Regional tillväxt, näring och landsbygd i översiktsplanen

Planläggning ska med hänsyn till andra värden främja en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens. Enligt PBL ska det av översiktsplanen framgå hur nationella och regionala mål, planer och program beaktas i kommunens planering. För frågor kopplat till tillväxt, näring och landsbygd finns flera sådana underlag.

Nationella mål, planer och program

Det nationella målet för näringspolitikenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag, för att därigenom bryta utanförskapet. 

Enligt "Nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft 2015-2020länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster" ska den regionala tillväxtpolitiken bidra till en långsiktigt hållbar utveckling som kan möta de särskilda samhällsutmaningarna: Demografisk utveckl­ing, Globalisering, Klimat, Miljö och energi samt Social sammanhållning.  

I strategin ingår ”Fysisk planering och boende” som ett område under satsningen ”Attraktiva miljöer och tillgänglighet. Strategins ambition är att samtliga regioner till 2020 ska ha integrerat ett rumsligt perspektiv på tillväxtarbetet. 

Regionala mål, planer och program

Den regionala utvecklingsstrategin för Västerbottens län (2014-2020)länk till annan webbplats utgör en samlad strategi för hållbar tillväxt och visar på de insatser och prioriteringar som flera olika aktörer gemensamt tycker är viktigast för att utveckla länet. ”Från kust till fjäll skapas en hållbar attraktiv region” utgör den övergripande visionen för tillväxtarbetet. En ny utvecklingsstragei är under framtagande och beräknas att vara klar under 2020. Andra publikationer som innehåller mål och strategier för regional tillväxt är Digital agenda för Västerbotten 2014-2020länk till annan webbplats och Regionalt serviceprogram för Västerbotten 2014-2020länk till annan webbplats.

Regional tillväxt i planeringen

Att stärka koppling mellan regional och kommunal planering
Ändringarna som infördes i plan- och bygglagen 2011 syftade bl.a. till att ge översiktsplanen en mer strategisk funktion och ett bredare förhållningssätt än enbart den fysiska planeringen. Enligt  PBL ska det av planen framgå hur nationella och regionala mål, planer och program beaktas i kommunens översiktliga planering. Intentionen är att stärka sambanden mellan översiktsplanen och nationella och regionala mål med betydelse för hållbar utveckling. Den nationella strategin för regional tillväxt och attraktionskraft understryker också behovet av att frågor om fysisk planering och boendemiljöer tydliggörs i det regionala tillväxtarbetet.

Som regionalt tillväxtansvarig aktör i Västerbottens län analyserar Region Västerbotten utvecklingen i länet och tar fram strategier analyser, rapporter och som kan stödja kommunernas planprocesser. Region Västerbotten kan även bidra med projektstöd till projekt kopplade till den regionala utvecklingsstrategin och EU-program.

Fysisk planering på regional nivå
Boverket har på uppdrag av regeringen (2013) i samråd med Tillväxtverket och Tillväxtanalys lämnat förslag till insatserlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster för att stärka samordningen mellan det kommunala översiktsplanearbetet, infrastruktur- och transportplanering samt det regionala tillväxtarbetet. Förslaget fokuserar på möjligheten av att tillföra ett tydligare rumsligt perspektiv till det regionala tillväxtarbetet, bl.a. genom utveckling av regionala strukturbilder, geografiskt kopplade målbilder och andra former av regionala planeringsunderlag.

I april 2018 beslutade regeringen om ett förslag till nya bestämmelser om regional fysisk planering i plan- och bygglagen (PBL). Bestämmelserna ersätter det nuvarande kapitlet (7 kap.) om regional planering. I det nya förslaget blir regional fysisk planering obligatoriskt i Stockholms län och i Skåne län. I övriga län bör det införas när behov och förutsättningar finns.

Nationella mål

Enligt Sveriges mineralstrategilänk till annan webbplats ska landets mineraltillgångar nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt, med beaktande av ekologiska, sociala och kulturella dimensioner så att natur- och kulturmiljöer bevaras och utvecklas. Mineralstrategin syftar också till att stärka konkurrenskraften i svensk gruv- och mineralnäring ökas, så att Sverige behåller och förstärker sin position som EU:s ledande gruvland. På Boverkets webbplats finns nationella mål för resursanvändninglänk till annan webbplats av relevans för fysisk planering.

Regionala mål

En gemensam regional mineralstrategi för Norrbottens och Västerbottens länlänk till annan webbplats har tagits fram. Arbetet har letts av en styrgrupp med representanter från Länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län, Norrbottens läns Landsting, Region Västerbotten, Luleå Tekniska Universitet och Umeå Universitet.

