Aktuella vädervarningar i Västerbottens länJust nu är det flera vädervarningar i länet. Läs mer om dem på SMHI:s webbplats.

Hotade djur och växter

Hotade djur, växter och svampar kan skyddas i naturreservat eller genom fridlysning. Vissa arter är så hotade att det skyddet inte räcker, för dessa arter finns speciella åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammen tas fram nationellt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Fridlysta arter

Det är regeringen som beslutar om fridlysning av en art i Sverige. Fridlysningen kan gälla i hela landet, eller i vissa län. Länsstyrelsen prövar ansökningar om dispens från fridlysning. Vi kan också informera om vilka fridlysta växter och djur som förekommer i länet.

På Naturvårdsverkets webbplats finns mer information om fridlysning, och listor över alla fridlysta arter.

Fridlysta arter, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Vårt arbete med åtgärdsprogram

Länsstyrelserna arbetar med runt 150 åtgärdsprogram, för ungefär 300 arter och flera naturtyper. Dessa arter behöver speciella åtgärder, som till exempel slåtter eller naturvårdsbränning, för att överleva. Åtgärderna behöver göras på den plats i landskapet där arten eller miljön finns, inte bara inom naturreservat. I varje åtgärdsprogram beskriver vi den hotbild som finns mot arterna och de åtgärder som ska göras för att förbättra för arternas livsmiljöer. Hur många och vilka program Länsstyrelsen arbetar med skiljer sig åt mellan länen. 

Länsstyrelsen genomför åtgärderna tillsammans med markägare och verksamhetsutövare. Vi samarbetar även med frivilliga organisationer, Trafikverket, Skogsstyrelsen och olika skogsbolag. Utan dessa samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt.

Hjälp till att rapportera arter

Vissa arter är så sällsynta och så dåligt kända att vi behöver inventera för att se var de finns innan vi börjar med åtgärder. Alla fynd Länsstyrelsen hittar registrerar vi i Artportalen. Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges djur, växter och svampar. Du kan hjälpa till med att rapportera sällsynta (och vanliga) arter. Allmänhetens rapporter är mycket viktiga. Här kan du göra en stor insats!

Artportalen, SLU Länk till annan webbplats.

Åtgärdsprogram i Västerbotten

Vi jobbar med drygt 30 åtgärdsprogram för hotade arter i Västerbotten. Närmare 60 djur- och växtarter berörs av programmen, från fjällgäss på fjället till fjärilen violett guldvinge i ängslandskapet längs med kusten.

Fem vita fjällrävar i snölandskap.

Varför är arten hotad?

I slutet av 1800-talet jagades fjällräven hårt. De blev snabbt färre och 1928 fridlystes arten i Sverige. Trots det återhämtade sig stammen inte, utan fortsatte istället att minska. År 2000 fanns bara 40–60 vuxna individer i hela svensk-norska fjällkedjan, en liten spillra av en stam som troligen låg kring 4000 fjällrävar på 1800-talet.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen samarbetar brett för att rädda fjällräven. Både över gränser och mellan statliga myndigheter, kommuner, företag och engagerade privatpersoner.

Ta hem skräpet från fjället – och bidra till att rädda fjällräven

En enkel men viktig sak du kan bidra med är att allt skräp, även den sista biten av korvmackan, ska med hem från fjällturen. Matrester lockar till sig rödrävar som är ett stort hot mot fjällräven.

Åtgärdsprogram för fjällräv, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Brun-vita fåglar.

Foto: Niklas Liljebäck

Varför är arten hotad?

Från att ha varit ganska vanlig i hela svenska fjällkedjan har arten blivit starkt hotad, främst på grund av jakt.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen ansvarar för ringavläsningen i Ammarnäs innan fåglarna ger sig upp i fjällen för häckning. Insatsen är en del i Projekt Fjällgås, som drivs av Svenska jägareförbundet.

