Kalkning av försurade vatten

Länsstyrelsen planerar och följer upp länets kalkning av försurade vatten, och rapporterar spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Vi beviljar även stadsbidrag till kalkning.

Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkningsverksamheten i länet. Kalkningen baseras på regionala åtgärdsplaner som tagits fram utifrån Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer.

Vi beviljar även statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Bidragen lämnas huvudsakligen till kommuner som ansvarar för kalkningens genomförande.

Hos Havs- och vattenmyndigheten finns mer information och vägledning om försurning och kalkning.

Vägledning för kalkning av sjöar och vattendrag på Havs- och vattenmyndighets webbplats.länk till annan webbplats

Kalkningens mål och metoder

Som grund för planeringen har länsstyrelserna i samarbete med kommunerna upprättat länsvisa åtgärdsplaner där bland annat kalkningsobjekt, kalkmängder och provtagningsprogram beskrivs.

För all kalkspridning finns utpekade motiv, vilka utgörs av de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurningen. Lax, öring, mört, flodkräfta, flodpärlmussla och fritidsfiske utgör de viktigaste. Nära hälften av de svenska bestånden av flodpärlmussla förekommer i kalkade vattendrag.

Kalkningens vattenkemiska målsättning är att det naturliga djurlivet inte ska påverkas negativt av försurning. Därför baseras målen på olika arters känslighet för låga pH-värden. I vattendrag med lax eller flodkräfta ska exempelvis pH inte vara lägre än 6,0. Det finns även gränsvärden för att undvika alltför mycket kalkning, så kallad överkalkning.

Kalkning sker i sjöar, på våtmarker eller direkt i vattendrag med kalkdoserare. Kalkning på våtmarker är ett effektivt sätt att höja pH i sjöar och vattendrag, men innebär samtidigt en negativ påverkan på myrarnas vegetation. Kalkdoseraren består av en silo samt utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden utdoserad kalk styrs automatiskt via kontinuerlig registrering av vattenflödet.

Kalkningens effekter övervakas via provtagning av vattenkemi samt en rad olika biologiska undersökningar. Elfiske i vattendrag och nätfiske i sjöar utgör viktiga delar av uppföljningen. Bottendjur är bra indikatorer på pH och ingår ofta i uppföljningen.

Bidrag för kalkning av vatten

Länsstyrelserna beviljar statsbidrag som vanligen uppgår till 85 eller 100 procent av kostnaden för kalkning.

Mer information om bidraget finns på Havs- och vattenmyndighetens webbplats.

Vägledning för kalkning av sjöar och vattendrag på Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats

Nationella kalkdatabasen

Länsstyrelsen rapporterar årligen spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Databasen förvaltas gemensamt av Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna. I kalkdatabasen finns uppgifter om kalkmängder, kalktyper och spridningsplatser för kalkningar som utförts sedan början av 1980-talet.

Nationella Kalkdatabasenlänk till annan webbplats

Behovet av kalk minskar i Västerbotten

Minskad försurning tillsammans med förbättrad kalkning har inneburit att kalkförbrukningen i Västerbotten minskat. 1994 spreds drygt 40 000 ton. Nu uppgår förbrukningen till knappt 10 000 ton. Även antalet kalkade sjöar och vattendrag har minskat.

Återställer vattenmiljöer

För att få en så bra effekt som möjligt av kalkningen arbetar vi med att återställa den fysiska vattenmiljön. De viktigaste åtgärderna är att ta bort vandringshinder som människan skapat, till exempel dammar och vägtrummor, samt att återställa de forssträckor som rensades för timmerflottningen.

Restaurering av sjöar och vattendrag

Vattnets surhet anges som pH-värde. Försurning innebär att pH-värdet permanent eller periodvis är lägre än vad det skulle vara utan mänsklig påverkan.

Försurningen orsakas i första hand av svavelutsläpp som sänker pH-värdet i nederbörden. Vissa kväveutsläpp ger också surare nederbörd, men syran neutraliseras när kvävet tas upp av vegetationen. Skogens tillväxt försurar marken. Avverkning och bortförsel av skog bidrar därför till försurningen.

