Stora rovdjur i Sverige

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av stora rovdjur, som alla är fridlysta. Till stora rovdjur räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn.

I Sverige räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn till de stora rovdjuren. Sedan allmogejakten släpptes fri under slutet av 1700-talet har rovdjurspopulationerna pendlat kraftigt. De stora rovdjursarterna jagades hårt under hela 1800-talet och försvann från stora delar av landet. Vargen var i stort sett utrotad i Sverige under 1900-talets senare hälft.

De stora rovdjursarterna fridlystes i slutet av 1900-talet vilket gjorde att populationerna har återhämtat sig.

Björnen är den art av de stora rovdjuren som har störst population, följt av lodjur, kungsörn, järv och varg.

Läs mer om stora rovdjur i Sverige

Naturvårdsverket har information om följande rovdjur

Rovdjursförvaltning

Länsstyrelsen ansvarar för förvaltningen av de stora rovdjuren. Till de stora rovdjuren räknas björn, varg, lo, järv och kungsörn.

Den svenska rovdjursförvaltningen är uppdelad i tre geografiska områden – norra, mellersta och södra förvaltningsområdet. Ett av målen med rovdjurspolitiken är att de stora rovdjuren ska finnas i sådana antal att de kan finnas kvar i den svenska naturen och sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. Tillsammans har vi ett ansvar att nå det målet.

Vi gör det genom att arbeta med följande områden:

  • upprätta regionala förvaltningsplaner för respektive art
  • hantera skyddsjaktärenden på rovdjur
  • besluta om och administrera licensjakten på rovdjur
  • betala ut bidrag för att förebygga skador orsakade av stora rovdjur
  • informera och kommunicera om rovdjuren
  • inventera de stora rovdjuren.
  • betala ut ersättning för skador orsakade av stora rovdjur

Jakt på rovdjur

Jakt på de stora rovdjuren är mycket restriktiv och kan bara bedrivas som licens- eller skyddsjakt. Licensjakt kan bli aktuellt om rovdjursstammarna överstiger gynnsam bevarandestatus i Sverige och miniminivån för rovdjursförvaltningsområdet. Det är Naturvårdsverkets och Länsstyrelsens regionala beslut som tydliggör villkoren för licensjakt på björn, varg och lodjur.

Om det finns risk för allvarlig skada på tamdjur kan Länsstyrelsen fatta beslut om skyddsjakt på stora rovdjur. Under pågående rovdjursangrepp finns också möjlighet att skydda tamdjur på eget initiativ enligt 28 § jaktförordningenlänk till annan webbplats. Den som har dödat ett rovdjur med stöd av denna paragraf är skyldig att anmäla händelsen till Länsstyrelsen.

Rovdjursförvaltningen i Västerbotten

I Västerbotten finns fasta stammar av lo, järv, björn och kungsörn. Enstaka vargar besöker länet årligen. Länsstyrelsen med sin viltförvaltningsdelegation förvaltar dessa stammar, tillsammans med Naturvårdsverket och i samverkan med en lång rad andra institutioner och grupperingar.

Inventeringsresultat 2015: ca. 350 individer.

Björnen är vanligt förekommande i länet med en fast, reproducerande stam. Åren 2004, 2009 och 2014 har det utförs spillningsinventering av björn i Västerbotten.

Beräkningar av björnstammens storlek utifrån DNA-inventeringarnas resultat visar att stammen har ökat från ca. 300 till ca. 360 björnar mellan åren 2004 och 2009. Mellan 2009 och 2014 skedde ingen förändring av populationens storlek. Det är honorna som har stått för ökningen mellan 2004 och 2009, medan hanarna har legat på ungefär samma nivå vid samtliga inventeringar.

Medan björnhanarna är ganska jämnt fördelade i Västerbotten finns honorna främst längs södra länsgränsen, kring Vilhelmina och Storuman. Björnstammen verkar ha ökat i kustlandet, men få björnar har konstaterats i fjällområdet. Det kan till viss del bero på att spillningsinsamlingen inte har varit heltäckande där. Sedan 2009 verkar björnstammen ha minskat i Dorotea, Malå, Sorsele och Åsele kommuner. En ökning verkar däremot ha skett i Bjurholm, Nordmaling, Skellefteå, Storuman och Vännäs.

Inventeringsresultat 2016: 17 föryngringar som är godkända enligt nationella kriterier. Stammen uppgår till cirka 150-170 individer.