Länsstyrelsen har en policy för prövning av täkter som antogs 1998. De tre primära målen i Länsstyrelsens policy är:

  • Långsiktig hushållning med de ändliga naturresurserna berg, naturgrus och andra lösa jordavlagringar.
  • God lokalisering med hänsyn till naturmiljön och miljöskyddsaspekter.
  • Begränsa täktverksamhetens inverkan på berörda naturmiljöer.

Mineralförsörjning i planeringen

De geologiska förutsättningarna varierar stort inom länet och innebär att frågeställningarna som berör geologin kommer vara av olika karaktär för olika kommuner. Det är därför av vikt att kommunen identifierar vilka geologiska aspekter som har särskilt inverkan på mark- och vattenanvändningen, samt hur dessa aspekter kan tänkas påverka planeringen och behovet av hänsynstagande. Exempelvis vid klimatanpassningsåtgärder och gruvverksamhet.

En analys av potentiellt tillgängliga områden för bergtäkter kan med fördel användas i ett tidigt skede för att belysa tillgång eller brist på lämplig mark. Förutsättningarna kan vara väldigt olika, även i närliggande kommuner. Materialförsörjningsfrågan bör därför betraktas i ett regionalt perspektiv.

Samhället kräver ballastmaterial, till byggande av vägar, järnvägar, byggnader och andra anläggningar. Naturgrus har länge varit det vanligaste ballastmaterialet, men eftersom naturgrus är en icke förnyelsebar naturresurs börjar tillgången minska kraftigt. Då naturgrusformationer ofta är viktiga grundvattenreservoarer bör de sparas för nuvarande eller framtida vattenförsörjning. I stället bör ersättningsmaterial i allt högre utsträckning användas i form av krossat berg och morän. Brytning under grundvattenytan utgör en vattenverksamhet och ska, enligt SGU, bedömas efter 11 Kap. Miljöbalken.

Länsstyrelsens linje är att styra täktverksamhet till områden utan höga värden för naturvård, kulturmiljövård och rennäring, samt verka för att naturgrus ersätts med alternativa material. Länsstyrelsens hållning grundar sig på nationella och regionala miljömål. Prövning av ansökningar sker från fall till fall.

Övrigt planeringsunderlag

Karttjänster

SGU erbjuder via myndighetens hemsida ett antal olika karttjänster som kan bidra med geologisk information vid planering. I SGU:s kartvisarelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster finns exempelvis mineralrättigheter som visar undersökningstillstånd, malm och mineral som visar olika fyndigheter och ballast som innehåller information om naturgrusförekomster och bl.a. täkter. I tjänsten Geolagret länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönsterkan man söka, beställa och i vissa fall ladda ned SGUs produkter i form av kartor, rapporter, broschyrer mm. Här finns också information om SGUs databaser och länkar till deras karttjänster.

På webb

Dokument

Nationella mål

Rennäringen är en viktig del av det samiska kulturarvet. Staten har ett övergripande ansvar för att rennäringen kan fortleva som en del av kulturen. Rennäringen ska bedrivas så att den ger en tryggad försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt långsiktigt bärkraftigt sätt.

Naturliga och sammanhängande betesmarker och flyttvägar är en grundläggande förutsättning för renskötseln. Konkurrensen mellan rennäringen och andra markanvändare har ökat över tiden. För rennäringen har det bidragit till att samebyars betesmarker minskat och fragmenterats. Samerna har status som urfolk och därigenom rätt att utöva sin kultur och en grad av självbestämmande över sin kultur och sina traditionella näringar. Staten ska tillförsäkra att renskötseln som traditionell näring ska kunna fortsätta existera. I detta samband är markerna av den största betydelse, och är bakgrunden för att områden av riksintressen för rennäringen har utsetts.

Rennäring i planeringen

Information om den samiska kulturen och renskötseln som bedrivs i kommunen utgör viktigt kunskapsunderlag för hur översiktsplanen utformas. För att underlätta vid kommande avvägningar och beslut är det viktigt att rennäringens användning av riksintressen utpekade som kärnområde, strategiska platser och funktionella samband beskrivs som del av planens planeringsförutsättningar. Det är generellt önskvärt med en beskrivning av hur de för näringens så viktiga ”funktionella samband” mellan olika typer av riksintresseklassade strukturer hänger samman. En långsiktigt hållbar rennäring ställer krav på att flyttleder, rastbeten, kärnområden och svåra passager fungerar i praktiken, och måste därför beaktas i planeringen. Av översiktsplanen ska framgå hur dessa  intressen ska tillgodoses vid kommande beslut om mark- och vattenanvändning, exempelvis genom riktlinjer.