Åtgärdsprogram för fjällgås, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Projekt Fjällgås, Svenska jägareförbundet Länk till annan webbplats.

Brun-gul fågel.

Varför är arten hotad?

Den troligaste anledningen är jordbrukslandskapets omvandling efter andra världskriget. Det blev en snabb övergång från små skiften till stora och intensivt odlade fält.

I Västerbotten gjordes många åkrar om till långliggande vallar. Det har lett till att mindre mark plöjs årligen, viket ger färre ställen att leta mat på. När kantzonerna på åkrar minskar bygger ortolansparven istället sina bon ute i vallarna. Ungarna blir inte flygfärdiga innan 1 juli, vilket står i konflikt med den första vallskörden. När vallen slås krossas både bon och ungar av slåttermaskinen.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen samarbetar med flera aktörer i länet kring åtgärder som gynnar ortolanen.

Vill du hjälpa ortolansparven att överleva?

Exempel på åtgärder för dig som har åkermark:

  • Lämna fläckar med bar osådd jord på åkrarna så får ortolanen möjlighet att hitta mat.
  • Värna om kantzoner och slå inte ända ut till kanten på vallen innan 1 juli, då hinner ungarna lämna boet.
  • Glesa ur åkerholmar, dungar och skogsbryn intill åkrar och fält och lämna större lövträd. Då får ortolanen möjlighet att hitta fina sångplatser och platser att bygga bon på utanför vallen.

Åtgärdsprogram för ortolansparv, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Projekt ortolansparv, BirdLife Sverige Länk till annan webbplats.

Svart-vit fågel på trädstam.

Varför är arten hotad?

Vitryggig hackspett är en av Sveriges mest hotade fågelarter. Den kräver stora arealer lövrika skogar med en stor andel död ved, miljöer som också hyser många andra rödlistade arter.

På grund av graninväxt är de flesta lövskogarna för mörka för att insekterna ska trivas och de lövträd som finns är ofta för klena att bygga bon i.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen gör lövskogsrestaureringar i naturreservat och annan skyddad natur. Men vi är inte ensamma med att arbeta för att ge vitryggarna mer livsplats i länet. Med oss i bevarandearbetet har vi även Umeå kommun, Skellefteå kommun, Holmen skog, SCA, Sveaskog och Skogsstyrelsen. Samtliga planerar insatser för att ge vitryggarna mer ljusa lövskogar och äldre lövträd att leva i.

Åtgärdsprogram för vitryggig hackspett, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Projekt Vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen Länk till annan webbplats.

Avelsprogram Vitryggig hackspett, Nordens Ark Länk till annan webbplats.

Vit-svart fågel.

Varför är arten hotad?

Ett av de största hoten i Västerbotten är den nordamerikanska minken. Det är en invasiv art som spridit sig i Sverige efter att den smitit eller blivit utsläppt från pälsfarmar. Minken är en duktig simmare och tar sig lätt ut till öar och skär där fåglar häckar. På bara något dygn kan en mink äta upp alla ägg på en ö.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

För att hitta metoder att bekämpa mink deltog Länsstyrelsen Västerbotten i projektet FAMNA 2018–2020. Projektet utvärderade olika typer av minkfällor i Sverige, Norge och Finland.

Genom att hindra minkens spridning kan vi få njuta inte bara av skräntärnan, utan alla de sjöfåglar som häckar ute bland våra kobbar och skär.

Åtgärdsprogram för skräntärna, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Minkprojektet FAMNA, Jägareförbundet Länk till annan webbplats.

Personer som står i vattendrag och flyttar stenar med verktyg.

Genom att restaurera vattendrag går det att återskapa livsmiljöer för flodpärlmusslan.

Varför är arten hotad?

