamnkranarna

De två hamnkranarna i Örnsköldsviks är av typen vipparmskranar. Dessa blev mycket populära i Sverige i slutet av 1900-talet. Kranarna är tillverkade på Jerfeds Mekaniska Verkstads AB, som senare bytte namn till MODO Mekan.

Historik

Från mitten av 1800-talet var hamnen i Örnsköldsvik en viktig del i utvecklingen av staden. Här skeppade man sågat virke från de många ångsågarna som fanns i stadens närhet och in på 1900-talet även produkter från massaindustrin. Bland varorna man handlade med fanns till exempel olja, stenkol och spannmål. Från slutet av 1800-talet ökade hanteringen av styckegods och bulkvaror såsom kol och malm. Lossning och lastning av dessa handelsvaror krävde ett stort antal personer och var mycket farligt.

Flera typer av kranar utvecklas

För att det skulle bli säkrare och enklare att lyfta och lossa varorna utvecklades under det tidiga 1900-talet flera olika krantyper. En vanligt förekommande krantyp var den stationära kranen med svängarm som efterhand gjordes mer flexibel genom att placeras på räls. Nackdelen med denna krantyp var att den var långsam och hade begränsad rörlighet. Problemet med att snabbt nå valfri plats inom arbetsområdet löstes under 1920 talet med den så kallade vipparmskranen. En ledad lyftarm medförde att kranen kunde manövreras snabbt med full last bland annat beroende på att lyftarmens egenvikt balanserades med en motvikt.

Kranarnas portaler (nedre delen) och de avancerade kranarmarna är byggda med svetsade fackverkskonstruktioner som bultats samman vid monteringen. Konstruktionen klarar en maxlast av sex ton vid styckegodsdrift och fem ton vid gripskopedrift.

Kranarna i Örnsköldsviks hamn

I Örnsköldsviks hamn dröjde det till efter andra världskriget innan behovet av mekaniska hjälpmedel för lastning och lossning blev så stort att en kran behövdes. 1949 beställde Hamnstyrelsen den första kranen, den gröna som levererades 1952. Den andra kranen, den blå, beställdes 1962. Den är en kopia av den första, förutom att den har elektrisk utrustning och annorlunda utformning av manöverrummet.

Behovet av kranar idag

Vipparmskranen blev mycket populär i svenska hamnar och bidrog med sin höjd till att skapa karaktäristiska "skylines". Idag har behovet av dessa kranar sedan länge försvunnit eftersom styckegodset till största delen fraktas i containers vilket resulterat i en annan typ av lyftanordningar. Detta har även resulterat i att många mindre hamnar har slagits ut till förmån för ett mindre antal större hamnar.

Örnsköldsviks hamn har idag delvis fått en annan funktion med bostadshus och offentlig centrumbebyggelse. Kvar finns en marina med gästhamn och givetvis hamnkranarna som vittnar om hamnens historiska betydelse för staden.

Skyddsföreskrifter

  • Hamnkranarna med tillhörande räls får inte rivas eller flyttas.
  • Hamnkranarna får inte utvändigt eller invändigt byggas om, till eller på annat sätt förändras. Målet ska vara att bevara kranarnas samtliga delar i befintligt skick med de förändringar som skett under årens lopp.
  • Hamnkranarna ska hållas i driftdugligt skick, dock ej för kommersiellt bruk, vilket innebär kontinuerligt underhåll så att de inte förfaller eller på annat sätt förändras så att de kulturhistoriska värdena påverkas negativt.

Vård- och underhållsarbeten skall utföras på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Underhållet ska utföras med material och metoder som är anpassade till kranarnas egenart.

Kontakt

Isabelle Engelin

Byggnadsantikvarie

Michael Thörne

Byggnadsantikvarie

Serviceinformation

Fakta

Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 2010-09-13 Diarienummer 432-7695-09.

Örnsköldsviks kommun, DE TVÅ HAMNKRANARNA:

  • Kran nummer ett (år 1952)
  • Kran nummer två (år 1963)

Fastigheten Örnsköldsvik 9:1, Örnsköldsviks församling, Örnsköldsviks kommun.