Surare nederbörd vid kusten

Försurande svavel frigörs i samband med förbränning av kol och olja. I atmosfären sprids föroreningarna 100-tals mil. Försurningen i länet beror huvudsakligen på utsläpp som sker i övriga Europa och från den internationella sjöfarten. I länets östra del kommer merparten av nederbörden från sydost och är därför surare än i länets västra del.

Påverkar livet i sjöar och vattendrag

Inom många vattenlevande djurgrupper finns arter som påverkas om pH-värdet sjunker. Försurningen leder till att känsliga arter minskar eller försvinner. Bland fiskarna är lax och mört de känsligaste, medan gäddan är mycket tålig.

Försurningen har minskat

Utsläppen av svavel kulminerade runt 1980 och har därefter minskat med ungefär 70 procent i Europa. Därmed har pH-värdet ökat i nederbörden, vilket lett till en återhämtning i försurade sjöar och vattendrag. Under 2000-talet har återhämtningen avstannat och fortfarande kvarstår många försurade vatten.

Sura sulfatjordar

Länets östra del har tidigare legat under havet. I grunda havsvikar avsattes finkorniga sediment som delvis innehåller svavel. Landhöjningen har inneburit att dessa områden frilagts. Till följd av den svarta färgen kallas dessa jordar för svartmocka. Om luftens syre tränger ner i marken sker en oxidation som frigör svavelsyra och gör avrinnande vatten mycket surt. Detta kan ske naturligt efter torka, men också vara en effekt av dikning, sjösänkningar eller grävningsarbete. I kustnära jordbruksbygder är många vattendrag kraftigt försurade till följd av dikning i sura sulfatjordar.

Försurning 2018PDF

Det är nödvändigt att känna till effekterna av kalkning på vattenkemi och djurliv. Därför bedriver vi en omfattande uppföljning.

Under ett år insamlas tusentals vattenprover. Provfiske görs i sjöar och vattendrag. I vattendragen undersöks även bottendjur och flodpärlmussla.

Positiva effekter

Ur en vattenkemisk synvinkel fungerar kalkningen mycket bra. Vi ser också en betydande ökning av sådana bottendjur som är känsliga för försurning. Även fisken gynnas. I kalkade vattendrag finns tre gånger mer öring än innan kalkningen började.

VattenkemiPDF

BottenfaunaPDF

ElfiskePDF

FlodpärlmusslaPDF

NätfiskePDF

Årsrapport 2017

I årsrapporten ges en kortfattad beskrivning av hur kalkningen i länet bedrivits under året.

Försurning och kalkning av sjöar och vattendrag i Västerbottens län

Kalkspridning hösten 2018

Nu är den preliminära beställningen av höstens kalkning med båt och helikopter genomförd. Totalt ska 5 694 ton spridas fördelat på 859 ton kalkmjöl med båt, 1 292 ton kalkmjöl med helikopter samt 3 543 ton kalkgranuler med helikopter.

Jämfört med spridningen 2017 har kalkmängden ökat med 169 ton. Orsaken till ökningen är de förhållandevis svaga vattenkemiska resultaten under hösten 2017. Nedan återfinns en lista med samtliga kalkningsobjekt samt kartor över de sjöar och våtmarker som ska kalkas. Kalkningen i Västerbotten har pågått i drygt 30 år och de senaste 20 åren har inga nya kalkningsprojekt påbörjats. Det är således enbart tidigare kalkade sjöar och våtmarker som berörs av årets spridning.

Den totala kostnaden uppgår till drygt 11 miljoner kronor, varav 10,7 miljoner utbetalas som statsbidrag av länsstyrelsen. Resterande bekostas av kommunerna i form av en s.k. egenavgift.

Kalkning med båt kommer preliminärt att ske under perioden 20-26 augusti och spridning med helikopter mellan 17 september och 14 oktober. SMA Mineral med säte i Filipstad är huvudentreprenör. Spridningen med helikopter ombesörjs av Scandair Helicopter AB och båtkalkningen av Vikab Sjökalkningsentreprenad AB. Kontakta gärna oss på länsstyrelsen eller berörd kommun om Ni har frågor eller funderingar. Det går även bra att kontakta entreprenören. Nedan återfinns en lista på kontaktpersoner.

Kalkade sjöar under 2017.

Kalkade våtmarker under 2017.

Kontakt