Arten har gått tillbaka på grund av ett historiskt pärlfiske, långsiktigt försämrad vattenkvalitet, försämrat habitat och minskad värdfiskpopulation.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

På Länsstyrelsen pågår flera projekt för att återställa vattendrag, något ser ger hela ekosystemet i och kring vattendragen en chans att komma på fötter igen. Förutom naturvårdsnyttan ger det bättre vattenkvalitet, bättre fiskevatten och förbättrar friluftslivsupplevelsen.

Åtgärdsprogram för flodpärlmussla, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Länsstyrelsens arbete med restaurering av vattendrag

Flodpärlmussla, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Undervattensbild på kräfta.

Varför är arten hotad?

Kräftpest har spridit sig som en löpeld genom södra och mellersta Sverige. I Västerbotten har både Umeälven och Skellefteälven drabbats. Umeälven förklarades fri från kräftpest 2014.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen arbetar aktivt med att sprida information om hur signalkräftan sprider kräftpest. Både genom återkommande informationskampanjer och pressmeddelanden.

Flodpärlmussla, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Svart insekt på björkstam.

Större svartbagge, Västerbottens landskapsinsekt.

Varför är arterna hotade?

Avsaknaden av äldre, ljusa björkskogar är problemet. Stora lövträdsrika bestånd med mycket död ved har minskat, främst till följd av skogsbruk.

Programmet omfattar skalbaggarna större svartbagge, nordlig blombock och djupsvart brunbagge.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen jobbar med lövgynnande skötsel i våra egna naturreservat och planerar framtida reservat med syfte att bevara lövskogarna.

Dessutom samarbetar vi med skogsbolag och privatpersoner kring hur de sköter och gynnar lövträden på sina marker. På så sätt hoppas vi med gemensamma krafter kunna hjälpa de tre arterna till en ljusare framtid.

Åtgärdsprogram för björklevande vedskalbaggar i Norrland, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Kronan på stort lövträd.

Varför är arterna hotade?

I dagens industriskog finns det inte plats för asp, ofta har den huggits ner och ersatts med planterad barrskog.

Hårt bete leder ofta till att aspen inte tar sig förbi slystadiet till rejäla träd, utan i stället blir de mer som ett buskage.

I åtgärdsprogrammet för hotade arter på asp i Norrland är speciellt tre arter utpekade: skalbaggen aspbarkgnagare, karelsk barkfluga och liten aspgelélav. Men utöver dem är mängder av andra insekter, lavar och svampar beroende av asp.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

På Länsstyrelsen arbetar vi aktivt med att bevara och gynna aspar i våra naturreservat. Vi samverkar även med skogsbolag för att hitta strategier och arbetar mot privata skogsägare.

Hur kan jag bevara aspen på min egen mark?

Spara asparna och röj bort barrträd som växer upp runt dem. Låt aspslyet vara om det går, eller skydda delar av det från älgbete.

Åtgärdsprogram för hotade arter på asp i Norrland, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Närbild på en skalbagge.

Grov tallkapuschongbagge.

Varför är arterna hotade?

Gemensamt för alla tio insektsarter som ingår i åtgärdsprogrammet är att de inte överlever utan bränd skog. Arterna har minskat markant eftersom vi blivit bättre på att kontrollera naturliga bränder och inte längre sköter våra skogar med brand.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

För att rädda alla insekter, växter och svampar som är beroende av bränd skog genomförs naturvårdsbränningar där skog i skyddade områden bränns under kontrollerade och säkra former.

De flesta tallarna överlever branden och granarna dör. Det ger öppna, varma tallskogar där de hotade arter trivs och unga lövträd kan komma upp.

Åtgärdsprogram för bevarande av brandinsekter i boreal skog, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Länsstyrelsens arbete med naturvårdsbränning

Fjäril på blad.

Foto: Tommy Magnusson

Varför är arten hotad?

Många ängsmarker växer igen och då försvinner även livsutrymmet som fjärilarna och deras larver behöver. I Västerbotten finns bara ett fåtal kända populationer av violett guldvinge.

