Nationella minoriteter

År 2000 anslöt sig Sverige till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om minoritetsspråk. Genom denna anslutning erkändes judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter och jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli som minoritetsspråk.

Den svenska minoritetspolitiken omfattar frågor om skydd och stöd för de nationella minoriteternas språk och kulturer. Sveriges internationella förpliktelser innebär att vissa minoritetsrättigheter ska förverkligas i hela landet genom ett grundskydd. Dessutom gäller särskilda rättigheter för finska, meänkieli och samiska inom så kallade förvaltningsområden.

Ska främja språk och kultur

Samtliga kommuner och myndigheter ska skydda och främja nationella minoriteters språk och kulturer genom ett grundskydd.

Det så kallade grundskyddet innebär att:

  • förvaltningsmyndigheter ska informera de nationella minoriteterna på lämpligt sätt om deras rättigheter när det behövs,
  • det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och ska även främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige,
  • barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt,
  • förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.

Skyldigheter för finska meänkieli och samiska

Kommuner och myndigheter som har särskilda skyldigheter för finska, meänkieli och samiska.

Dessutom gäller särskilda rättigheter för finsk-, samisk- och meänkieli talande inom så kallade förvaltningsområden. Dessa rättigheter är bland annat att:

  • enskilda har rätt att använda språken vid muntliga och skriftliga kontakter med myndigheter i enskilt ärende där myndigheten är beslutsfattare,
  • myndigheten är skyldig att ge muntligt svar på samma språk samt att på begäran ge en skriftlig översättning av beslut och motivering. Myndigheten kan bestämma särskild tid och plats där servicen ges på minoritetsspråk,
  • förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i minoritetsspråken,
  • kommuner har särskilda skyldigheter att anordna äldre- och barnomsorg, helt eller delvis på minoritetsspråken om någon i förvaltningsområdet önskar detta.

Länsstyrelsen i Stockholms län är tillsammans med Sametinget ansvariga för att samordna och följa upp hur Sveriges minoritetspolitik genomförs i landets kommuner och myndigheter.

Sametinget ansvarar för frågor som rör samer och de samiska språken. Länsstyrelsen ansvarar för frågor som rör judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar samt jiddisch, romani chib, finska och meänkieli.

Strategin för romsk inkludering 2012–2032

Sedan 2012 pågår det ett flertal insatser för att uppnå romsk inkludering och minska den förtroendeklyfta som kan finnas mellan romer och majoritetssamhället. Romsk delaktighet och inflytande är en viktig beståndsdel som ska genomsyra allt arbete som genomförs.

I februari 2012 beslutade regeringen om en 20-årig strategi för romsk inkludering med det övergripande målet att

”den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som en icke-rom”.

Strategin har sin utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till icke-diskriminering, och genomförs inom ramen för den minoritetspolitiska strategin. Målgruppen är framför allt de romer som är i ett socialt och ekonomiskt utanförskap och som är utsatta för diskriminering. Även kvinnor samt barn och unga ska prioriteras i arbetet.

Strategin innehåller mål och åtgärder inom sex områden:

  • Utbildning
  • Arbete
  • Bostad
  • Hälsa, social omsorg och trygghet
  • Kultur och språk
  • Civilsamhällets organisering

Utveckling på kommunal och statlig nivå

För att påskynda utvecklingen har regeringen gjort det möjligt för kommuner att ansöka om ett bidrag för att utveckla sitt arbete. Under 2012–2015 pågick en särskild satsning med en pilotverksamhet i fem kommuner som ansökt om att få bli så kallad pilotkommun. Kommunerna var Luleå, Linköping, Göteborg, Helsingborg och Malmö.

2016 utsåg regeringen fem kommuner till så kallade utvecklingskommuner. Dessa kommuner ska under fyra år arbeta med att utveckla arbetssätt och metoder för romsk inkludering, samt eftersträva en långsiktig i arbetet genom att föra in det i kommunens ordinarie strukturer och verksamheter. Utvecklingskommunerna är Borås, Gävle, Haninge, Stockholm och Uppsala.

Rapport om romsk inkludering i fem pilotkommuner (PDF)PDF

Ett antal satsningar görs också på statlig nivå, bland annat genom att myndigheter erbjuder stöd i olika frågor. Exempelvis anordnar Södertörns högskola en utbildning för brobyggare med romsk språk- och kulturkompetens, som riktar sig till med en anställning i kommuner och landsting. De nationella myndigheter som har särskilda regeringsuppdrag inom strategin för romsk inkludering är:

  • Arbetsförmedlingen
  • Skolverket
  • Boverket
  • Folkhälsomyndigheten
  • Kulturrådet
  • Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
  • Socialstyrelsen
  • Institutet för språk och folkminnen

Läs mer om uppdraget och vad Länsstyrelsen gör på www.minoritet.se/romsk-inkluderinglänk till annan webbplats

Länsstyrelsens årsrapport om romsk inkludering 2017 (PDF)PDF

Lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk gäller i hela Sverige och innebär att minoritetsspråken ska skyddas och främjas, de nationella minoriteterna ska kunna behålla och utveckla sin kultur och förvaltningsmyndigheterna är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i egna frågor.

Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråklänk till annan webbplats

Kartbild över förvaltningsområden för nationella minoritetsspråk i Sverige. 

Klicka på bilden för större karta.

Kontakt