För att underlätta planens läsbarhet bör riksintressenas geografiska placering i förhållande till planerade exploateringsområden eller annan markanvändning med potentiell konflikt tydligt framgå. Den planerade markanvändningens påverkan på rennäringen samt åtgärder som bör vidtas för att minimera påverkan beskrivs i översiktsplanens MKB. Den sammanvägda påverkan på rennäringen från framförallt storskalig markanvändning har uppmärksammats mer och mer i takt med att t.ex. vindkraft, gruvdrift, vägar och annan samhällsplanering ökat. Dessa så kallade kumulativa effekter, kan påverka rennäringens förutsättningar på olika nivåer. 

Rennäringen är en dynamisk näring där markanvändningen för flera riksintressen har ändrats sedan områden utsågs. En medverkande orsak till detta är ett förändrat klimat vilket innebär stora utmaningar för rennäringen då naturliga flyttleder, sjöisar och vattendrag, inte längre självklart kan nyttjas på samma sätt som tidigare. I sådana fall uppmanas kommunen till en tidig dialog med Länsstyrelsen, så att eventuella frågor kring riksintressenas avgränsning eller innebörd kan lyftas vidare till Sametinget vid behov.

Samebyar i planeringen

Det är viktigt att samebyarna involveras i planarbetet i ett så tidigt skede som möjligt. De berörda samebyarna som har renbetesområden inom kommunen är sakägare, det gäller även utanför områden av riksintresse för rennäringen. Det bör av översiktsplanen  framgå att samtliga ärenden som berör samebyarna ska skickas dessa för samråd. Det hänvisas till sametinget för aktuella kontaktuppgifter till samebyarnas ordförande. Som vägledning för kommande ärendehantering kan det vara en fördel om planen även innehåller information om de civilrättsliga förhållanden som gäller för rennäringen.

Administrativt tillhör 7 samebyar (6 fjällsamebyar och 1 skogssameby) Västerbottens län. Ytterligare 6 norrbottensadministrerade samebyar har sina vinterbetesmarker i länets norra del. Mycket kring rennäringens utövande t.ex. kring renskötselområdet och renskötselrätten regleras i rennäringslagen (1971:437).  Renskötselrätten är en civil rättighet som vissa bestämda personer har till ett visst markområde, och rätten gäller för obegränsad tid. En enskild markägare kan inte avsluta förhållandet att renskötselrätt gäller på hans eller hennes mark genom uppsägning. Hela Västerbotten definieras som renskötselområde.

Förslaget på ny statlig konvention om renbete mellan svenska och norska samebyar som undertecknades 2009, har ännu inte ratificerats. Kommunerna bör följa utvecklingen på området i samband med planarbetet. Det samma gäller Länsstyrelsens pågående arbete med att fastställa nya nivåer för renantalet i länets samebyar.

Övrigt planeringsunderlag

På webb

Dokument

För fler planeringsunderlag om rennäring se Planeringskatalogenlänk till annan webbplats. Tips: Sök underlag genom att ange geografi (län, kommun, tätort) och sakområde 4.5 Rennäring.

Enligt Miljöbalken 3 kap. 4 § (MB 3:4) är jord- och skogsbruk av nationell betydelse. Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

Nationella mål

Svensk jordbrukspolitik följer den gemensamma jordbrukspolitiken inom EUlänk till annan webbplats där fem mål har tagits fram. Den svenska skogspolitiken har två övergripande och jämställda mål: ett produktions- och ett miljömållänk till annan webbplats. På miljömålsportalenlänk till annan webbplats beskrivs miljömålen "Ett rikt odllingslandskap och "Levande skogar".

Det övergripande målet för den nationella livsmedelsstrateginlänk till annan webbplats är "en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel. Sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska.”

Jordbruksmark i planeringen

Brukningsvärd jordbruksmark får endast tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Detta innebär att kommunerna, i allt planeringsarbete som berör exploatering av jordbruksmark, ska beakta jordbruksmarkens kvalitet, om det exploaterade intresset är ett väsentligt samhällsintresse och varför det inte är tillfredställande att ta annan mark i anspråk.

Länsstyrelsen rekommenderar stödverktyget Kommunens arbete med jordburksmarkens värdenlänk till annan webbplats där Jordbruksverket ger konkreta exempel på hur kommunen kan arbeta för att bevara jordbruksmarkens olika värden i sin fysiska planering.

För fler planeringsunderlag, inklusive relevant geodata, se Planeringskatalogenlänk till annan webbplats samt Jordbruksverkets karttjänst Hållkollen.länk till annan webbplats

Planeringsunderlag

För fler planeringsunderlag om jord- och skogsbruk se Planeringskatalogenlänk till annan webbplats. Tips: Sök underlag genom att ange geografi (län, kommun, tätort) och sakområde 4.1 Jordbruk och 4.2. Skogsbruk.