Violett guldvinge trivs i öppna ängar där det växer ormrot. Det är den enda växten som fjärilens larver lever på. Äggen placeras på undersidan av ormrotens blad och larven äter sedan på ormroten tills det är dags att krypa iväg och förpuppa sig i jorden.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen arbetar tillsammans med markägare för att bevara och sköta de områden där violett guldvinge finns, både i skyddade områden och på privat mark.

Ofta behövs åtgärder som slåtter och slyröjning för att hålla markerna öppna. I vägkantslokaler samverkar vi med Trafikverket och vägföreningar för att hitta rätt skötselmetod och planera så att vägskötseln går hand i hand med fjärilens behov.

Har du sett violett guldvinge?

Skicka gärna bilder till violettguldvinge@lansstyrelsen.se tillsammans med information om var du såg fjärilen.

Violett guldvinge är mycket lätt att förväxla med andra fjärilsarter, så för att kunna identifiera den behöver du fotografera både ovan- och undersidan av vingen. Utan bilder som bekräftar vad du sett kan vi tyvärr inte göra något med din observation.

Kom ihåg att du bara får fånga fjärilen på kort, enligt lag får du inte fånga den med hov eller på annat sätt.

Åtgärdsprogram för violett guldvinge, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Tall som börjat dö i skog.

Varför är arterna hotade?

Den huvudsakliga anledningen är att så få tallar tillåts åldras och dö på rot. Istället röjs och gallras döende tallar för att gynna friska träd som producerar bra virke. Många av tallens vedskalbaggar kräver dessutom äldre naturskogar som är betydligt äldre än de inom skogsbruket.

I Västerbotten har man hittat sex av de nio arterna i åtgärdsprogrammet:

  • kantad kulhalsbock
  • Cholodkovskys bastborre
  • tolvtandad barkborre
  • tallbarksvartbagge
  • avlång barksvartbagge
  • plattstumpbagge

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Genom att bevara skogar med gamla tallar skyddar vi livsmiljöerna som skalbaggarna behöver till framtiden.

Åtgärdsprogram för skalbaggar på nyligen död tall, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Tjock trädstam med förkolning efter brand.

Varför är arterna hotade?

Förr innehöll naturtallskogarna både gamla träd och stora mängder mer eller mindre solexponerade döda träd. Tallskogarna var ofta ljusa och öppna eftersom bränder var vanliga. Vid en skogsbrand dör de flesta granarna eftersom de är känsliga för eld. Det gör att skogen hindras från att bli en mörk och fuktig granskog. Idag är den här typen av skogar ovanliga.

I Västerbotten hittar vi arterna raggbock, skrovlig flatbagge och stubbfuktbagge från åtgärdsprogrammet.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

För att bevara insekter som lever på äldre död tallved behöver vi skydda äldre skogar och skapa mer ved. Det effektivaste sättet är naturvårdsbränningar.

Åtgärdsprogram för skalbaggar på äldre död tallved, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Länsstyrelsens arbete med naturvårdsbränningar

Svart bagge på trädstam.

Foto: Pekka Bader

Varför är arten hotad?

Större barkplattbagge trivs bara i fuktiga gransumpskogar på gamla döda granar som fallit lite halvvägs ner mot marken. Den här typen av granssumpskogar är ovanliga i landskapet idag.

I Västerbotten har arten bara hittats på tre platser som alla är skyddade som naturreservat. 

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen gör åtgärder i naturreservaten där större barkplattbagge lever. Naturen får fortsätta sin utveckling, men vid behov kan vi fälla enstaka äldre granar för att säkerställa att det finns nya granlågor när de gamla brutits ned. På vissa ställen finns även planer att lägga igen gamla urvattningsdiken för att återställa sumpskogarna till mer ursprungligt skick.

Åtgärdsprogram för större barkplattbagge, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Närbild på insekt i sand.

Foto: Sven-Åke Berglind

Varför är arten hotad?

