Levar hotell

Stort vitt tvåplanshus med gröna/röda fönsterkarmar.

Gammal bild av byggnaden invändigt, matsal med bord och stolar.

Det gamla gästgiveriet Levar hotell är en av de mest framträdande byggnaderna i Nordmalingstrakten med stildrag från empiren. Huset blev gästgivargård under senare delen av 1800-talet och fortsatte den gästgiveritradition som funnits i Levar sedan 1630-talet.

Gästgiveritraditionen i Levar

I Levar har troligen gästgiveritraditionen funnits sedan 1630-talet då kustlandsvägen drogs från Nordmalings kyrka vidare mot Umeå. Ursprungligen bedrevs gästgiveriverksamheten i befintliga gårdar längs med landsvägen och särskilt uppförda byggnader var ovanliga. Länsmännen i Norrland hade en skyldighet att härbärgera resenärer. Länsmannen i byn Levar, drev under senare delen av 1800-talet gästgiveri i sin gård. Avståndet mellan gästgiverierna skulle inte överstiga två mil, men i början var det glesare. Närmsta gästgiveri från Levar låg i Ava, ca 1,5 mil söderut. Färdades man norrut var det drygt två mil till nästa gästgiveri i Ängersjö.

Uppkomsten av Levar hotell

Enligt brandförsäkringshandlingar timrades den byggnad som senare blev Levar hotell upp år 1827 i en våning med vind. Byggnaden kom till som bostadshus. Det finns olika uppgifter om när gästgiverirättigheter knöts till huset, men det var under en tid det största i Västerbottens län. År 1875 utgick 1300 skjutsar härifrån. Skjutsningen längs kustlandsvägen hade börjat avta mot slutet av 1800-talet, först till följd av ångbåtstrafikens utveckling längs kusten och ännu mer när järnvägen nådde länet på 1890-talet.

Gammal bild av hotellet omkring sekelskiftet.

Hotellet drevs omkring sekelskiftet under namnet Hotell Nordin.

Gästgiveritraditionen luckrades upp

Bestämmelserna om gästgiveri- och skjutsväsendet blev överflödigt genom bil- och busstrafikens framväxt och avskaffades 1933. Den gamla gästgiveritraditionen i Levar luckrades successivt upp och övergick allt mer till den hotell- och restaurangrörelse som ännu lever vidare.

Byggnaden

I brandförsäkringen från 1907 beskrivs att bottenvåningen hade två förstugor med trappor, tambur, kök och sex boningsrum och att andra våningen hade förstuga, stor hög salong, fem boningsrum och fyra genomgångar. Under 1930- och 40-talen skedde en del stora förändringar av byggnaden både invändigt och utvändigt, bland annat tillkom glasverandan och övervåningens altan. Efter ombyggnaden på 1930- och 40-talen förändrades delvis planlösningen och mycket av 1800-talsinredningen byttes ut. Delar av exteriören återställdes år 1991 till det utseende den hade under 1850-talet.