Järven har en fast och reproducerande stam i länet med mellan 20 och 30 föryngringar per år de senaste åren. Informationen om antal och utbredning är relativt detaljerad på grund av de årliga inventeringarna. Stammen har ungefär fördubblats i Västerbotten sedan början av 2000-talet. Järvföryngringar konstateras oftast i fjällområdet i länet, men under senare år har fler och fler lyor hittats även långt nere i skogslandet.

Inventeringsresultat 2016: 27,5 familjegruppper, efter delning med angränsande län. Populationen har ökat kraftigt sedan de senaste två åren, förmodligen tack vare ett mycket lågt jakttryck. Antalet djur bedöms nu uppgå till cirka 170.

Lodjuret förekommer med en fast, reproducerande stam i länet. Familjegrupper är idag spridda över en stor del av länet, men förekomsten i kustlandet har varit ganska oregelbunden.

Informationen om antal och utbredning är mycket detaljerad på grund av de årliga inventeringarna. Stammen har gått upp och ner under den tid inventeringarna har pågått och har under lång tid legat mellan 20 och 40 familjegrupper.

Inventeringsresultat 2016: 1-3 olika individer.

Länsstyrelsen bedömer att minst en, kanske tre olika vargindivider har rört sig i länet från 1 oktober 2015 till 30 september 2016. Samtliga observationer rörde ensamma vargar. Spillning, som behövs för att göra DNA-analys, har inte hittats i samband med observationerna, därför är siffran osäker. Vid två tillfällen har observatörens filmupptagning eller foton legat till grund för artbestämningen.

Vargen har de senaste femtio åren endast förekommit tillfälligt och inte reproducerat sig i länet. Enstaka individer dyker upp varje år och försvinner igen efter en kortare eller längre period. Antalet individer som besöker länet, och vistelsens längd, verkar dock ha ökat under senare år. Vargar kan dyka upp var som helst i länet, men en viss koncentration av observationer har under senare år funnits i trakterna mellan Lycksele och Åsele och mellan Norsjö och Skellefteå.

Inventeringsresultat 2016: 25 lyckade häckningar. Cirka 280 individer.

2016 års inventeringsresultat visade på färre lyckade häckningar än de två senaste åren år. Förmodligen beror det på en låg bytestillgång i form av smågnagare samt dåligt väder under känsliga perioder av ruvnings- och kläckningstiden. 29 ungar föddes varav 17 ringmärktes

Kungsörnen är vanligt förekommande i länets inre delar med en reproducerande stam både i skogslandet och i fjällen. Ett ökande antal lyckade häckningar har konstaterats under åren 1998-2004, men sedan dess har tendensen varit stabil till något minskande, både när det gäller besatta revir och lyckade häckningar. En tyngdpunkt för kungsörnsförekomst i Västerbotten finns i Åsele kommun. På senare år har det konstaterats en spridning av häckande kungsörnar ner mot kusten.

Inventering av rovdjur i Västerbotten

En stor del av Länsstyrelsens arbete med rovdjur är de årliga inventeringarna av lo, järv, kungsörn och varg. Rovdjuren inventeras under vinter och vår. Kungsörn inventeras under sommaren.

Inventeringsresultaten ger en bild av hur stammarna förändras i storlek och utbredning under årens lopp. Inventeringarna ger också underlag för Sametingets utbetalning av ersättning till samebyarna och för beslut om skyddsjakt och licensjakt och annan förvaltning.

Vid inventering av järv och lodjur har Länsstyrelsen ett tätt samarbete med samebyarna. Kungsörn inventeras i samverkan med Kungsörnsgruppen vid Västerbottens Ornitologiska Förening. Periodvis inventeras även lodjur i samarbete med Svenska Jägareförbundet.

Sverige och Norge samarbetar kring inventering av rovdjur eftersom djuren inte känner av några landsgränser. Målet är att rapportering och övervakning ska ske på samma sätt.

Järvinventering med drönare

Länsstyrelsen har tillstånd att inventera järv med hjälp av drönare. Flygning sker huvudsakligen i fjällområdet. Flygning får inte ske om människor i närheten kan identifieras på bildmaterialet. Lagrade bilder där människor kan identifieras raderas eller maskas.

Databasen Rovbase

Rovbase är den databas som används inom rovdjursförvaltningen i Sverige och Norge. Här registreras viltskador av rovdjur och annat fredat vilt samt olika inventeringar och observationer av rovdjur i Sverige.

Rovbase är delvis öppen för allmänheten. För närvarande finns uppgifter om fällda björnar och björnar som dött av andra orsaker från 1997 och framåt, från björnspillningsinventeringartna i Jämtland 2006 och Västerbotten 2009 och från de DNA-prover som samlas in under lodjur- och järvinventeringen.

Rovbaselänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Rapportera dina observationer av rovdjur i Skandobs

I databasen Skandobs eller i mobilappen Skandobs Touch kan alla rapportera sina rovdjursobservationer, ladda upp bilder och se var rovdjur finns i sitt län. Skandobs är en öppen databas där resultaten är tillgängliga för alla.

En rapporterad observation i Skandobs ska ses som en rapport till Länsstyrelsen. När en observation registreras som kan ha betydelse för inventeringsarbetet skickas ett e-postmeddelande och SMS till Länsstyrelsen. I Skandobs kan Länsstyrelsen sedan kommentera allmänhetens observationer och även ange resultatet av sin kvalitetssäkring.

Följande observationer generear ett snabbmeddelande till Länsstyrelsen Västerbotten:

  • Lodjur, fler än ett djur inom perioden 1 oktober - 28 (29) februari.
  • Järv eller björn, fler än ett djur, oavsett datum.
  • Varg, alla observationer.
  • Observation av unge /ungar, lya/ide eller dött rovdjur.

Skandobslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Vart femte år inventeras björnarna i Västerbotten och hösten 2014 var det dags igen, för tredje gången. Första spillningsinsamling genomfördes 2004 och andra insamling 2009. Resultaten från senaste insamlingen visar att det finns ca. 360 björnar i Västerbotten. Enligt beräkningarna har stammen ökat från ca. 300 djur år 2004 till ca. 360 djur år 2009 och sedan legat på samma nivå fram till 2014.

Björnarna inventeras med hjälp av spillningsinsamling och efterföljande DNA-analys av spillningsproverna.

Spillningsinventeringen 2014 var ett samverkansprojekt mellan Länsstyrelsen, Jägareförbundet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå och Skandinaviska Björnprojektet.

Resultat 2014

Totalt har det kommit in drygt 990 spillningsprover. Det är alltså långt färre än vad vi fick in år 2009 (1344 prover). De flesta proverna är från Västerbottens inland och en del har samlats i kustlandet, men ganska få kommer från fjällområdet. Ett antal av proverna har samlats före respektive efter insamlingsperioden, som varade från 21 augusti till 31 okotber 2014. Minst 515 olika personer har skickat in prover för analys.

Proverna analyserades vid DNA-laboratoriet vid SLU i Umeå. I 87 procent av alla prover hittades DNA av björn och ungefär lika många hanar som honor hittades. Totalt konstaterades 271 olika björnindivider i spillningsproverna.

Mer information

För mer information om analysresultaten från 2009 och 2014, gå in på databasen Rovbaselänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och klicka dig fram.

Handledning RovbasePDF

Björnstammens totala storlek

Inte alla björnindivider som finns i länet hittas under en spillningsinventering. Därför måste stammens totala storlek beräknas med hjälp av statistiska modeller. Det är Skandinaviska Björnprojektet som gör dessa beräkningar.

Beräkningsmodellerna utvecklas ständigt och blir allt bättre på att beskriva björnstammen. Nyberäkningar av björnstammens storlek tidigare år kan därför få fram resultat som skiljer sig något från de siffror som de ursprungliga beräkningarna producerade.

Björnprojektets beräkningar visar att det hösten 2014 fanns 362 björnar i länet, med en viss osäkerhet i skattningen (mellan 310 och 459 björnar). Könskvoten var jämn i björnstammen.

Dessa siffror är mycket lika de som en nyberäkning av björnstammen 2009 resulterade i. Enligt Björnprojektets nya beräkningar fanns det 2009 totalt 365 björnar i länet (313-480 björnar) och inte 300 djur, som de förra beräkningarna hade visat. En nyberäkning av stammens storlek år 2004 däremot resulterade i samma siffra som förut, det vill säga 309 (265-400) björnar.

Beräkningarna visar också att det är antalet björnhonor som har ökat mellan 2004 och 2009. Björnhanarna har legat på ungefär samma nivå sedan 2004.

Björnarnas utbredning

Medan björnhanarna är ganska jämnt fördelade i Västerbotten finns honorna främst längs södra länsgränsen, kring Vilhelmina och Storuman. Björnstammen verkar ha ökat i kustlandet, men få björnar har konstaterats i fjällområdet. Det kan till viss del bero på att spillningsinsamlingen inte har varit heltäckande där.

Sedan 2009 verkar björnstammen ha minskat i Dorotea, Malå, Sorsele och Åsele kommuner. En ökning verkar däremot ha skett i Bjurholm, Nordmaling, Skellefteå, Storuman och Vännäs.