I Västerbotten hittar vi strandsandjägaren på öppna sandstränder och sandrevlar längs med älvar och vattendrag. Den förekommer även ute i kustdynsområden. Sandrevlarna är en mycket aktiv miljö som konstant förändras och försvinner utifrån hur älvens vatten rör sig.

Vattenregleringen av älvarna har lett till att revlarna inte ombildas och ersätts på samma sätt som tidigare. Istället växer de igen, liksom många av våra kustsanddyner gör.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen arbetar med att skydda och bevara de älvar där strandsandjägare lever. Vi arbetar även med att restaurera vattendrag, vilket vilket ger positiva effekter för den naturliga sandreveldynamiken.

Genom att bryta upp det inväxande växtsamhället och rensa bort rötterna kan sanden börja blåsa runt igen och bilda sanddyner. Det uppskattas av alla de insekter och växter som specialiserat sig på att leva i sand som ständigt rör på sig.

Åtgärdsprogram för bevarande av strandsandjägare, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Lila små orkidéer.

Orkidén norna är en av kalktallskogarnas många sällsynta arter.

Varför är naturtypen hotad?

Kalktallskogarna är sällsynta, inte bara i Sverige utan i hela EU och internationellt. Begreppet kalktallskogar täcker in flera varianter av äldre tallskogar och de är alla livsmiljöer för många ovanliga och rödlistade arter.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

För att bevara kalktallskogar behöver områdena både skyddas från avverkning och tas om hand med naturvårdande skötsel. Länsstyrelsen arbetar med olika typer av skötsel i naturreservat där kalktallskogar finns.

Upplev kalktallskogar med orkidéer

I Västerbotten finns möjlighet att se orkidéerna norna och guckusko i naturreservaten Orrböle i Vännäs, Brännberget i Skellefteå, Storbacken i Lycksele och Månsberget i Dorotea.

Åtgärdsprogram för kalktallskogar, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Våtmark där det växer gula blommor.

Myrbräcka.

Varför är naturtypen hotad?

Nästan alla myrar i Sverige är påverkade av dikning i någon form. I Västerbotten dikade man tidigare ur myrarna för att frigöra mark för skogsbruk eller odling. När vattnet leds bort innebär det att rikkärren förlorar många av sina viktiga biologiska funktioner och livsmijöerna för ovanliga växter, mossor, snäckor och insekter försvinner.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

För att bevara rikkärren med alla dess arter arbetar vi på Länsstyrelsen med att restaurera myrar runt om i länet. Dikesskadorna och deras effekter har utretts och kartlagts för att få ett bra underlag för återställningsarbetet.

Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Närbild på en tallstam.

Varför är de hotade?

Antalet gamla träd har minskat kraftigt. Äldre lövträd har huggits ner för att de ser skräpiga ut och tar plats. Ängar överges och växer igen. Det gör att de stora solbelysta stammarna försvinner in i sly- och granskogen för att sedan dö i förtid.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Med hjälp av åtgärdsprogrammet arbetar vi för att bevara äldre träd och deras stora biologiska värden. Bland annat genom att skydda och ta hand om de äldre träd som finns kvar.

Vi behöver även sprida kunskapen om varför dessa gamlingar har ett värde så fler bevarar dem på sina marker. Det behövs även planer över träd som ska bevaras för framtiden.

Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Gul blomma vid strandkant.

Foto: Sven Hellqvist

Varför är arten hotad?

I Västerbotten växer jämtlandsmaskrosen främst fjällnära och längs med älvar. Det största hotet mot arten är vattenregleringen. Då vattnet i älvarna har dämts har äldre växtplatser uppströms hamnat flera meter under vattenytan, medan de nedströms om dammen hotas av igenväxning när vattenflödena förändrats.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen inventerar växtplatser och arbetar på olika sätt för bevarandet av naturliga vattenflöden.

