Kalkning av försurade vatten

Länsstyrelsen planerar och följer upp länets kalkning av försurade vatten, och rapporterar spridda kalkmängder till den nationella kalkdatabasen. Vi beviljar även stadsbidrag till kalkning.

Kalkning från helikopter. Höljes. Foto: Sandra Woronin.

Länsstyrelsen planerar och följer upp kalkningsverksamheten i länet. Kalkningen baseras på regionala åtgärdsplaner som tagits fram utifrån Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer.

Vi beviljar även statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Bidragen lämnas huvudsakligen till kommuner som ansvarar för kalkningens genomförande.

Hos Havs- och vattenmyndigheten finns mer information och vägledning om försurning och kalkning.

Vägledning för kalkning av sjöar och vattendrag på Havs- och vattenmyndighets webbplats.länk till annan webbplats

Kalkningens mål och metoder

Som grund för planeringen har länsstyrelserna i samarbete med kommunerna upprättat länsvisa åtgärdsplaner där bland annat kalkningsobjekt, kalkmängder och provtagningsprogram beskrivs.

För all kalkspridning finns utpekade motiv, vilka utgörs av de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurningen. Lax, öring, mört, flodkräfta, flodpärlmussla och fritidsfiske utgör de viktigaste. Nära hälften av de svenska bestånden av flodpärlmussla förekommer i kalkade vattendrag.

Kalkningens vattenkemiska målsättning är att det naturliga djurlivet inte ska påverkas negativt av försurning. Därför baseras målen på olika arters känslighet för låga pH-värden. I vattendrag med lax eller flodkräfta ska exempelvis pH inte vara lägre än 6,0. Det finns även gränsvärden för att undvika alltför mycket kalkning, så kallad överkalkning.

Kalkning sker i sjöar, på våtmarker eller direkt i vattendrag med kalkdoserare. Kalkning på våtmarker är ett effektivt sätt att höja pH i sjöar och vattendrag, men innebär samtidigt en negativ påverkan på myrarnas vegetation. Kalkdoseraren består av en silo samt utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden utdoserad kalk styrs automatiskt via kontinuerlig registrering av vattenflödet.

Kalkningens effekter övervakas via provtagning av vattenkemi samt en rad olika biologiska undersökningar. Elfiske i vattendrag och nätfiske i sjöar utgör viktiga delar av uppföljningen. Bottendjur är bra indikatorer på pH och ingår ofta i uppföljningen.

Omfattande kalkning i Värmlands län

Värmlands län tillhör de delar av landet som tar emot stora mängder försurande ämnen med nederbörden. Samtidigt är berggrunden i vårt län bestående av svårvittrade sura bergarter, vilket gör att nederbörden i liten utsträckning blir neutraliserad. Marken och ytvattnet får då ta emot de försurande ämnena vilket har lett till en ökad försurning av våra sjöar och vattendrag, med efterföljande negativa effekter på djur- och växtliv.

För att neutralisera dessa sura ämnen sker en omfattande kalkning i länet.

Restaurering som komplement

I många vatten hann dock stora delar av den försurningskänsliga floran och faunan försvinna eller kraftigt försvagas innan kalkning kom till stånd. Trots pågående kalkning som upprätthåller en acceptabel vattenkvalitet, kan hela eller delar av vattnets naturliga ekosystem saknas.

Länsstyrelsen kan därför lämna bidrag till biologisk återställning i kalkade sjöar och vattendrag. Dessa bidrag kan till exempel användas till att, riva vandringhinder, bygga fiskevägar eller återinföra arter som har försvunnit.

Bidrag för kalkning av vatten

Länsstyrelserna beviljar statsbidrag som vanligen uppgår till 85 eller 100 procent av kostnaden för kalkning.

Mer information om bidraget finns på Havs- och vattenmyndighetens webbplats.

Vägledning för kalkning av sjöar och vattendrag på Havs- och vattenmyndighetens webbplatslänk till annan webbplats

Kontakt