Områdesskydd

Ska du bilda kommunalt områdesskydd, som till exempel ett naturreservat? Projektet kan få stöd av Länsstyrelsen och ekonomiska bidrag.

Kommuner kan ta eget initiativ till att bilda naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal. Naturreservat är den vanligaste formen av områdesskydd. Kommunen kan få bidrag för att köpa mark, betala ersättningar till markägare och även få medel till förberedelsearbetet.

Kontakta Länsstyrelsen i tidigt skede

Om ni har funderingar på att bilda exempelvis ett naturreservat kan ni ta kontakt med länsstyrelsen. Ni får då en kontaktperson. Kontaktpersonen stöttar er när ni ska bilda naturreservatet.

Regionala strategier för skydd och restaurering av värdefull natur i Västerbotten

Det finns regionala strategier för länet som innehåller riktlinjer för hur målen om skydd och restaurering av länets finaste skogar, våtmarker, sjöar och vattendrag, samt kust- och havsmiljöer ska uppnås.

Strategierna har tagits fram i samråd med representanter för kommuner, markägarorganisationer och olika intresseorganisationer och betonar vikten av samverkan mellan de aktörer som berörs av de här frågorna.

Strategi för formellt skydd av skog i Västerbottens län

Strategi hav och kust

Strategi sötvatten

Strategi våtmarker

Ekonomiskt stöd

Kommunen kan få statligt bidrag och LONA-bidrag när ni ska bilda områdesskydd.

Statligt bidrag

Kommunen kan få upp till 50 procent i bidrag från Naturvårdsverket till att köpa mark eller betala ersättning till markägaren. Om kommunen själv är markägare kan kommunen få bidrag för minskningen i marknadsvärde.

Inrätta kommunala naturreservat på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

LONA-bidrag

Kommunen kan söka bidrag från Lokala Naturvårdssatsningen (LONA) för arbetet med att bilda områdesskydd. Det kan användas till exempelvis arbetstid, inventeringar med mera.

Lokala naturvårdsinsatser (LONA)

Bevara höga naturvärden och få ersättning

I Västerbotten finns många olika typer av skyddsvärda skogsmiljöer. Skogstyper som är särskilt prioriterade i vårt län är tallskog på sandiga marker, lövrika skogar, skog på näringsrik mark och skärgårdsnaturskogar (landhöjningsskogar).

Mer information och blankett för intresseanmälan finns på Naturvårdsverkets hemsidalänk till annan webbplats.

För att underlätta myndigheternas handläggning rekommenderar vi att områden som är mindre än 10 hektar anmäls till Skogsstyrelsen och områden som är större än 10 hektar anmäls till Länsstyrelsen.

När du har skickat in din intresseanmälan är det Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen som avgör om området ska skyddas. Prioriteringen baseras på länets strategi för områdesskydd. I urvalet tar vi hänsyn till naturvärde, skogstyp och hur området ligger i förhållande till andra värdefulla skogsområden.

Innan du gör en intresseanmälan behöver du ta ställning till om din skog har höga naturvärden. Skogar med höga naturvärden har ofta ett eller flera av följande kännetecken:

  • Många gamla träd, storvuxna träd eller små, senvuxna träd.
  • Stor variation i trädslag, ålder och storlek på träden.
  • Luckor och gläntor i skogen som släpper ned ljus.
  • Döda träd som står eller ligger, även halvdöda träd.
  • Träd med håligheter.
  • Spår av brand i marken eller på stubbar och träd.
  • Områden som aldrig kalavverkats.
  • Inslag av lövträd som asp, sälg och björk i barrskogen.

För vissa skogsmiljöer finns en betydande andel av den europeiska utbredningen och de återstående värdekärnorna i Sverige, vilket innebär att vi har ett särskilt ansvar för att bevara dem. Vi vill också prioritera skydd av skogsmiljöer som hittills varit underrepresenterade i skyddade områden. Följande skogsmiljöer är prioriterade för skydd i Västerbottens län.

Lövrika skogar

Lövrika skogar har höga naturvärden, speciellt om det finns mycket asp och sälg. Lövskogar eller lövrika barrskogar växer främst på friska eller fuktiga marker, ofta nära vatten. De kan ha vuxit upp efter hårda bränder, äldre avverkningar eller skapats av återkommande översvämningar. I lövrika skogar finns ofta gott om liggande och stående död ved.