Åtgärdsprogram för jämtlandsmaskros, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Grön-gul växt i strandmiljö.

Foto: Sven Hellqvist

Varför är arten hotad?

Det största hotet mot arten är skuggning och igenväxning på platserna där klådriset växer. Olika former av vattenregleringar tar bort de naturliga vår- och höstfloderna som rensar bort övrig vegetation i strandfåran. Istället växer sandrevlarna igen och klådriset stryker med.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

En stor del av bevarandearbetet handlar om att bevaka de kända platserna där klådris växer i länet och göra åtgärder som återställer vattenregleringen. Det vinner inte bara klådriset på, utan även alla andra djur- och växtarter som behöver kunna ta sig fram i vattendragen.

Åtgärdsprogram för klådris, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Illustrationer av tre typer av låsbräknar.

Norlåsbräken, topplåsbräken och rutlåsbräken. Det är arterna som ingår i åtgärdsprogrammet för låsbräknar, men även de vanliga månlåsbräken och höstlåsbräken har minskat i antal under senare år.

Varför är arterna hotade?

Den största orsaken till att låsbräknarna är hotade idag är att vi använder marken annorlunda. Det traditionella lapptäcket av små åkrar, betesmarker och skogar i landskapet har bytts ut mot stora likformiga åkrar och odlade skogsområden. Eller så har markerna övergetts och vuxit igen.

Låsbräknar är dessutom känsliga för kväve, det räcker med att man gödslar gräsmattan runt sommarstugan för att låsbräknarna ska börja dö. På samma sätt läcker näringsämnen från åkrar och vallar ut i kantzonerna och leder till att låsbräknarna försvinner.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Inom skyddade områden återupptas slåtter på igenvuxna ängsmarker för att ta tillbaka de miljöer som låsbräknarna behöver. Vi har även samarbeten med markägare för att inspirera och få i gång skötsel av ängsmarker.

Tillsammans med Holmen skog sköter vi den knappt 1 hektar stora ängen Norrland som ligger alldeles intill naturreservatet Stora Orrberget. På ängen hittar du inte mindre än fyra sorters låsbräknar. Förutom slåtter med slåtterbalk har ängen slagits med hjälp av häst. Målet är att hästens tramp ska öppna luckor i ängssvålen där låsbräknar och andra ängsväxter kan gro och växa.

Vill du hjälpa till att bevara låsbräken?

  • Värna mindre gräsmarker som skosvägskanter, gamla gräsparkeringar och sommarstugetomer genom att inte gödsla dem, slå eller klippa dem efter att ängsväxterna satt frön.
  • Har du större gräsmarker är bete eller slåtter bästa medicinen. Men kom ihåg att sly och gräsrester helst ska forslas bort för att inte marken ska gödslas av växtresterna.
  • Plöj inte upp gamla gräsmarker. Låsbräknarna klarar inte att av att marken rörs runt.

Åtgärdsprogram för låsbräknar i hävdade marker, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Undervattensväxt.

Uddnate.

Varför är arterna hotade?

Det största hotet är övergödning. Det leder till en kaskad av effekter som gör livet svårt för makrofyterna. När näringshalten ökar tar konkurrenskraftiga arter som näckrosor och vass snabbt över och bildar täta bestånd som skuggar bottnen. Samtidigt ökar mängden växtplankton kraftigt vilket leder till att mindre ljus tar sig ner till botten. Även mängden påväxtalger ökar och kan till slut kväva makrofyterna. När en sjö gått från klar och näringsfattig till övergödd och grumlig krävs ofta stora insatser för att återställa den eftersom makrofyterna som upprätthåller klarheten dött ut.

I det nationella åtgärdsprogrammet ingår femton arter och alla gömmer sig i sötvatten av olika slag. I Västerbotten hittar vi bara de tre arterna styvnate, bandnate och uddnate. Men flera av de övriga makrofyterna har hittats i Norrbotten, så det kan finnas oupptäckta förekomster av dem även i vårt län.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen bevakar populationerna för att kunna fånga upp om förutsättningarna i sjöarna förändras. På så sätt kan vi göra insatser i tid innan arterna börjar minska kraftigt.

