Dahlbergsgården

Dahlbergsgården i Bastutjärn uppfördes år 1826 och är byns andra nybygge. Byggnaderna på gården är typiska representanter för 1800-talets västerbottniska byggnadstradition och de är mycket lite förändrade sedan de byggdes.

Det första nybygget i Bastutjärn upptogs år 1776. Dahlbergsgården blev den andra gården i Bastutjärn och uppfördes år 1826 av bonden Jacob Jansa och hans hustru Anna Margareta, som var dotter till den första nybyggaren.

Gårdens olika byggnader

Gårdsformen är typisk för den västerbottniska byggnadstraditionen med den centralt placerade manbyggnaden och de båda flygelbyggnaderna. Dessa byggnader tillsammans med långlogen från 1858 ligger kvar på sina ursprungliga platser. I övrigt har gårdsbilden förändrats en del, då vissa av byggnaderna kan ha flyttats inom tomten medan andra har ersatts av nybyggnader. Till exempel brann den västra flygelbyggnaden ned i mitten av 1980-talet och ersattes av ett annat timrat uthus som flyttades från en gård i närheten.

Flera tidsepoker representeras invändigt

Invändigt är flera tidsepoker representerade med möbler och inventarier, bland annat den platsbyggda piporgeln från 1879. Med sina tre stämmor, 54 tangenter och över 150 handskurna pipor är den unik. I övre trapphallen finns äldre väggmålningar utförda på fri hand. Flertalet äldre eldstäder finns bevarade, skorstenarna är dock ommurade.

Stiftelsen Dahlbergsgården bildades

Två av Jacob Jansas och Anna Margaretas barnbarnsbarn, Eugenia och Mauritz, blev de sista boende på Dahlbergsgården. Eugenia var emot alla former av moderniteter och det är mycket tack vare henne som inga större ombyggnader eller förändringar har skett. Efter Mauritz bortgång 1979 stod gården obebodd och 1985 bildade arvingarna tillsammans med Norsjö kommun och Skellefteå museum stiftelsen Dahlbergsgården.