Lejonströmsbron

Lejonströmsbron över Skellefteälven vid landskyrkan i Skellefteå har anor från 1737 och är därmed Sveriges äldsta bevarade träbro. Med sina dryga 207 meter var bron också Sveriges längsta träbro fram till år 2007, och den är fortfarande den längsta som är öppen för biltrafik. Dagens bro ser till stora delar likadan ut som den gjorde på 1870-talet.

En bro byggs vid kyrkan

Övergången av Skellefteälven vid landskyrkan har uråldriga anor. Ända sedan 1300-talet har socknens kyrkliga centrum legat här. Förbi kyrkan passerade även den gamla Norrstigen (senare Kustlandsvägen) som förband landets norra delar med Stockholm. Färden över älven skedde med roddfärjor innan bron kom till. I takt med en ökande befolkning blev behovet av en broförbindelse allt starkare.

Efter beslut år 1735 om att bygga en bro över Skellefte älv intill Skellefteå landskyrka kunde Lejonströmsbron tas i bruk 1737. Bron byggdes och bekostades av hemmansägare i bygden. När den stod färdig var den 267 meter lång och byggd på 10 stenkistor. År 1755 skadades bron av isgång och vid vårfloden 1772 eller 1773 förstördes den helt. Efter två år var den uppbyggd igen med 12 stenkistor.

Slaget vid Lejonströmsbron 1809

En dramatisk händelse utspelade sig på bron den 15 maj 1809, när svenska och ryska trupper drabbade samman här, i samband med Finska kriget 1808–1809.

Bron byggs om och byter namn

En stor reparation av bron företogs återigen år 1838. Vid ombyggnader under 1860- och -70-talen utfördes omfattande reparationer och bland annat ersattes de träkistor som bar bron till bropelare av stenmurverk.

Sedan Parkbron hade byggts över älven vid Skellefteå stad 1913 blev Lejonströmsbron året därefter avstängd för allmän trafik. Nu fick bron namnet Lejonströmsbron, tidigare kallades den Stora bron. Det nya namnet kom från det nedlagda Lejonströms sågverk som under perioden 1780–1905 låg på norra sidan om älven nedströms bron. Bron öppnades för biltrafik igen på 1930-talet.