Styvnaten växer i klara, näringsfattiga fjällsjöar och de flesta kända förekomsterna i Västerbotten är kring Tärnasjön. Både bandnate och uddnate är rejäla växter som kan bli över en meter långa. Hittills har de bara hittats i vatten utmed kusten.

Makrofyter i permanenta vatten, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Kunskapsuppbyggande program − 15 hotade makrofytarter i permanenta vatten, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Person som tittar på gren med en lupp.

På spaning efter skapanior.

Varför är arterna hotade?

Timmerskapania, svämskapania och minstingen mikroskapania växer alla på döda träd som ligger i vattendragens svämzoner, de delar av vattendraget som svämmas över under delar av året. Tack vare sin förmåga att tåla vattennivåns skiftningar kan skapaniorna hålla sig kvar där andra mer konkurrensstarka mossor torkar ut eller dränks.

Det största hotet är att det finns för lite fallna, döda träd i våra vattendrag. Orsakerna till det är många, men den största är att vi är för bra på att städa i våra skogar. Under flottningsepoken rensades vattendragen på allt som kunde störa timmerflottningen och vattendragen rätades ut. Det gjorde att både den döda veden och svämzonerna försvann i hög grad.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen inventerar efter skapanior och bevakar de kända lokalerna i länet. Vi sprider även information om vikten av att ta vara på så kallad kulturved, det vill säga ved som hamnat i vattendragen i samband med flottningsepoken. Kulturveden har legat så länge i vattnet att många mossarter har hunnit etablera sig på dem. Genom att se till att den veden blir kvar i vattendragskanterna vid restaureringar av vattendrag eller utrivning av vattenhinder får mossorna möjlighet att leva vidare.

Så kan du hjälpa till att bevara skapanior vid vattendrag

Genom att ta in ved utifrån till vattendragen går det att skapa nya livsmiljöer för skapanior. En rätt placerad stock kan innebära att arterna har en livsmiljö under flera decennier. All sådan tillförsel av ved ska ske i samråd med markägare och kunniga experter för att få till bästa effekt.

Länsstyrelsen Västerbotten har tagit fram en manual Länk till annan webbplats. för hur man skapar och placerar ut död ved i vattendrag.

Åtgärdsprogram för sällsynta skapanior på tidvis översvämmad ved, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Liten växt som sticker upp ur vatten.

Varför är arten hotad?

Ävjepilörten växer i dyiga och gyttjiga strandkanter och det störta hotet mot arten är uppdämning av de miljöerna. Om vattnet inte rör sig mellan högvatten och lågvatten får fröna aldrig möjlighet att gro.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

I Västerbotten finns det relativt gott om ävjepilört. Genom att inventera arten och bevaka kända populationer ser vi till att de får leva kvar. Det pågår även diskussioner med markägare kring hur man med hjälp av strandbete kan gynna artens fortlevnad och ge möjlighet till nya etableringar.

Ävjepilört, Havs- och vattenmyndigheten Länk till annan webbplats.

Närbild på vit mossa.

Varför är arten hotad?

Elfenbenslaven är mycket specifik med hur den vill ha sin livsmiljö. Det ska finnas en kombination av jämn fuktighet och värme. I de flesta fall växer den på sydvända klippor skuggade av skog. Den tål inte om träden skymmer ljuset för mycket eller om solen ligger på direkt mot klippväggen. Kalhyggen är därför ett hot. Om träden plötsligt försvinner ändras förutsättningarna och växtplatsen torkar ut. På samma sätt får skogen inte sluta sig för tätt, då blir det för kallt och laven tynar bort.

