Gudmundstjärn

Foto: Linnéa Tidäng

Gudmundstjärn är ett för Sverige unikt exempel på ett så kallat nybygge i ett tidigare ouppodlat område. Det var ett självförsörjande familjejordbruk som användes från slutet av 1700-talet till 1943.

Beskrivning

Med dess många byggnader i olika stilar och från olika tidsperioder speglar
Gudmundstjärn ett till största delen litet orört och slutet samhälle, och dess utveckling under en lång tidsperiod. Det finns bland annat en bagarstuga, smedja, jordkällare, kvarn och såg bevarade.

Som mest fanns ett 30-tal olika byggnader i Gudmundstjärn och idag finns cirka 20 stycken fortfarande kvar. Att byggnaderna är utspridda på området beror på att man ville hindra brandrisken om en byggnad skulle börja att brinna.

Gudmundstjärn är unikt, då det var det första objektet, som fick både dessa skydd, det vill säga ett kulturhistoriskt skydd och ett miljöskydd. Anledningen till detta var att man dittills inte hade löst frågan om ett gemensamt skydd av hela miljöer och byggnader inom dessa.

Historik

1779 fick Olof Perhsson från Mosjöholm tillstånd att skapa ett nytt skogshemman vid Gudmundstjärn med 10 års skattefrihet. Ett litet bostadshus uppfördes under 1780-talet och följdes snart av en rad andra byggnader.

Då fastigheten låg isolerad förutsattes att man hade ett långt drivet självhushåll. Under olika perioder fanns olika möjligheter och behov, vilket gjode att man behövde flera olika typer av ekonomibyggnader på området.

Vattenledning och riktig väg

1863 försågs fastigheten med vattenledning i form av borrade trästockar, vilket var ett verk av en dotter i familjen vid namn Sara Lena. Under 1880-talet påbörjade man en utbyggnad av en fäbod till skogshemmanet Gudmundstjärn, som var i bruk till 1920-talet. 1923 kom den första riktiga vägen hit, före det fanns det endast en stig. En av de senast tillkomna byggnaderna är en ladugård som byggdes 1929.

Säljs och förfaller

1944 såldes hemmanet till Indals kommun. Därefter hade det under 1940- och
50-talet ett antal olika arrendatorer. Mellan 1960-talet till slutet av 1970-talet stod gården öde, vilket gjorde att den snabbt började förfalla.

Restaureras och blir byggnadsminne

I slutet av 1970-talet påbörjade man en restaurering, ett återställande av hela området. Man ville kunna visa upp området med dess byggnader för besökande, så att de skulle kunna få en bild av hur ett jordbruk tedde sig under 1800-talet och fram till början av 1900-talet, och under vilka villkor människorna levde under denna period. Denna omfattande restaurering avslutades först 1982, och 1983 blev området ett byggnadsminne och ett naturreservat.

165 års kamp för överlevnad

I 165 år kämpade släkten på denna gård för att överleva, avskild från närmaste by större delen av året och utanför den annars så viktiga sociala funktionen bygemenskapen. Nybyggen var något som staten under olika tider uppmuntrade till bland annat genom subventioner, då det bland annat ansågs främja Sveriges ekonomi. De skatteeftergifter man gav till nybyggen räknade man med att få igen senare, då jordbruket började bära.

Jordbruket hade länge stor betydelse för Sveriges ekonomi. Ända in på 1940-talet var till exempel en stor del av Sveriges befolkning fortfarande sysselsatt inom skogs- och jordbruk. (1920, 44 procent sysselsatta inom jordbruk, 1930, 39 procent jordbruk, 1940, 34 procent jordbruk.)

Skyddsföreskrifter

Skyddsföreskrifterna omfattar de flesta byggnader exteriört samt interiört i en del byggnader.

Kontakt

Isabelle Engelin

Byggnadsantikvarie

Michael Thörne

Byggnadsantikvarie

Serviceinformation

Fakta

Byggnadsminne 25 mars 1983.

Sundsvalls kommun, Gudmundstjärn 1:1, NYBYGGET GUDMUNDSTJÄRN.

Byggnader

Byggnader, 19 stycken (1800-1815):

  • Bagarstuga
  • Bostadshus
  • Mangårdsbyggnad
  • Jordkällare
  • Snickarbod
  • Stall
  • Ladugård
  • Foderlada
  • Smedja
  • Vedbod
  • Tvättstuga
  • Mangelbod
  • Härbre
  • Torkbastu
  • Vattenkvarn, hjulkvarn
  • Spånhyvel
  • Lada ( 3 stycken )