Nationella mål

Politiken för landsbygdens utveckling styrs av visionen ”Bruka utan att förbruka” och siktar mot att öka tillväxten i landsbygdernas näringsliv på ett miljö- och resurseffektivt sätt. Den genomförs till stor del genom insatser inom det nationella landsbygdsprogrammet, vilket medfinansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Visionen preciseras ytterligare genom tre strategiska inriktningsmål:

  • Ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet som präglas av öppenhet och mångfald.
  • De gröna näringarna är miljö- och resurseffektiva och har en nyckelroll i Sveriges energiproduktion.
  • De gröna näringarna utmärks av omtanke, ansvarstagande och hög teknik.

Landsbygdsprogrammet 2014-2020länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

En strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder, 2008länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Om nationella mål för landsbygd på Boverkets webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Regionala mål

Det övergripande målet för länens regionala serviceprogram är att skapa förutsättningar för människor och företag att bo och verka i alla delar av länet. Detta genom att främja en tillfredsställande servicenivå utifrån realistiska förutsättningar och inom rimliga avstånd. Programmet är styrande för prioriteringar av resurser och insatser.

Västerbottens regionala handlingsplan för Landsbygdsprogrammet och Havs- och fiskeriprogrammet är ett styrdokument som beskriver mål, åtgärder och prioriteringar, men också kriterier för urval av ansökningar inom de båda programmen.

Landsbygdsutveckling i planeringen

Kommunerna uppmanas att genom sina kommuntäckande översiktsplaner peka ut grundläggande viljeinriktningar och intentioner för landsbygden, exempelvis kopplad till utveckling av service, bostäder, infrastruktur, näringslivsverksamhet, resursutvinning och rekreationsmöjligheter.

I dagsläget begränsar kommunens utvecklingsstrategier kopplad till landsbygden sig i huvudsak till utpekade områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Dock saknas i en mer övergripande inriktning för kommunernas landsbygdsutveckling. I syfte att skapa en levande landsbygd är det av stor vikt att de beslut som fattas över tid, tillsammans bidrar till gynnsamma och effektiva strukturer som kan stödja utvecklingen av landsbygden på sikt.

För Länsstyrelsen utgör tydliga och uppdaterade kommunala översiktsplaner och serviceförsörjningsplaner ett centralt verktyg för att kunna bedöma behov och prioritera insatser som främjar den regionala tillväxten. Det gäller exempelvis långsiktiga intentioner för utvecklingen och servicenivån inom kommunens olika delar.

Landsbygdsprogrammet - planering för lokal service och aktiv fritid

Landsbygdsprogrammet ska bidra till lönsamma och livskraftiga företag, aktiva bönder som skapar öppna marker med betande djur och en modern landsbygd. Det svenska landsbygdsprogrammet för 2014-2020 har en budget på 36,1 miljarder kr för hela programperioden. I detta ingår bland annat:

  • Lokal service och aktiv fritid på 1,2 miljarder kr – Insats för att stärka lokalbefolkningens och besökandes tillgång till lokal service och infrastruktur samt till attraktiva natur-, fritids- och kulturmiljöer. Här ingår också en ”landsbygdspeng” på 500 miljoner kr där minst 50 miljoner ska gå till satsningar på t ex idrotts- och fritidsanläggningar. 
  • Bondepaketet på 26,5 miljarder kr - Insatserna ska stimulera ett aktivt jordbruk och åtgärderna bidra till att uppnå målsättningarna i området för miljö, konkurrenskraft, jobb och djurs välfärd. Här finns liksom tidigare program t ex investeringsstöd, startstöd till unga, kompetensutveckling, stöd till samarbete och innovation samt ersättningar till djurs välfärd samt till ekologiskt jordbruk.
  • Storsatsning på bredband på 3,25 miljarder  kr - Satsas på bredband för förbättrad service och för att skapa förutsättningar för företagande och ett attraktivt boende.
  • Lokalt ledd utveckling på 2 miljarder kr - Leader övergår till Lokalt ledd utveckling och utvecklingsaktiviteter kan bedrivas i samtliga strukturfonder, inte enbart landsbygdsutvecklingsfonden med landsbygdsprogrammet.

Exempel på arbetssätt och metoder

Länsstyrelserna har på uppdrag från Boverket under 2010 genomfört åtta pilotprojekt med syfte att utveckla arbetssätt och metoder som främja samverkan mellan kommun och län samt hitta moderna metoder för hur översiktsplanearbete ska bedrivas. Resultaten från arbeten har sammanställts i rapporten "Landsbygdsutveckling i översiktsplaneringen, Slutrapport för pilotprojekt 5PDF"

 

Kontakt