Många rödlistade arter är knutna till medelålders och äldre asp och sälg, som på grund av brand- och lövträdsbekämpning samt älgbete blivit mycket ovanliga under det senaste seklet. Ofta finns här flera olika arter av sällsynta mossor, lavar och insekter. Fågellivet är rikt och här trivs till exempel flera av våra hackspettar.

​Sandbarrskogar

Sandbarrskogar utgörs till största delen av tallskogar som ofta växer längs älvar och större vattendrag. I sandtallskogarna växer många ovanliga marksvampar som inte finns på moränmarker. Här lever också flera värmeälskande insekter i solbelysta träd och på blottade sandytor. I äldre tider påverkades skogarna av skogsbränder med jämna mellanrum. Numera brinner de väldigt sällan, vilket gör att stamtätheten ökar och markvegetationen tätnar. Många av sandtallskogens arter missgynnas därför om det aldrig brinner.

Eftersom älvdalarna koloniserades tidigt har det bedrivits skogsbruk i sandbarrskogarna under lång tid. Därför saknas det ofta död ved. Trots det finns det höga naturvärden i de skogar som aldrig kalavverkats. Det viktiga är att det har funnits ett kontinuerligt trädskikt under lång tid. Spår av tidigare bränder, till exempel i form av brandstubbar och brandljud, är ett extra plus.

Högproduktiva skogar

Högproduktiva skogar återfinns där marken är näringsrik, gärna kalkhaltig, och där det finns god tillgång på rörligt markvatten. Många rödlistade arter är knutna till högproduktiva skogar, men ändå är de starkt underrepresenterade i våra skyddade områden.

Granen är oftast det dominerande trädslaget. På marken växer vanligen gräs och örter, särskilt i dråg och svackor. Om skogen är rik på liggande och stående död ved har den särskilt höga naturvärden. Många ovanliga arter av växter, vedsvampar och insekter är knutna till sådana miljöer.

Skärgårdsnaturskogar

Skärgårdsnaturskogarna längs norrlandskusten är närmast unika ur ett globalt perspektiv. Till följd av landhöjningen stiger hela tiden jungfruligt land upp ur havet. Det första trädslag som etablerar sig är gråalen som bildar en bård mot stranden. Hägg, rönn och björk är också vanliga inslag. När alarna börjar dö efter ungefär 40 år blir granen allt vanligare.

Ju längre upp från vattnet man kommer, desto mer dominerande blir granen på lövträdens bekostnad. Vanligen ser man tynande lövträd i granskogen. I skärgårdsnaturskogarna finns mycket död ved och här trivs många vedsvampar och ovanliga lavar. På landhöjningsstränderna finns de enda urskogsartade miljöerna i Västerbottens kustland.

Större urskogsartade skogar

Med större urskogsartade skogar menas skogar över 500 hektar med mycket liten mänsklig påverkan. De fjällnära regionerna i Västerbotten hör till de sista områdena i Europa som tagits i anspråk för uppodling och industriell verksamhet, och fortfarande finns här anmärkningsvärt stora arealer med relativt opåverkade skogar.

En urskogsliknande skog har varierande beståndsstruktur med luckighet, olikåldrighet och skiktning. Det finns inslag av mycket gamla träd och död ved i form av både stående och liggande träd i olika nedbrytningsstadier. Ofta finns också andra så kallade nyckelelement i form av till exempel brandskadade träd, brandstubbar, grova lövträd och boträd.

Större myr- och naturskogsmosaiker

Med större myr- och naturskogsmosaiker menas sammanhängande områden större än 1000 hektar där fastmarksskog förekommer i mosaikartade blandningar med öppen eller trädklädd myr. Gölar, tjärnar och rinnande vatten ingår ofta. Dessa miljöer är mycket ovanliga i ett västeuropeiskt perspektiv men i Norrland är de vanliga på grund av vårt klimat och vårt geografiska läge.

Skog som växer på myrholmar har ofta fått stå relativt orörda eftersom de ligger oländigt till. Därför kan de hysa mycket höga naturvärden. Även odikade myrar har höga naturvärden och där trivs bland annat många våtmarksfåglar.

Kontakt