I Västerbotten känner vi bara till tre växtplatser som alla ligger norr om Boliden.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

De få områden där elfensbenslaven växer är viktiga att bevara. Genom att bevaka läget och försiktigt tunna ut skogarna intill bergväggarna då det behövs får laven möjlighet att leva vidare.

Åtgärdsprogram för elfenbenslav, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Närbild på en lav på en gren.

Varför är arten hotad?

Laven växer på träd vid vattendrag och de två största hoten mot den är dammbyggen och avverkning.

Det ökade intresset att vandra längs med våra älvar och vattendrag är ett större hot än man kan tro. En av tjusningarna med att vandra längs vatten är ju just att se vattnet. Därför avverkas och kviströjs ofta träd efter vandringsleder för att skapa fri sikt. Problemet är att det är just de träden den håriga skrovellaven växer på.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

De få områden där hårig skrovellav växer är viktiga att bevara. Genom att bevaka läget kring kända lokaler får laven möjlighet att leva vidare.

Åtgärdsprogram för hårig skrovellav, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Brunspräcklig svamp fotad uppifrån.

Skrovlig taggsvamp.

Varför är arterna hotade?

Tre av arterna som ingår i åtgärdsprogrammet finns i Västerbotten: bitter taggsvamp, skrovlig taggsvamp och blåfotad taggsvamp. Alla tre gillar kalkrika marker och hittas oftast i sandiga kalkrika tallskogar, vilket är en hotad naturtyp.

Mykorrhizan, samspelet mellan svampens mycel och trädens rötter, försvinner vid skogsbruk med kalhyggen. Det leder till att svamppopulationerna dör ut. Fjälltaggsvamparna är även känsliga för kväve och fosfor. När rotdelar och ris som lämnas kvar efter en slutavverkning bryts ned frigörs även stora mängder kväve. De svampar som fortfarande har kvar sin mykorrhiza med kvarlämnade träd risker därför att ändå dö när nedbrytningen drar igång.

Ett annat hot mot fjälltaggsvamparna är att vegetationstäcket blir för tjockt och svampen trängs ut. Miljöerna där de hotade svamparna växer behöver alltså både skyddas från avverkning och tas om hand med naturvårdande skötsel för att bevara svamparna.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Speciellt på sandiga kalktallhedar är det tydligt att svamparna gynnas av störningar där sanden blottläggs. Utifrån sandtallhedarnas naturliga dynamik är naturvårdsbränning ofta den bästa metoden. Växttäcket och förnan bränns bort så sanden friläggs men tallarna, som är anpassade till brand, överlever. Det ger alla tre fjälltaggsvampar möjlighet att breda ut sitt mycel och växa sig starkare.

Länsstyrelsens arbete med naturvårdsbränning

Åtgärdsprogram för bevarande av rödlistade fjälltaggsvampar, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Liten, rund och brun svamp.

Varför är arten hotad?

Under hela 1900-talet minskade bombmurkan kraftigt i Sverige. I Västerbotten finns bara några få kända växtplatser.

Det största hotet är att granskogarna där bombmurklan växer försvinner. Svampens mycel under jorden överlever inte en kalavverkning, men även hyggen intill en population kan leda till att den dör. Även regleringen av vattendrag är en anledning till att arten försvunnit på många platser. Vårfloden som förut höll granskogen fuktig har försvunnit vilket torkat ut växtplatserna.

Vilka åtgärder gör vi i Västerbotten?

Länsstyrelsen arbetar tillsammans med Skogsstyrelsen för att bevara platserna där bombmurklan växer. Genom att skydda granskog från avverkning får fler möjligheten att fascineras över de mystiska och speciella bombmurklorna.

Åtgärdsprogram för bombmurkla, Naturvårdsverket Länk till annan webbplats.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Helene Hellmark Knutsson

Besöksadress

Storgatan 71 B

Postadress

901 86 Umeå

Organisationsnummer

202100-2460

Följ oss