Mejvankilen

Reservatet utgörs av toppen och den delvis branta nordostsluttningen av berget Mejvankilen. En mindre myr finns i anslutning till toppen och flera mindre vägar går in i reservatet.

Skogen i Mejvankilens naturreservat utgörs av 130-årig, grov granskog med ett stort inslag av gamla sälgar och en del grov asp. På sälgarna växer rikligt med lunglav och allmänt med skrovellav och doftticka. Som sprider sin lakritsdoft lång väg.

Rikligt med döda träd

Det förekommer allmänt med döda träd, lågor, i större delen av området. Lågorna är huvudsakligen ganska klena och det finns mycket sälglågor. I de brantaste delarna av östsluttningen är skogen delvis tät och med klenare träd än i övriga delar. I östsluttningen finns även ett område med riktigt gammal granskog med högörtsvegetation under och rikligt med fallna träd av både gran, sälg och björk.

Föreskrifter

Välkommen att besöka Mejvankilen. Tänk på att det inte är tillåtet att:

  • Framföra motordrivet fordon, med undantag för på befintliga skogsbilvägar och snöskoterkörning på snötäckt, väl tjälad mark.
  • Störa djurlivet, exempelvis genom att klättra i boträd eller medvetet uppehålla sig närmare rovfågelbo, lya eller gryt än 100 meter.
  • Göra åverkan på mark- eller växtlighet, döda, stående och liggande träd inräknade.
  • Elda, med undantag för mindre brasor (max 0,5 m²) med egen medhavd ved.
  • Plocka och insamla växter, växtdelar, lavar, mossor och svampar, med undantag för bär och matsvamp.
  • Fånga eller insamla insekter och andra djur.
  • Uppsätta tavla, plakat, affisch, skylt, inskrift och därmed jämförbar anordning.

Serviceinformation

Kontakt

Andreas Garpebring

Naturvårdsenheten

Fakta

Bildat: 2009
Storlek: 99 hektar
Kommun: Lycksele
Skyddsform: Naturreservat