Licensjakt på rovdjur i Västerbotten

Licensjakt efter lo

Licensjakt efter björn

Länsstyrelsen beslutar hur många djur som ska fällas varje år. Det är många faktorer som styr tilldelningen. Förutom flera års inventeringsresultat tittar vi på tidigare års jaktresultat. Det vill säga hur många djur har fällts under både licensjakt och skyddsjakt. Vi tar också hänsyn till annan dödlighet som trafikdödade djur och illegalt dödade djur. Problemområden och skador som rovdjuren orsakar vägs också in i bedömningen.

Skyddsjakt på rovdjur i Västerbotten

Skyddsjakt är en metod som kan tillämpas när det inte finns någon annan lämplig lösning för att förhindra skada orsakat av vilt. Beviljandet av skyddsjakt är ett undantag från de allmänna bestämmelserna om att alla vilda däggdjur och fåglar är fredade.

Naturvårdsverket kan delegera rätten att fatta beslut om skyddsjakt efter stora rovdjur till länsstyrelserna. I Västerbottens län får Länsstyrelsen enligt nuvarande delegering fatta beslut om skyddsjakt efter björn, lo, järv och varg. Möjligheten att besluta om skyddsjakt på kungsörn ligger kvar på Naturvårdsverket.

Det finns två olika typer av skyddsjakt, skyddsjakt på en specifik skadegörande individ eller skyddsjakt i förebyggande syfte för att undvika att allvarlig skada ska uppkomma.

Skyddsjakt på skadegörande individer innebär att man vet vilken individ som orsakar skada. Ofta handlar det om en pågående situation med ett rovdjur som i ett begränsat område orsakar väldigt stora problem. Om förhållandena och situationen är sådana att skador kan fortsätta uppstå kan skyddsjakt vara ett lämpligt alternativ om ingen annan lösning finns.

Skyddsjakt - Skadegörande individPDF (PDF)

Skyddsjakt i förebyggande syfte kan fattas i sådana fall där risken för att skador ska uppstå är så stor att något behöver göras samt att ingen annan lösning finns. Det kan till exempel finnas en skadehistorik som är styrkt av Länsstyrelsen och ett högre predationstryck än vad som är rimligt för rennäringen.

Länsstyrelsen har också möjlighet att fatta beslut om skyddsjakt på eget initiativ, det vill säga ingen ansökan om skyddsjakt behöver finnas. Hösten 2012 beslutades till exempel om skyddsjakt på tio lodjur på eget initiativ.

Skyddsjakt - Förebyggande syftePDF (PDF)

Förutsättningar för skyddsjakt

När en ansökan om skyddsjakt kommer in till Länsstyrelsen behandlas den så snart som möjligt. I de allra flesta fall samma dag när det är frågan om en pågående skadebild. För att skyddsjakt ska kunna beviljas krävs att vissa grundläggande förutsättningar är uppfyllda.

  • Allvarlig skada har uppkommit och riskerar att fortsätta eller om allvarlig skada riskerar att uppstå.
  • Förebyggande åtgärder har genomförts men problem kvarstår.
  • Ingen annan lämplig lösning finns.
  • Skyddsjakten får inte försvåra upprätthållandet av, eller möjligheten att nå, gynnsam bevarandestatus för arten i fråga.

Vilka får utföra jakten?

Länsstyrelsen utser jaktledare i samråd med den som har beviljats skyddsjakten. Jaktledaren utser, i samråd med Länsstyrelsen, de som ska delta i jakten. En skyddsjakt är alltså ingen allmän jakt där vem som helst får gå ut och jaga djuret i fråga. Länsstyrelsen kan besluta om att den som genomför en skyddsjakt får jaga på annans jaktområde. Det betraktas dock som positivt om den som har fått tillstånd till skyddsjakt och de lokala jägarna i området kan samverka.

När ett djur har fällts

När ett djur har fällts vid en skyddsjakt genomförs en platsbesiktning samt besiktning av djuret. Djuret tillfaller staten och tas om hand av Polisen, som i sin tur skickar det för obduktion till Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Aktuellt delegeringsbeslutPDF

Riktlinjer för skyddsjaktPDF

Grunderna för skyddsjaktPDF

Skyddsjakt - Skadegörande individPDF

Skyddsjakt - Förebyggande syftePDF

Kontakt

Michael Schneider

Naturvårdsenheten

Telefon 010-225 44 50

 

Linda Backlund

Naturvårdsenheten