Drönare och DNA-prover testas för att rädda hotade arter på havsbotten

Snorkling, drönare och DNA-analyser används när svenska och finska myndigheter samarbetar för att skydda och återställa känsliga marina miljöer längs kusten.

I sommar genomför Länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län ett omfattande fältarbete i havet, från Nordmaling i söder till Haparanda i norr. Målet är att kartlägga undervattensväxter, följa upp tidigare insatser för hotade arter och testa nya metoder för att bevara den biologiska mångfalden i de grunda kustmiljöerna.

Svensk-finskt samarbete under ytan

Insatserna sker inom EU-projektet SeaMoreEco, som är ett treårigt samarbete mellan Sverige och Finland via Interreg Aurora-programmet. Projektet syftar till att utveckla kunskap och praktiska metoder för att skydda marina arter och livsmiljöer som är hotade. Arbetet sker framför allt under augusti och september när väderförhållanden och växtsäsongen är mest gynnsamma.

Småsvalting – en växt med stort behov av skydd

En av de arter som står i fokus är småsvalting (Alisma wahlenbergii), en fridlyst vattenväxt som bara förekommer i vissa delar av Bottenviken. Den växer på grunda, skyddade bottnar och är mycket känslig för förändringar i miljön. Småsvaltingen har minskat i utbredning och är idag klassad som hotad.

Länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten har tillsammans med sina finska kollegor tagit fram metoder för att följa växten i fält genom snorkling. Man har även samlat in frön och odlat fram plantor i laboratorium. Nu i sommar följer man upp om dessa åtgärder har gett resultat.

Hänggräset hotas av igenväxning

Även hänggräs (Arctophila fulva) är en viktig art i projektet. Den växer i strandzonen längs kusten och vid älvmynningar, där den lätt konkurreras ut av vass och annan strandvegetation när områden växer igen. Idag finns hänggräset kvar på bara ett fåtal platser i Norrbotten. Inom SeaMoreEco har länsstyrelsen kartlagt de återstående bestånden och genomfört manuella rensningar av vass och buskvegetation för att ge hänggräset bättre förutsättningar att klara sig.

Sveriges enda ishavshästsvans väcker hopp

Vid kusten i Västerbotten finns också ett unikt bestånd av ishavshästsvans (Hippuris tetraphylla), en vattenväxt som i Sverige endast finns kvar på en plats. I Finland finns den på fler platser men även där är den rödlistad.

Under sommaren tar länsstyrelsen DNA-prover på de svenska växterna tillsammans med forskare från Uleåborgs universitet. Proverna ska jämföras med finska bestånd för att ta reda på om de är genetiskt lika. Om så är fallet kan det i framtiden bli aktuellt att stärka den svenska populationen genom att plantera in växter från Finland. Projektet samlar också in växtdelar från det svenska beståndet för att testa odling av ishavshästsvans. I Finland har liknande försök under vintern gett lovande resultat.

Vattenpesten – ett växande hot

En av de största utmaningarna är bekämpningen av den invasiva växten vattenpest (Elodea canadensis). Den sprider sig snabbt och tränger undan inhemska arter, vilket hotar hela ekosystemet i grunda havsområden. Under projektets tidigare år har länsstyrelserna testat olika metoder för att ta bort vattenpesten vid Skallön utanför Skellefteå och i Strömbäck utanför Umeå.
En av metoderna har varit att lägga ut stora, mörka presenningar som täcker botten och blockerar solljus. Resultatet har varit positivt – vattenpesten har minskat kraftigt i de täckta områdena. Under sommaren fortsätter försöken och metoderna ska nu utvärderas mer systematiskt.

Drönare ger nya möjligheter

För att förbättra övervakningen testas även teknik som gör det möjligt att använda drönare för att fotografera vattenväxter från luften. Med hjälp av bildanalys hoppas man kunna räkna antalet plantor och snabbt upptäcka om ett bestånd växer eller minskar. Det skulle göra övervakningsarbetet både effektivare och mindre tidskrävande.

När sommaren är slut ska alla resultat sammanställas och analyseras. SeaMoreEco-projektet avslutas formellt i slutet av 2025 – men för de hotade växterna är det bara början på en längre resa mot återhämtning.